Ett inlägg om en bok.

När vi väl hade bestämt oss för att flytta till Main Street satte jag bokinköpsstopp för mig själv. Men som alla regler fanns det även undantag då – jag fick köpa böcker från inköpslistan. I oktober förra året stod Russ Harris bok Lyckofällan, en bok jag blev rekommenderad att läsa förra året av min psykolog. På Myrorna i Boländerna fyndade jag boken i pocket för en tjuga och igår läste jag ut den.

Den här boken handlar om hur en ska undvika att hamna i den så kallade lyckofällan. Idag lever vi i ett samhälle där vi alltid ska vara så lyckliga, allt ska vara så positivt. Men så funkar ju inte livet – det innehåller ju inte bara lycka utan både sorger och bedrövelser också. Boken Lyckofällan handlar om hur en inte bara ska undvika att trilla i fällan utan också hur en ska göra för att komma bort från kampen att försöka hitta den totala lyckan. Här redovisas ACT-metoden med övningar som hjälp till självhjälp.

Jag vet ärligt talat om jag får ut så mycket av den här boken just nu. Visserligen läser jag den med blyertspenna i handen och markerar mycket, men jag gör inte övningarna, jag läser bara boken rakt av. Och så är det nog inte tänkt att använda den. Troligen är den bra att läsa efter en kris akuta skede, när en går in i ”varför-drabbade-det-här-hemska-mig?-skedet”. Där befinner jag mig inte längre – tack vare god hjälp från min psykolog och att jag tillät mig att sörja ordentligt den här gången, men också genom stödet från min familj, främst Fästmön.

Toffelomdömet blir endast medel. Kanske hade det blivit högre om jag läst boken tidigare.

Livet är kort.