Ett inlägg om en film.

Först Morden i Midsomer, sen galenroliga Friday Night Dinner (jag skrattade högt i min ensamhet) och så avslutningsvis en skräckfilm på SvT1. Nog 17 kände jag igen vissa saker i The Babadook (2014) och undrar om jag inte har sett den tidigare. Men kanske var det så att jag… blundade av rädsla förra gången jag skulle se filmen.  Detta är nämligen en riktig mardröm.

Filmen handlar om sexårige Samuel som bor med sin mamma. Pappan dog i en olycka samma dag Samuel föddes. Detta påverkar givetvis familjen. Mamman plågas av makens död, nåt som bland annat har gjort att pojken inte har fått fira sin födelsedag på sin riktiga dag. Pojken plågas också av otäcka mardrömmar om monster. Mamman försöker läsa snälla sagor för honom, men så en dag råkar de välja boken om The Babadook. Då spårar allting ur…

Den här filmen är riktigt läskig. En kan tycka att en borde vara härdad och att storyn är ganska banal. Bitvis blir det lite segt och utdraget. Men filmen är skickligt gjord och bygger till stor del på interaktionen mellan två karaktärer – en liten pojke och hans mamma. Först verkar det som om pojken är den konstiga, senare i filmen är det mamman som blir som besatt. Skådespeleriet är lysande. Särskilt imponerad är jag av den lille pojken.

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.