Ett inlägg om en film.

Att titta på spännande filmer är ett sätt att fördriva sommarkvällar. De där kvällarna när det är för kallt för att sitta ute eller det känns för trist att sitta ensam. I kväll visade TV3 filmen The Calling (2014) med en av mina favoritskådisar i huvudrollen, Susan Sarandon. (Jag säger bara… Thelma & Louise…)

Hazel är polis i en liten kanadensisk småstad. Hon är skild och bor ihop med sin mamma, en före detta domare. Rachels liv är fyllt av ryggsmärtor som hon dövar med alkohol och piller. Men så sker plötsligt ett märkligt mord i den lilla staden. Mordet följs snart av flera. Det visar sig att en seriemördare härjar i trakten. En seriemördare som har en speciell kallelse att hjälpa svårt sjuka och döende människor.

Det här är en ganska komplex historia, mer så än en anar vid första titten. Det handlar om religiösa undertoner, skuld, straff och försoning. Morden är otäcka och obegripliga – först. Närmare slutet av filmen avslöjas mördarens sjuka syfte.

Bra skådespeleri, fast lite för seg story ger inte högsta betyg men ändå ett högt Toffelomdöme.

Livet är kort.