Ett inlägg om uttrycket ”kommer att”.

Det är lördag, mitt i sommaren och regnigt. Jag misstänker starkt att du har sökt dig hit för att få lite gratis underhållning genom att få läsa en stund om mitt spännande liv och leverne. Ha! Du bedrog dig! Det här inlägget handlar om en allergi jag har. Eller kort sagt om min aversion mot uttrycket

”kommer att.

Redan på 1980-talet lärde jag mig som informatör av en redaktör och journalist att detta uttryck var bannlyst i våra texter. Jag fattade ganska snabbt varför och det är åsikter jag fortfarande står för:

1. det är vagt
2. det är byråkratiskt
3. det är ett uttryck de som tror att de har makt använder när de vill vara otydliga

Lika lite som de flesta politiker inte kan svara ja eller nej, lika ofta använder de

”kommer att

eftersom det ju inte innebär samma löfte som

”ska 

ju faktiskt gör… Jag gillar alltså inte uttrycket

”kommer att.

Tiden har gått. Livet har passerat. Jag har jobbat i 25 år som informatör/redaktör/kommunikatör och skribent, bland annat på en webbtidning. Sedan ett antal år är jag dubbelansluten fackligt och medlem av Svenska Journalistförbundet, med allt vad det innebär (presskort som är en id-handling etc). Oavsett detta gillar jag fortfarande inte uttrycket

”kommer att.

Två gånger har jag fått korta texter slaktade, den andra gången av nån som påstod sig se på min text med journalistiska ögon. Jag kan ta kritik – tro det eller ej! – när den är befogad. Därför köpte jag att min text kompletterades så att den blev begriplig för högutbildade (?!) människor.

Men… när det petas in inte mindre än fyra

”kommer jävla att…

i min ursprungstext… Då är jag glad och tacksam att mitt namn inte står under texten.

Så här svarade Språkrådet (som bland annat jobbar med språkrådgivning) på Twitter (@sprakradgivning) när jag undrade om dess syn på uttrycket:

Jag undrade då om det var möjligt att ersätta uttrycket med presensform, underförstått om

”ska 

blir för starkt. Språkrådet svarade:

Vi är inte alltid överens, jag och Språkrådet, heller. Men den här gången är vi det – utan att lägga några journalistiska aspekter på det hela… (<== ironi!) I inlägget har jag bara råkat talat om att även jag har journalistisk… anknytning…

Livet är kort. Det kommer inte att ta slut, det TAR slut.