Kära dagbok…

Igår hade jag kunnat fira min vinst, men så blev det inte.

Gårdagskvällen blev inte som jag hade tänkt mig. Det hade varit roligt att fira vinsten, men att fira ensam är inte kul och någon annan erbjöd inte heller nåt firande, så bestämde jag mig för att läsa. Jag hann knappt slå på datorn (ja, jag måste ju blogga lite först om min dag innan jag kan läsa!) innan det plingade på dörren. Plinget innebar ett antal vändor med en text som jag blev ombedd att språkgranska åt en vän som inte är av svensk härkomst. Och sina vänner hjälper en ju. Sen kan jag ibland känna att om jag har en vän som är rörmokare och ber h*n göra ett rörande arbete hemma hos mig, skulle jag inte låta h*n göra det gratis… Ja, ja, det är inte pengar jag är ute efter, snarare det faktum att den som är bra på att skriva bara förväntas göra det ändå. Precis som sångerskan som uppmanas sjunga utan ersättning på tillställningar (”du sjunger ju så bra”) eller föredragshållaren som förväntas hålla föredrag utan att få betalt (”se det som marknadsföring”). Ens kompetens ignoreras och upplevs inte som nåt viktigt och ändå… är den ju det, uppenbarligen – varför skulle en annars bli ombedd..?

Ja ja, jag hann i alla fall ringa mammakusinen B igår kväll innan det blev försent (mammakusinen B är liksom 80+ och hur sent som helst kan en faktiskt inte ringa, nån sorts uppfostran har jag fått!) och fick senaste nytt om alla eländen och sjukdomar som drabbat den familjen. Det enda jag kunde erbjuda i hjälpväg var mitt öra samt att upprepa inbjudan till en dag i Uppsala för bara mysiga och trevliga aktiviteter som att äta god mat på lokal, kolla sevärdheter etc.

Sevärdheter, ja… Jag bläddrar igenom mina foton från London och Brighton. Idag för en vecka sen hade vi vår sista dag i London, när vi bland annat åkte London Eye…. Dagarna går så fort och snart bleknar säkert minnena från resan också. Då är det bra att ha bloggat och kunna gå tillbaka och läsa om resan och titta på fotona: första och sista dagen, andra dagen, tredje dagen, fjärde dagen, femte dagen, dagen i Brighton  och näst sista dagen.

På väg mot toppen – för en vecka sen…

∼ ♦ ∼

Skärmen är nedplockad från väggen inför flytten.

På jobbet börjar kontoren och alla skåp, hyllor och gömmor tömmas allt mer. Jag själv har i princip bara det sista att packa ner, det vill säga det jag använder på skrivbordet samt min dator. Igår blev det förresten problem igen med den där programsviten, så nu kan jag inte bearbeta bilder eller PDF:er, till exempel. Problemet stavas licensstrul och vad jag har förstått är det nån som har gjort nåt riktigt klantigt. Det är inte heller bara jag som är drabbad. Grejen är att det blir extra knepigt eftersom jag jobbar mina sista fem dar nästa vecka innan fem veckors semester. Att sen komma tillbaka till min nya arbetsplats och mjukvaran inte fungerar får mig att bli smått ilsken, för att underdriva lätt.

En vacker morgon blev det idag – och resten stämde också.

∼ ♦ ∼

Fina tischor med tryck, typ som denna, för oss boknördar.

Nej, nu känner jag att jag mest vill vara ledig och läsa böcker. Jag pratade med Pippi i morse och hon skulle leta efter den saknade fjärde och avslutande boken i Per Anders Fogelströms Kamrater-serier, men jag lär inte få låna den förrän efter semestern, troligen. Gömmorna är stora och jag skulle inte ha nåt emot att få titta lite närmare på dem… Igår gjorde jag i alla fall ett roligt fynd på nätet. Jag hittade en sajt som säljer prylar för oss boknördar, till exempel t-shirtar. Dessutom noterade jag att de idkar utrikesförsäljning (företaget ligger i USA), vilket förstås är frestande…

∼ ♦ ∼

Midsommar-kisse? Lucifer sniffar på blommor.

I morgon är det midsommarafton och senaste budet är att vi ska fira traditionellt, Fästmön, yngste bonussonen och jag hos Annas snälla mamma och hennes L på Slottet. Det låter väldigt trevligt!

Jag inledde midsommarhelgen med att gå 45 minuter tidigare från jobbet. (Nu ska du hoppa upp och rita kors i taket.) På så vis hade jag hoppats kunna starta en maskin tvätt tidigare samt packa min rygga för helgen och ändå få lite vaken tid över för… att läsa deckare!.. Ful får en va, men inte dum, som morfar sa. Men så när jag hade klätt av mig veckans smutskläder fick jag klä på min smutsiga kropp rena kläder och skena ut ett ärende. Och under tiden hade de närboende startat rökutveckling precis under det enda jävla fönstret jag glömde att stänga när jag var ute en kvart. Så nu luktar midsommaraftons kläder rök och midsommardagens smutsig toffla. Ibland kan en aldrig vinna.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.