Ett inlägg om en bok.

Årets andra bok var även den en julklappsbok från vännen Jerry. I kväll efter mina äventyr i möbelbranschen läste jag ut Jussi Adler-Olsens bok Selfies i mitt allt mer ekande vardagsrum. Tack Jerry för ytterligare en fin, spännande och bra julklapp!

Avdelning Q, som jobbar med cold cases, är som vanligt hotad av nedskärningar. Den här gången har dess sekreterare Rose totalt flippat ut och gått in i en psykos, nåt som nästan lägger ner avdelningen eftersom hon endast har skickat in 15 och inte 65 rapporter… Men så blir en äldre kvinna ihjälslagen och Carl Mørck tycker att fallet påminner om ett äldre, ouppklarat dito. Samtidigt är det nån som kör ihjäl unga kvinnor och smiter från olycksplatserna. Nån av de inblandade har dessutom medverkat i ett rån mot en nattklubb. Och Rose försvinner spårlöst. Självklart hänger alla fallen ihop. Det kan tyckas rörigt – och det är det bitvis – men författaren lyckas knyta ihop påsen i slutet. Som så ofta i hans böcker blir slutet för övrigt en kamp mot tiden.

Den här boken är riktigt spännande, precis som övriga i serien. Men den är lite rörig och kapitlen är skrivna utifrån olika inblandade personers perspektiv, vilket gör handlingen en smula hattig. Samtidigt tycker jag att inte bara kriminalfallen utan skildringen av dem som utnyttjar samhället – och samhället som slår tillbaka – känns realistisk. Att författaren också väver in psykisk sjukdom och ger en otroligt insiktsfull beskrivning av detta lidande gör boken än bättre.

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.