Ett inlägg om en film.

Det handlar mycket om grannar nu. I kväll kikade jag på en thriller på TV3 – som visade sig handla om grannar. Thrillern The Boy Next Door (2015) är dessutom också amerikansk precis som den jag såg igår. Att Jennifer Lopez spelar en mamma som är lärare i klassisk litteratur borde ha fått mig att fundera över om jag skulle se filmen eller inte. Men va 17, efter allt bokkånkade kändes bästefåtöljen väldigt bekväm.

Claire Peterson lever ensam med sin son Kevin efter att hennes man har varit otrogen. Hon har emellertid fortfarande inte bestämt sig för om hon ska ansöka om skilsmässa eller inte. En dag flyttar den unge Noah in i huset bredvid Claire och Kevin. Noah är några år äldre än Kevin och ska ta hand om sin sjuke farbror och hans hus. Han ska också gå i samma skola som Kevin – skolan där Claire jobbar. Claire blir snabbt attraherad av Noah. En kväll har de sex, nåt som Claire ångrar morgonen därpå. Men i stället för att låta det stanna där vill Noah inte acceptera att Claire ångrar sig. Han börjar förfölja henne och nästlar in sig allt mer hos Kevin, som för övrigt är rätt mobbad i skolan. Noah får honom att vända sig mot pappan. Men värst av allt är nog bilderna och filmen. Och så det där med bilarna…

Är det här förutsägbart eller är det förutsägbart? Med en mamma som JayLo förstår jag att grannkillen faller för henne. Den här filmen har nästan allt som en riktig kalkonrulle har. Samtidigt är stalkning och knäppa grannar nåt som tycks öka. Det här att det inte finns några gränser för vad som är normalt och vad som är totalt galet…

Jag är snäll igen. Filmen får medelbetyg.

Livet är kort.