Ett inlägg om en bok.

Nu har jag alldeles nyss slagit ihop pärmarna till den sista Kurt Wallander-deckaren. Ja, jag räknar inte Handen, den kändes lite för… B. I Den orolige mannen lyckas Henning Mankell göra ett otäckt, men bättre slut på serien än Handen, som jag tycker att vi glömmer bort. Denna serie böcker som är så otroligt mycket bättre än filmerna. Tack snälla vännen Agneta för den här och övriga Wallander-böcker!

Kurt Wallanders dotter Linda har fått en flicka tillsammans med sin Hans. Allt verkar frid och fröjd – till dess att Hans pappa, en pensionerad marinofficer, försvinner från sin dagliga promenad. Håkan von Enke tycks ha gått upp i rök. Det är polisen i Stockholm som utreder försvinnandet, men eftersom Håkan von Enke tillhör familjen börjar Wallander göra egna efterforskningar. Det hela blir ännu mera mystiskt när även Håkan von Enkes fru Louise försvinner. Snart är Wallander en kuslig historia om spioneri och falskhet på spåren, en historia som även omfattar mord, svek, skuldkänslor och sjukdom. Och kärlek. Kort sagt: den är en präktig grande finale på Kurt Wallander-serien!

Toffelomdömet blir det högsta, för det här är nog den starkaste boken i serien. Och några fler blir det ju inte eftersom författaren avled för två år sen.

Livet är kort.