Ett inlägg om en bok.

Jag upptäckte författaren Tove Alsterdals böcker av en händelse förra året och blev förtjust. I april förra året fyndade jag Låt mig ta din hand på Erikshjälpen och läste den i maj. Det var författarens tredje bok. I augusti läste jag I tystnaden begravd (Röda Korset-fynd) och i oktober Kvinnorna på stranden, debutboken (Stadsmissionen-fynd). Det fina med böckerna, enligt omslagen kriminalromaner, är att de är alldeles fristående, så det gjorde ingenting att jag liksom började bakifrån. Men i kväll läste jag ut Tove Alsterdals senaste bok, Vänd dig inte om. Boken kom ut förra året så den köpte jag helt ny till mig själv som efterjulklapp.

Den här boken inleds med att en man som bor på Beckombergaområdet, nu ombyggt från mentalsjukhus till exklusiva bostäder, mördas. När mordet sker är hans före detta fru Eva där. Eva misstänks för mordet, men är oskyldig. Vittne till dådet är en rumänsk kvinna som sitter utanför en affär och tigger. Dessvärre försvinner hon. Samtidigt hittar några småkillar skelettdelar från människor ganska nära mordplatsen. Är det en seriemördare lös?

Hum ja. Det handlar om mord. Ändå vill jag hävda att det här snarare är en samtidsroman, med touch av psykologisk thriller. Dessvärre tycker jag att författaren faller lite på sitt eget grepp att blanda olika teman och historier. Visserligen knyts de samman i slutet, men det känns ändå som om författaren vill berätta för många saker samtidigt.
Det blir för mycket! Jag finner ingen ro i att läsa detta, det blir spretigt och rörigt. Språkligt sett har jag inget att anmärka, men, som sagt innehållsmässigt.

Toffelomdömet blir inte högre än medel och jag är besviken.

Livet är kort.