Ett inlägg om en film.

Det var en rätt tråkig fredagskväll. Jag zappade bland TV-kanalerna när jag hade tröttnat på att läsa och fastnade för Catwoman (2004) på TV4. Dels har jag ju botat min katträdsla och är rätt fascinerad av katter. Sen är ju Halle Berry aldrig nånsin otäck att se på…

Filmen i sig har annars en ganska tunn story. Patience är en blyg kvinna, men en natt händer nåt underligt. Hon dör – och väcks till liv igen av den mystiska katten Midnight. Blygseln till trots har hon upptäckt att företaget där hon jobbar (med reklam, förstås) döljer nånting kring de skönhetsprodukter det framställer. Vid återuppståndelsen blir Patiences då och då Catwoman – åtminstone nattetid. Som Catwoman är hon modig, kaxig och framför allt sexig. Dessvärre råkar Catwoman illa ut och anklagas för mord. Visserligen är hon inte helt oskyldig till vissa brott, fast inte mord. Som extra krydda i grytan dejtar Patience den polis som utreder mordet…

Nä, det här är ingen djup film, men det är helt klart en film som är OK som underhållning en fredagskväll när en känner sig ganska trött och inte orkar tänka. Den är roande, rolig, lite spännande och, som sagt, Halle Berry mår en inte illa av att se på. Catfighten i filmen mellan det onda och det goda är rätt häftig…

Toffelomdömdet blir medel.

Livet är kort. Halle Berry är… inte otäck.