Kära dagbok…
När jag var barn brukade jag titta på SvT:s Luciamorgon innan jag gick iväg till skolan. Idag var jag på jobbet ungefär när programmet började, så jag startade SvT Play och lyssnade, tittade till ibland, medan jag ägnade mig åt dagens första arbetsuppgifter. Sen tänkte jag förstås en stund på de jultraditioner vi hade i min ursprungsfamilj. Jag ska ärligt erkänna att jag saknade att inte få paket i julstrumpan förra julen. Den julstrumpan har hängt med i 50+ år. (Hade jag fått paket i strumpan i år hade jag för övrigt önskat mig nya hemma-tofflor. Igår kväll upptäckte jag att de jag har är trasiga…) Men mitt liv har gått vidare och in i nästa fas och det är hög tid att skapa nya traditioner eller haka på andras, med mina nya familj. I år har jag bestämt mig för att äta gröt med Fästmön på julaftons morgon, till exempel. (Jag ska måla ägg till påsk i vår också, jag lovar!).
En helt ny tradition för mig var jobbets Luciafirande. Vi hade ingen egen Lucia i Segerstedthuset, utan Luciatåget framträdde i A-salen på Carolina Rediviva. Jag fick med mig Pippi dit på förmiddagen och det var så fint och vackert.
∼ ♦ ∼
Eftermiddagen ägnade jag åt mer seriösa ting. Först ett möte om en EU-förordning som träder i kraft i maj nästa år och därefter ett bankbesök. Mellan mötena hann jag köpa en julklapp från Anna och mig. Det var inte utan att jag var nervös innan – för bankbesöket, mötet har vi varje vecka, så där är jag van. Hos banken tog det sin lilla tid innan allt blev klart. En blev nästan fnissig och rastlös eftersom det var rådgivaren som jobbade och inte vi.
∼ ♦ ∼
När bankbesöket var avklarat gick vi åt skilda håll efter att jag hade sagt några djupa ord. Anna tog bussen medan jag äntrade Carolina-backen för att gå tillbaka till jobbet och hämta bilen. Det är bäst att träna inför det att jag ska börja promenera till jobbet från mitten av februari nästa år. Jag trodde att jag skulle vara helt död när jag nådde krönet, men se det var jag inte alls. Både mitt hjärta och den sköra julklappen höll.

Onsdagsmys med antikviteter och chokladboll från Anna.
På jobbet fick jag möjlighet att prata en stund med R och fråga hur det hade gått under eftermiddagen. Jag lovade att hålla tummen. Fast den har jag ju mitt i handen – i alla fall när det gäller att slå in julklappar. Hur som helst gjorde jag mitt bästa – se resultatet ovan. Sen vinglade jag på en stege och bytte glödlampa i en av hallamporna.
Efter alla dessa äventyr idag är jag bra slut. Jag ska ägna kvällen åt att läsa. Igår bytte jag bok från Håkan Nessers bok om ett försvunnet barn till en relationsroman som jag gav min mamma i födelsedagspresent sommaren 2008. Den är riktigt snuskig och hade jag vetat det hade jag rodnat när jag gav den till henne. Men jag ska kanske också onsdagsmysa – en ny och bra tradition – med senaste numret av Antiktidningen, som hade landat i min postbox, och en chokladboll som Anna gav mig idag, den gullfian! Tack!

Igår kväll blev det bokbyte från spänning till snusk.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… Nån som vet vad en STUDSLÅDA är???

Vad betyder ordet???
∼ ♦ ∼
Livet är kort.










Lucia är en av de få traditioner jag saknar som utlandssvensk så jag började dagen med SVTs sändning och fy för bövelen vad TORRT det var.Dragspelsinslaget var ju klämmigt. Och jag tycker nog att man ska tåga in till Saaaaaaaaaaaaaaaaankta Luciiiiiiiiiiiiiiia.
GillaGilla
Jag tyckte det var jättefint på SvT, vacker sång och musik och de små dikterna av barnen. Solisten som sjöng… var det Stilla natt? – hade uppenbara problem med rösten, men dragspelsinslaget gillade jag – ovanligt och kul.
På Carolina blev det sen Lucia IRL för min del och det har jag nog inte sett sen jag jobbade på Sigtuna kommun – och då tvingades jag filma (= inte kul att jobba när det skulle vara stämningsfullt och vackert).
GillaGilla