Kära dagbok…

Dags att var lite positiv!

Nä, efter två rätt griniga inlägg är det dags att försöka upparbeta lite positivism. Jag blir glad och positiv av att jobba, till exempel, men också av att träffa Fästmön och goda vänner. Sen är förstås såväl arbetsliv som privatliv inte alltid en dans på rosor. Och det är faktiskt tur – inte skulle vi väl uppskatta de goda stunderna om det aldrig fanns några dåliga? Jobba ska jag göra två dar till den här veckan. I morgon sammanställer jag veckans nyhetsbrev och senare på eftermiddagen ska vi hålla fråge-kafé inför vår kommande husflytt. På fredag efter lunch är jag inbjuden till ett spännande möte med jobb i en för mig ny konstellation, men med intressanta och viktiga frågor.

När arbetsveckan sen är slut ska jag umgås med Anna i helgen. Jag har ett  rätt akut Anna-brist för tillfället, men det blir så när vi jobbar och är lediga tvärtom varandra. Det blir desto mysigare att träffas sen. Slutligen bär det av ner till Motala om mindre än en månad. Och även om jag ska dit i ett sorgeärende får jag på köpet träffa både vännen Mia, som jag ska få bo hos, och vännen FEM, som har erbjudit sig att följa med på urnnedsättningen. Visst har jag väl de bästa vänner???

Mamma och jag promenerade längs stranden i Varamon i april förra året.

Igår kväll åkte jag till Äldreboendet när Anna skulle sluta jobba för kvällen för att få en liten pratstund och en puss. Det är tråkigt att hon inte kan följa med till Motala för urnnedsättningen, men det är svårt att få ledigt för henne. Kanske försöker vi åka ner nån långhelg i sommar i stället. Mammakusinen K har lovat att vi ska få låna deras lillhus. Så litet är det inte och dessutom ligger det på bästa tänkbara ställe under sommaren: storhuset och dess trädgård med lillhus ligger typ fem meter från sandstranden. Är det nåt jag saknar här i Uppsala så är det att ha vattnet så nära som det är i Motala! Men nu vet vi ju inte riktigt hur sommaren blir och vi vet inte heller om vi lever då. Just nu lever jag i alla fall. Och tänker tillbaka på förra året när mamma och jag tog en promenad på de nyanlagda gångvägarna längs stranden. Det var en solig dag och det är ett fint minne att bära med sig.

I kväll ska jag hoppa in i duschen innan jag ser När livet vänder klockan 20 på SvT 2 och sen Rebecka Martinsson klockan 21 på TV4. Igår kväll blev det inget TV-tittande alls. När jag kom hem efter kvällsutflykten kopplade jag ur mina telefoner och laddare, torkade av och packade ner för frakt till Annas snälla mamma och hennes L. Då blev det plötsligt lite utrymme i bokhyllan i sovrummet. Men var lugn – jag fyllde genast på med olästa böcker från två av mina andra hyllor som behöver platsen för lästa böcker. Det är nästan så jag har börjat fundera på ytterligare en bokhylla. Fast var 17 ska jag få plats med den???

Detta bildspel kräver JavaScript.

Slutligen en liten uppmaning: korrekturläs gärna texter till nyhetsartiklar. Eller fortsätt roa såna som mig. Jag kan ju se ett visst samband mellan lår, förlossning och ligga…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.