Kära dagbok…

Idag har jag gjort mig populär i huset – jag har hängt tavlor. Det gick väldigt långsamt eftersom jag är så seg och dessutom bara har halva huvet med mig och två armar. I vissa lägen skulle en behöva ett helt huvud och fyra, sex armar. Men jag försökte planera i förväg och jag använde tumstock, en oerhört praktisk sak när en hänger tavlor. Lite förändringar blev det från de ursprungliga planerna. Nu får det vara som det är, det vill säga…

• himlar och hav i sovrummet
• en sommarvägg i vardagsrummet
• en höstvägg i vardagsrummet
• en vår- och vintervägg i vardagsrummet
• släktporträtten, det vill säga alla de två som Träskallen i Motala inte snodde åt sig 2010, i hallen

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett välkommet avbrott blev samtalet från mammakusinen B mitt på dan. På onsdagar brukade både hon och jag ringa mamma. Jag hade tänkt ringa mammakusinen B, men hon förekom mig alltså.

Mammakusinen B ringde, fast inte på den här gröna telefonen med nummerskiva. Den kommer från mammas hem, men hon svarar inte längre i den.

Nästa kära avbrott stod Fästmön för när hon på min inbjudan tittade in efter jobbet. Det blev ett par muggar kaffe i köket. Var sin Upsala-Ekeby-blomkruka tog Anna och jag. Min står just i köket och det var intressant att titta på den fina krukan en stund i lugn och ro.

En vacker blomkruka från Upsala-Ekeby.

Betongkrokar gick det åt massor. De tycks inte vara gjorda för att hamra på. Anna gick till Tokerian och jag till MM innan jag skjutsade hem henne. I morgon ska kattflickorna till Djursjukhuset och bli kastrerade, så hon hade lite att förbereda inför det. Själv smackade jag upp några ikoner innan jag satte mig på golvet i gästrummet och försökte sortera sladdar. Till sist blev det en kasse med svarta sladdar. Resten åkte ner i en låda i linneskåpet.

Det blev en kasse svarta sladdar.

Jag är skittrött och har vansinnigt ont i högerfoten med tillhörande knä. Och i magen. Magen värker för att den bara har fått fil och kaffe i sig idag, så jag ska ta mig i kragen och koka ett par ägg och äta en ostmacka. När ingen påminner mig glömmer jag så lätt bort att äta.

Efter maten tänkte jag slå mig ner i min nya läshörna i arbetsrummet. Det är nog det bästa stället i mitt hem just nu. Fast jag hade mycket hellre varit utan läshörnans inredning och haft mamma kvar i livet…

Min nya läshörna med bästefåtöljen, James, en fotpall och en golvlampa från mammas hem.

Morgondagens planer omfattar inhandling av tackkort. Och framåt kvällen ska jag förstås kolla hur kattflickorna mår. Tvättkorgens lock går nu att stänga, men jag behöver köra ytterligare ett antal maskiner tvätt. Kanske diskar jag nån lampa som ska upp i nåt tak nånstans också. Annars tar jag det lugnt. Att ha sorg tar på krafterna även om en hänger hemma.

Livet är kort.