Ett inlägg om ett TV-program.

Jag tittar allt mer sällan på TV, men… Det finns en serie jag alltid följer därför att den är viktig för mig som person: Anja Kontors När livet vänder. I kväll var det säsongsstart på SvT2 klockan 20. Först ut att samtala med Anja Kontor var ryska Heidi som lämnades ensam av sin pappa i Sverige utan varken pengar eller bostad men som överlevde tack vare andra hemlösa, sin egen styrka och en fiol.

Säsongspremiär i kväll för åtta nya avsnitt av Livet vänder.

Det är alltid starka teman och otroliga, men vanliga människor som Anja Kontor möter i sina program. De kommande avsnitten får vi tittare möta sjukdomar, självmord och andra trauman och de människor som varit med om detta – som närstående eller som själv drabbad. Det ger en sannerligen perspektiv på tillvaron att se dessa otroligt starka människor överleva. Då går det liksom inte att klaga på att en är lite förkyld eller har fått punktering på cykeln/bilen.

Säsongsstarten var gripande – precis som väntat. Det var understundom svårt att ta in Heidis utsatthet och den fruktansvärda känslan av övergivenhet. Går jag till mig själv må jag vara föräldralös numera, men mina föräldrar lämnade mig inte i sticket – varken som barn eller frivilligt. Så ensam jag är är jag ändå lyckligt lottad – mina föräldrar behövde aldrig lämna mig i ett främmande land.

Tack Anja för ditt arbete med När livet vänder! Du gör program som behövs.

Livet är kort.