Ett inlägg om en bok.

Det tycks som om jag är inne i en riktig läsperiod! I kväll slukade jag ytterligare en julklappsbok. Den här gången var givaren Fästmön och boken Dit solen aldrig når av Marianne Cedervall. En mysdeckare vars handling utspelar sig under våren passade bra att läsa medan snön föll utanför. Tack!

I den tredje boken i serien om Anki Karlsson befinner vi oss som vanligt på Gotland, Sveriges svar på Midsomer. Ankis kompis den pensionerade polisen Tryggve ska resa på semester och Anki tar hand om hans hund och krukväxter. Av en händelse råkar hon hitta en anteckningsbok hemma hos Tryggve, en bok som handlar om ett gammalt olöst fall. I samband med en långritt hamnar Anki vid ett före detta vilohem för kvinnor. Och så träffar hon en journalist som är gamla hemligheter på spåren, nåt som hon är på väg att avslöja i en artikelserie. Att gamla hemligheter röjs är förstås inte populärt hos alla och så går det som det går: mord.

Det tar ganska lång tid innan boken blir riktigt spännande. Bitvis tycker jag att historien trevar sig fram lite. Till viss del anar jag vem som är vem, men inte vem som är mördaren. Boken är rätt mysig att läsa, men jag skulle nog ha önskat lite mer… spänning. Författarens starka sida är emellertid kanske inte att bygga upp kusliga stämningar. Däremot är personporträtten så realistiska att de bara måste ha verkliga förebilder.

Det samlade Toffelomdömet blir ändå rätt högt. Jag gillar mysiga deckare, allt behöver inte vara blodbad jämt och samt.

Livet är kort.