Ett inlägg om ett vin.

Fylligt, kryddigt, men ändå saknar jag nåt hos vinet.

Självklart kan en unna sig ett Amaronevin så här en semesterfredag. Jag öppnade en flaska Domìni Veneti Amarone Classico (2012), för jag hade köpt ett par goda, smakrika ostar. Till dem ville jag ha ett riktigt fylligt och moget vin.

Flaskan köpte jag så sent som i maj för 209 kronor. Nog hade jag tänkt spara den i vinskåpet en stund till, men vinet skulle passa bra bland annat till lagrade hårdostar och en sån hade jag på min ostbricka. I övrigt passar mörkt kött som nöt och vilt till vinet.

Det här vinet är gjort på den traditionella Amaronedruvan corvina, men också på druvorna corvinone och rondinella. Vinets färg är mörk och det är med all säkerhet tack vare druvorna.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig smak med inslag av fat, torkade körsbär, russin, choklad, oregano, vanilj och peppar. […] Kryddig doft med inslag av fat, torkade körsbär, romrussin, peppar, läder, oregano och nötter.

Den kryddiga smaken och doften kände jag direkt. Däremot noterade jag inte vaniljsmaken alls. Läder dominerade vad gäller doft. Vinet är mycket fylligt och har dessutom en ganska hög alkoholhalt, 15 procent. Efter två glas var jag alldeles nöjd för den här gången. Jag saknar något i smaken och framför allt en längre eftersmak, men det är utan tvekan ett högklassigt italienskt vin.

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.