Kära älskade lilla mamma…

Ingen nån annan som en mamma kan älska sin dotter.

Tidigt i morse var det ett år sen du gick bort. Jag tänker på dig varje dag. Tack vare min fina arbetsgivare fick jag professionell hjälp att ta mig igenom sorgen fram till acceptans. Men du är inte mindre saknad för det. Det finns ingen att ringa och berätta glada nyheter för på det sättet som du och jag kunde göra till varandra. Det finns heller ingen att ringa till när det är riktigt, riktigt svårt eller jag har gjort nåt dumt. Ingen älskar nån annan såsom en mamma kan älska sin dotter – trots att dottern under många år orsakade sin mamma oro och vånda. Ja, lilla mamma, jag står för det jag har gjort, även om jag inte helt och fullt vet vad det är. Men se din aningen för tidiga död kan jag inte låta bli att skylla på den som förstörde mitt liv 2009. H*n gör rätt i att byta trottoarsida när vi möts, för ärligt talat, mamma, vet jag inte vad jag skulle ta mig till om vi möttes öga mot öga.

Fast mamma… genom De Sju Svåra Åren fanns du där för mig. Och när Det Första Goda Året var ett halvår gammalt släppte du taget om min hand och gick vidare för att söka finna pappas hand igen. Efter att pappa hade gått bort sa jag vid nåt tillfälle att jag saknade min pappa så mycket och att han ju hade varit med mig som min pappa hela mitt liv fram till den där sommardagen 2006. När du då svarade:

”Men han var min älskade…

insåg jag att jag inte kunde mäta min sorg och saknad med din.

Lilla mamma.

Tio år senare följde du pappa och jag blev föräldralös på jorden. Min tillvaro hade rämnat om jag inte min nya familj och riktigt goda vänner funnits där. Och snart, lilla mamma, ska vi flytta ihop. Jag undrar vad du hade tänkt och tyckt om det. Kanske inte helt positivt. Samtidigt uttryckte du vid flera tillfällen att Anna måste vara mycket speciell person som hade stått ut och stannat hos mig – trots allt.

Ja du lilla mamma, du var inte alltid så finkänslig. Men du var min mamma, den enda mamma jag har haft och den allra bästa mamman. Jag är så glad att jag hann säga till dig att du var världens bästa mamma och att jag älskade dig innan du slöt dina ögon för sista gången och gav upp andningen.

I kväll när jag kommer hem från jobbet ska jag tända ett ljus för dig vid fotot av dig och pappa. Jag hade mycket hellre ringt och berättat om vårt nya hem, om hur det går på jobbet och hur löjligt stolt jag blev över berömmet jag fick häromdagen. Men nu går inte det. I stället ska jag tänka på dig och hoppas att du har det bra och framför allt, att du är tillsammans med pappa.

Jag saknar dig så, lilla mamma.

∼ ♦ ∼

Ser inte mamma, längst ut till höger, lite olydig ut? Flickorna till vänster om mamma är mammakusinen B2 och mammakusinen B.

Mamma som sjuåring…

Mamma som 15-åring.

Det finns vissa likheter, men min mamma var vacker hela livet.

Den här bilden på mamma stod på pappas kontor.

Mamma på pappas nattduksbord.

Fyra generationer: morfar, mamma, gammelfarmor och så jag i morfars knä.

Pappas 50-årsdag. Från vänster: Farmor, pappa, morfar, mamma, mammas farbror Bengt

Mamma på 1990-talet, fotad av pappa.

Mamma Marita och pappa Carl-Erik med ljus på sina huvuden, på en middag hos vännerna M och G nån gång i början av 2000-talet.

Mamma på Ubbes för några år sen.

Jag och mamma på hennes födelsedag 2014.

Mamma saknar jag extra mycket en sån här dag.

Min hand och mammas, oktober 2016.

Livet är kort.