Ett inlägg om en bok.

Förra året blev det en del turer för att lämna in grejor för återvinning. Vid dessa utflykter kunde jag sällan låta bli att kolla bokbeståndet på Myrorna i Boländerna. I början av december 2017 hittade Liane Moriartys bok Stora små lögner. Boken är uppföljare till hennes genombrottsroman Öppnas i händelse av min död. Den boken fick stor uppmärksamhet. Jag läste den och gav den högt betyg, men tyckte att den var rörig. Inte blev jag överraskad av slutet heller. Boken var ändå tänkvärd och välskriven. Till ytan påminde den om en deckare, men genren är snarare relationsroman.

Och faktum är att Liane Moriarty fortsätter på alla dessa inriktningar. Även Stora små lögner är tänkvärd och välskriven och handlar om mord utan att vara en deckare. 

Händelserna utspelar sig i Pirriwee, en villaförort där alla känner alla och alla har sina roller. Den unga och ensamstående mamman Jane flyttar dit med sin son Ziggy. Vid inskrivningen av Ziggy leder det ena till det andra och Jane träffar Madeline och Celeste. De två är grannar och bästa vänner sen länge och mycket insatta i intrigerna runt föräldrarna på skolan där också de har barn. När Ziggy blir anklagad för att ha mobbat ett annat barn tar de Jane under sina vingar. Stämningen trissas upp och vid den årliga föräldrafesten nås kulmen och katastrofen (?) inträffar.

Författaren bygger upp romanen genom att beskriva händelserna – och krockarna – som leder fram till kulmen. Allt kommenteras i slutet av varje kapitel av ett antal mer eller mindre inblandade personer, vanligen föräldrar. Samtidigt beskrivs Madeline och Celeste och deras familjer. Även Janes och Ziggys bakgrund uppenbaras. Det finns många hemligheter och hemskheter som pågår under ytan och alla situationer är inte lätta att ta sig ur.

Det är viktiga och aktuella ämnen som författaren tar upp i boken. Jag tänker på bonusfamiljer, våld inom familjen, näthat, mobbning med mera. Men återigen lyckas jag lista ut saker och ting, vem som är vad och i princip också slutet. Jag tycker vidare att romanen är ganska pratig och alltför mycket en roman som enbart vänder sig till kvinnliga läsare.

Välskrivet och viktigt, men Toffelomdömet kan inte bli högre än medel.

Livet är kort.