Ett inlägg om en bok.

Snacka om att här pågår bokslukeri! Jag brukar ju vanligtvis köpa bara bra böcker, men den 6 juli köpte jag uppenbarligen åtminstone ett riktigt fynd. Kristina Appelqvists  – snälla, fixa en bra webbplats!!! – senaste Helena Waller-deckare, Smultron, bröllop och döden, läste jag alldeles nyss sista ordet i. Nu väntar jag på del fyra…

Miljön är som vanligt Västgöta universitet. För mig som läsare som jobbar på ett riktigt universitet nu igen är detta förstås extra kul. Två studenter startar en teatergrupp med glada (?!) amatörer för att sätta upp Shakespeares klassiska tragedi Romeo och Julia. I samma veva hittas en Shakespeare-expert mördad efter att ha varit försvunnen flera månader. Litteraturvetaren Helena Waller, även talskrivare, inser att mordoffret varit ett okänt Shakespearemanus på spåren. Hon börjar leta efter det, men samtidigt hamnar hon förstås mitt i mordutredningen precis som väninnan Eva.

Det här är så spännande och faller mig totalt på läppen! Ett enda mord, mer behövs inte för att en skicklig författare ska kunna skriva en riktigt bra deckare. Den här boken är trivsam att läsa, för den handlar om så mycket mer än blod och mord – relationer i lagom dos, gamla hemligheter, litteraturvetenskap och kommunikation. Att jag själv har en examen med litteraturvetenskap som huvudämne precis som författaren är kommunikatör bidrar säkert till att jag gillar boken. Som vanligt roar jag mig med att försöka lista ut vem som gör vad och varför, men mördarens identitet lyckas jag inte komma på i förväg!

Toffelomdömet blir det enda det kan bli – det högsta!

Livet är kort.