Kära dagbok…
Så var ytterligare en arbetsvecka till ända. Den här veckan har jag inte känt mig fullt lika pressad och stressad – i alla fall inte mot slutet. Det handlar mycket om bra samtal jag hade med dels Palle Kuling, dels NK*. Det är aldrig fel att få hjälp att se sig i spegeln. Att det blir snabba ryck får jag leva med, det ingår i jobbet. Det gäller bara att bromsa när det blir för många eller enbart snabba ryck. Jag vill liksom ändå ha en öppen dörr så att kollegor som behöver min hjälp i jobbet känner att de kan titta in. Kanske har jag inte möjlighet att hjälpa dem just då, men de ska ändå kunna få boka en tid. Att ha glas i dörren till kontoret är faktiskt inte fel. Även en stängd sån dörr signalerar
”Upptagen! Stör ej!
En öppen sån dörr signalerar förstås
”Välkommen in!
Eftersom det är fredag idag fanns det bullar. Jag pressade mig en kopp gott kaffe till bullen – och fann sen att jag var ensam i min hörna på jobbet. Mejlade snabbt mitt favvo-team och frågade om jag fick fika med dem – det gick så bra. Samtidigt passade vi på att prata lite jobb inför ett gemensamt möte vi ska på nästa månad.
Nyhetsbrevet gick ut klockan tio som planerat. Nästa vecka blir det lite speciellt, för då ska jag göra allting färdigt, men nån annan får trycka på knappen. Det finns tyvärr ingen möjlighet till tidsinställd publicering i verktyget som här på WordPress och jag ska vara annorstädes på möte.
Foten med tillhörande knä har plågat mig idag och jag haltar faktiskt av och till. Jag har kontaktat min doktor och fått en tid om ungefär en månad. Då hinner jag få den sista laserbehandlingen av min naprapat innan. Doktorn och jag ska diskutera kortisonbehandling, troligen spruta. Eftersom jag tidigare har fått sprutor i mina onda axelleder är jag inte särskilt rädd eftersom det blev så bra. Men med fötterna är det lite andra risker än en led, förklarade naprapaten. Därför vill jag prata först, fråga och få veta mera innan nån sprutnål sticks i min onda fot.
Möten bokas, möten avbokas. Plötsligt fick jag tid att träffa H för en pizza i Kåbo på lunchen. Jag unnade mig en hel timme, faktiskt. Tyckte att jag var värd det efter bra utförd arbetsvecka där jag kunde bocka av allt jag hade planerat att göra och allt som kom in akut. Fick en stund över för sol och ljus också och passade på att ta en bild på ett fantastiskt orange hus, klätt i röda höstlöv, mot en knallblå himmel. Bara ett hus, bara lite färg, men å, så vacker hösten är med sina härliga färger!
Efter lunchen hann jag inte anfallas av paltkoman. Först hade jag ett förmöte till eftermiddagens andra möte sen hade jag eftermiddagens första möte och därefter eftermiddagens andra möte. (Hängderu me?) Möte nummer två handlade om att ta fram en kommunikationsplan i ett projekt. Jag tror att samtliga inblandade var glada för den ”mall” jag hade tagit med mig. Vi påbörjade arbetet, men så blev en av oss tvungen att avvika akut. Projektledaren skriver nu in det som saknas innan vi stämmer av nån gång i början på veckan, kanske justerar texten och sen antas planen förhoppningsvis.
I kväll händer inte mycket för min del. Jag skuttade över till Tokerian när jag kom hem, passerade soprummet på vägen, och inhandlade ägg, pastej och nåt i grönsaksväg (på Tokerian, alltså, inte i soprummet) medan datorn gjorde en massa uppdateringar som jag inte har OK:at. Det är en STOR nackdel med Windows 10 att den bara plötsligt uppdaterar. Länge!!!
Strax ska jag gripa tag i en dammtrasa. Sen blir det nog inte mycket mer nyttigt gjort i afton. Dammsugaren får stå kvar i städskåpet till i morgon förmiddag. Jag är väldigt glad att jag strök igår kväll, för efter dammningen kan jag ägna mig åt ost, kex och vin och min bok på gång. Gulliga författarna Annika & Vera sände mig ju boken i veckan. Igår kväll blev det bokbyte. Och tro det eller ej, men jag har redan hunnit läsa 122 sidor i Lustjakt! Det ger dig kanske en aning om vad jag tycker om dess läsvärdhet..?
Nu hoppas jag att du får en bra helg med möjligheter att göra det som är bra för just DIG! Själv ser jag fram emot lördag och söndag med Fästmön.
*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats
Livet är kort. Låt det vara lite gott också.