Ett inlägg om en bok.

Eftersom vi ska flytta på jobbet får vem som helst av oss som jobbar på avdelningen ta vilka böcker som helst från de skönlitterära hyllorna i lunchrummet. I februrari tog jag med mig några böcker hem därifrån, bland annat Kristina Hultmans bok Undersökningen. Jag började läsa den före Londonresan, men eftersom jag hade knappt 100 sidor kvar att läsa i den lämnade jag den hemma och tog med två olästa pocketböcker till London i stället. I eftermiddag läste jag i alla fall äntligen ut Undersökningen.

Boken är delvis självbiografiskt inspirerad, enligt baksidestexten. Huvudpersonen är Clara Örtengren. Strax före jul bestämmer hon och maken Niklas sig för att skiljas. Niklas finner snabbt en ny kvinna (hade redan en på gång, typ), medan Clara inser att hon är kär i Sofia. Fast de blir inte ihop. I stället blir Clara ihop med Fredag nere i Skåne, trots att hon själv bor i Stockholm. Och Fredag blir Claras vägvisare i det hon kallar Undersökningen.

Den här boken är på knappt 600 sidor i pocket. Hälften hade räckt. Eller… jag förstår den inte. Jag har svårt att komma in i den och när jag tycker att jag gör det blir jag förbannad på Clara och tycker att hon utnyttjar Fredag. Dessutom är det en typisk Stockholmsroman, en sån där roman som visar hur lätt det är att leva som homosexuell i en storstad. Pröva det i en småstad, säger jag… Fast det är väl bättre nu, får en hoppas.

Bättre än två tofflor blir inte mitt omdöme. Sorry!

Livet är kort.