Kära dagbok…

Plötsligt var det dags att summera även veckans andra lediga dag. Jag fattar inte att tiden går så snabbt som den gör! Den springer på såväl vardagar som helger. Ibland önskar jag mig ytterligare en ledig dag, det erkänner jag. Inte för att jobbet är tråkigt, det handlar om att jag skulle behöva göra mer vissa helger än jag gör. Tro nu inte att jag har gjort en massa spännande saker i helgen, för det har jag inte. Men jag har både vilat och återhämtat krafter inför kommande arbetsveckan samt gjort nytta. Och så har jag ätit gott – kycklinglasagne både igår och idag. Jag tänker mycket på mat och ätande nu eftersom jag fortfarande kämpar med att få till det vad gäller näringen och intaget. Det går inte att tänka att en kan äta vad som helst bara en äter nånting hur länge som helst. Då lägger en på sig. Generellt sett äter jag inte så mycket under vardagarna. På helgerna blir det mer, gärna en del utsvävningar. Men… hör och häpna… jag har lördagsgodiset kvar!!! I fredags efter jobbet köpte jag mat till helgen OCH en påse godis eftersom det senare var på extrapris på Tokerian. Inte en enda bit har jag tagit ur påsen. Vad är det med mig???

Inte en enda bit har jag tagit ur lördagsgodispåsen, inköpt i fredags.

Det har blivit mer andlig spis än söt dito den här helgen. Jag har läst som bara 17. Igår kväll blev det bokbyte från recensionsbok till recensionsbok. Den andra boken, Ensamfararen, var lite jobbig för mig att läsa i början eftersom den handlar om en förälder som blir hastigt sjuk och en dotter som måste resa lång väg för att komma till sjukbädden. Nu är jag kanske en knapp fjärdedel in i boken och undrar om inte även denna handlar om hur roligt – och svårt – det är att ha/få gott om pengar. Och miljön är Stockholm, förstås. Det känns… lite tjatigt… Men, men, bok nummer två är ännu i början, anser jag. Vi får se hur storyn utvecklar sig. Bok ett är recenserad och text och bild ivägsänd.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kläderna går fortfarande i svart eftersom jag ännu har sorg. Mitt strykjärn är dock snigg-orange.

Idag kom jag inte undan att ta det där varvet med dammsugaren. Det har blivit aningen mer svårstädat här eftersom möblemanget har utökats med en ekbuffé, två byråar, en fåtölj, en fotpall och en drinkvagn samt en massa andra saker från mitt föräldrahem. Jag kommer på mig själv ibland med att undra vad mamma skulle ha tänkt och tyckt om min möblering, de saker jag har valt att ha framme etc. Det jag är övertygad om att hon skulle gilla är gästrummet, för det har blivit mera ombonat nu. Det tyckte till och med Fästmön för ett tag sen – trots att där står ett linneskåp i furu! (Anna har fått akut furuallergi. Skåpet har stått i rummet sen början av 2000-talet.) Det är i gästrummet jag står när jag stryker, förresten. Strukit kläder och dukar har jag också gjort idag. Mina kläder går fortfarande i svart, men nu handlar det inte längre om tjockis-svart utan att jag ännu har sorg. Så snart jag kommer ut ur sorgen ska jag bli mer färggrann, jag lovar.

Jag har inga Musse Pigg-tofflor, men väl en Musse Pigg-burk!

Några av mina grannar städar visst också idag, fast sitt förråd. Jorå, idag har vi pratat och det var hur trevligt som helst. Vi kan nog vara just trevliga om vi anstränger oss. Jag uttryckte till och med min beundran för barnets otroligt söta tofflor, ett par röda med Musse Pigg på. Det var nästan så att jag frågade var de hade inhandlats och om de fanns vuxenstorlekar… I stället undrade jag om de inte kunde städa mitt förråd också. Det kunde de inte. Trevligheten har sin gräns.

Jag hade absolut ingen lust att gå ut idag. Det har varit så mörkt hela dan. Men så blev jag tvungen att gå ut med sopor och dessutom lovade jag att söka efter ett borttappat busskort, som jag tyvärr inte hittade. Ett tag var jag på väg att ta bilen för ett ärende. Sen kom jag på att jag lika gärna kunde nätshoppa. Leveransen är två vardagar och då kommer det hem i postboxen. Mer bråttom än så har jag faktiskt inte. Det blev socialt umgänge per mobil på kvällen, för jag pratade en ganska lång stund med en kompis till mamma. Efter det var jag ute och åkte en sväng för att ge den som hade tappat sitt busskort skjuts. Jag noterade IGEN att min bil borde ha tvättats i helgen. Minusgrader gjorde att jag avstod. Men fy så smutsig Clarkan* är!

Tredje avsnittet av Innan vi dör har jag tittat på i kväll på SvT1. Valkyrien på TV4 går så sent, så det programmet spelar jag in och glor på nån annan kväll. Jobbväskan står i hallen, redo att greppas i morgon bitti. Nån lunchmacka ska inte med, för jag får besök som jag har lovat att arbetsluncha med innan vi går på webbstuga på eftermiddagen. Mitt andra par nya jeans hänger emellertid i badrummet för premiärvistelse till min arbetsplats i morgon.

I kväll saknar jag mina föräldrar extra mycket.

*Clarkan = Clark Kent, min lille bilman

Livet är kort.