Kära dagbok…

Varje gång jag kommer till psykologen kan jag plocka ur stenar som jag är fylld med.

Varje gång jag kommer till psykologen är det som om jag är fylld med stenar. Och varje gång är jag lättare när jag går därifrån. I morse var det ett par veckor sen mitt senaste samtal. Jag mår bättre, är starkare, men ändå ligger sorgen, saknaden efter mamma och annat tungt inuti. Idag pratade jag mycket om sorgen att förlora ett arbete som jag hade gått till i 23 år, nästan. Samtalet handlade mycket om att jag måste lära mig att acceptera vissa saker. Jag fick ett intressant lästips som jag har kollat upp och ska handla vid tillfälle (just nu slut i nätbokhandlarna) och jag fick ett par andra saker att… grunna på. Skönast av allt var kanske att få veta att jag får fortsätta hos psykologen nästa år – min arbetsgivare har sagt ja. Det finns många stenar kvar att plocka upp, nämligen. Men jag får förstås vänta ett tag, nästan en månad. Under jul och nyår förutsätts jag… må hyfsat och klara mig. Och psykologen måste naturligtvis också få vara jul- och nyårsledig!

Jag betalade parkeringsbiljett för en månad – hos min psykolog.

Men jag mår väl inte så där jättebra, i ärlighetens namn. I morse började mitt högeröga svida igen, denna gång inuti. Jag sköljde ur ögat med koksalt och smorde ögonlocket med salvan jag hade köpt och så småningom la sig svedan. Däremot blev jag sen och hann inte skölja bort nåt skräp på vänsterlinsen. Detta fick till följd att jag inte såg till 100 procent när jag skulle betala parkeringsavgiften hos min företagshälsovård. I stället för att betala parkering för en timme betalade jag för… en månad. Det handlade totalt om 325 spänn. Jättekul – NOT! Det sved nog mer än ögat i morse… Tur att det inte drabbar nån fattig. Och tur att biljetten åtminstone gäller vid mitt nästa besök också. Dessutom fick jag ju vatten på min glömske- och förvirringskvarn – jag borde ha sett upp bättre… En lär sig förhoppningsvis av sina misstag. Jag är inte helt säker, emellertid, att jag är så läraktig och utvecklingsbar.

Arbetsdagen rullade på sen när jag väl kom till jobbet. Jag har mest suttit och kollat igenom mina sidor/prenumerationer på intranätet och läst och läst och läst. Men innan jag stack hemifrån i morse hann jag läsa ut den andra delen i Stadserien. Till lunch började läsa den tredje. Kanske, inte helt otänkbart, var det läsningen som gjorde att jag var sen i morse. Och kanske kan jag skylla ytterligare ett glömskemoment på den. När jag kom hem nu i kväll hade jag glömt att släcka en lampa. Hela jävla dan har ett lysrör lyst upp en av mina köksbänkar. Fint och inte ett dugg slösigt… Trött jag blir på mig själv!!!

Läsning gör mig glömsk – säger vi.

Månntro jag kommer ihåg att äta upp frukten innan jag går på jullledighet?

När jag hade upptäckt det där med parkeringsbiljetten på jobbet sjönk mitt humör drastiskt. Jag tackade nej till lunchsällskap och åt i stället på kontoret i sällskap av min bok. Jag noterade att jag hade tre frukter i en skål på det lilla bordet. Men tror du att jag kommer ihåg att äta upp dem innan jag går på julledighet? Det betvivlar jag starkt… Äpplet är från förra veckan, för övrigt. Förresten har jag fått min semesteransökan beviljad. Det betyder att jag jobbar fyra timmar den 23 december – och sen är jag ledig ända till klockan åtta måndagen den 9 januari.

Till eftermiddagen hade jag väl ändå repat mig lite, för jag tog min kopp och frågade om Tricky Dick och En man som heter Ove ville fika. Det ville de. Strax anslöt även Palle Kuling. Riktigt trevlig eftermiddagsfika samtalsämnena – slakt, vapen och terrordåd – till trots. Jag kände i alla fall att jag trots allt inte bara har sågspån innanför pannan – även om jag tror det ibland. Nu hoppas jag att den känslan sitter i till i morgon eftermiddag när jag har ett möte med min chef. Tanken är att mötet ska resultera i en kommunikationsinsats innan jag går på semester…

Drömma går ju, om bra TV-program och en vit jul.

I kväll ska jag mest softa, för min hjärna känner sig överansträngd efter fyra arbetsdagar på över två månader. Jag ska nog sitta och läsa – min bok och TV-tidningen lite mer noggrant för att se om julen bjuder på nåt roligt på dumburken. Annars får jag väl drömma om bra TV-program och en vit jul. Som det ser ut nu blir det fyra grader varmt och regn på julafton…

PS För den som har TV:n som sällskap under juldagarna kan jag rekommendera filmen Pride på SvT 1 klockan 22 på julafton, tredje säsongen av Fröken Frimans krig på SvT1 klockan 21 på juldagen, filmen Philomena direkt efter Fröken Friman (klockan 22) och Höstsonaten klockan 21.30 på SvT2 på annandagen.

Livet är kort.