Ett inlägg om en film.

I tisdags skulle författaren Per Anders Fogelström ha fyllt 100 år. Med anledning av det visade SvT en film baserad på hans litterära Stad-serie. Liksom första boken i serien heter filmen Mina drömmars stad (<== länk till SvT Play). I vintras läste jag böckerna, som under många år stod hemma hos mamma och pappa, ursprungligen hos farmor och farfar. Och nu står de hemma hos mig. I kväll såg filmen.

Filmen blir inte lika detaljerad som böckerna, men som i böckerna får vi följa Henning Nilssons liv och leverne i Stockholm. Henning är en skötsam ung man som sliter hårt med tunga och osäkra kroppsarbeten. Ursprungligen för att försörja sig själv, en föräldralösing som kom till sina drömmars stad som femtonåring. Senare får Henning fru och barn att försörja. Filmen visar Hennings kamp i tillvaron. Även om en som tittare får delar av Sveriges historia blir det självklart inte som i böckerna.

Böckerna i Stad-serien kom ut på 1960-talet, medan filmen gjordes 1976. I mångt och mycket påminner filmen om Vilhelm Mobergs Utvandrarna som filmades även den på 1970-talet. Det är vackert filmat, så vackert att det understundom inte blir riktigt trovärdigt. Den som har läst böckerna, däremot, känner stanken av fattigdom mellan pärmarna. Filmen ger inga såna känslor.

Nä, böckerna är bättre. Filmen, på cirka två timmar och 40 minuter, får trots det ett högt Toffelomdöme, bland annat för skådespelarinsatserna från främst Eddie Axberg. Roligt också att en ung Mona Seilitz har en viktig roll i filmen.

Här kan du läsa vad jag har skrivit om böckerna i Stad-serien:

Mina drömmars stad

Barn av sin stad

Minns du den stad

I en förvandlad stad

Stad i världen

Livet är kort.