Ett inlägg om ett vin.

Kvällens vin var en trevlig italienare från 2014.

För ett par veckor sen fyllde jag på mitt vinskåp med fem flaskor rött. Men vinet ska inte lägga där och se snyggt ut, det ska drickas. I kväll korkade jag upp en flaska Borgogno Langhe Rosso 2014. Vinet, italienskt förstås, kostade 109 kronor.

Jag stekte kalkonbröstfilé ganska hårt och kryddigt samt serverade hot béarnaisesås, vitlökssmör och potatisklyftor med skal till. Till den rätt mastiga maten ville jag ha ett vin som var kraftigt, men inte för tungt. Det här vinet är lite mer än halvfylligt, ganska strävt och har liten fruktsyra. Systembolaget rekommender lamm- eller nötkött till vinet.

Detta kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, plommon, kanel och vanilj. […] Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, plommon, örter och vanilj.

Jag kände inte alls vanilj, varken i doft eller smak. Däremot noterade jag tydligt choklad i doft och smak och kanel i smak. Vinet var inte så strävt som jag hade trott. Det kändes nästan fett i gommen och ett tag tyckte jag att smaken närmade sig smörkola.

Det här vinet är prisvärt. Det får inte högsta betyg, men Toffelomdömet blir högt. Kort sagt: ett trevligt vin.

Livet är kort.