Ett inlägg om en bok.

Tänk att det började med en vänlig kollega och Karin Boye och slutade med en engagerad författare och Mäster Fritz… I början av mars fick jag ett spännande häfte om Karin Boye av Fenan Lena på jobbet. En dryg månad senare kom ett mejl från Åke Åredal med en förfrågan dels om häftet, dels om jag kunde tänka mig att läsa och skriva om hans bok Mäster Fritz. Självklart ville jag både läsa och skriva om en person som jag fått höra var en ännu större boktok än jag själv! I afton läste jag ut boken på balkongen, den allra första varma utekvällen 2017. TACK!

Det är inte många Uppsalabor som är från Uppsala ursprungligen. Jag är det inte. Liksom Fritz Olofsson kom jag hit för att studera – och blev kvar.

Fritz Olofsson var ett så kallat Uppsalaoriginal, en kuf som alltid hade något att säga. Han kom från en familj i en by i Västerbotten. Familjen var udda och en och annan av barnen var lite eljest. Idag skulle vi med all säkerhet diagnosticera Fritz Olofsson som ”aspie*”. I den delen av boken som handlar om personen Fritz Olofsson får läsaren veta att han har klara svårigheter med hygien, kläder och att hålla ordning. Min kollega berättade att ryktet sa att han hade böcker överallt där hemma – även i badkaret. Intellektet var det emellertid inga fel på, även om många nog ansåg att han var rätt jobbig. Mäster Fritz ville ofta och gärna hålla långa utläggningar om trosfrågor. Men han var en god kristen, mitt i all mystiken. En vänlig man som inte ville göra en fluga förnär. I vissa sammanhang före sin tid, skulle jag vilja säga.

Författaren Åke Åredal har lagt ner ett enormt arbete på den här boken. För mig personligen är porträttet av den numera avlidne Fritz Olofsson det mest intressanta, men jag läser också med stor behållning Åke Åredals redogörelser för mäster Fritz mystika lära. Understundom blir det emellertid lite för djupt och tungt för mig.

Boken Mäster Fritz är både en biografi och en bok om andlighet. Boken är inte helt lättgenomtränglig. Jag läste den med penna i hand och mina blyertsmarkeringar är åtskilliga. Kanske skulle jag ha uppskattat att fotnoterna var samlade i slutet i stället för på respektive sida, något som understundom gör lay outen lite märklig. Men jag hyser stor beundran för författarens porträtt av den här mannen. Fritz Olofssons liv och tankar är nu sparade för eftervärlden tack vare Åke Åredal.

Detta kan inte bli annat än högsta Toffelomdöme.

Livet är kort.