Kära dagbok…

Idag hände det igen. Nåt oooförklaaarligt. Jag funderar på om vi inte ska tillkalla Caroline Giertz och hennes crew av vise män och kvinnor. Idag var jag emellertid inte ensam om min upplevelse. Jag satt i ett av de största mötesrummen på jobbet. Rummet var fullsatt till sista stol när nån plötsligt ryckte i dörren. En av enhetscheferna såg sig omkring och undrade vem som saknades, reste sig upp och gick och öppnade. Utanför stod… Ingen…

Igår eftermiddag satt jag och jobbade på mitt rum när tystnaden bröts av ett asgarv. Garvet kom tillbaka då och då under en lång tid. Det var faktiskt lite… störande. Men naturligtvis blev jag nyfiken och sprang uppför trappan för att höra efter hos T-sektionen vad det var som var så himla kul. Inte en käft där uppe… När jag kom ner till kontoret hördes… ja, gissa vad, uppifrån. Till saken hör att endast sex personer vid T-sektionen sitter på våningen över mig. Till nästa våning är det väääldigt lååångt. Det är helt enkelt omöjligt att asgarvet kom därifrån.

Kusligt! Vem är det som spökar på Polacksbacken???

När vi inte leker Ghostbusters på jobbet jobbar vi. Jag får fortfarande göra roliga saker och jag får så gott som alltid återkoppling. Det gör mig så glad att mina tjänster efterfrågas och min kompetens uppskattas. Jag känner mig behövd på jobbet – så behövd att det börjar bli svårt att få tiden att räcka till.

För att sticka ut lite jobbar jag rätt ofta analogt. Det är ganska ovanligt på min arbetsplats där mycket börjar med e som i elektroniskt. Det finns inget fel alls i att skriva anteckningar på en projektplan för hand – bara en kan läsa sin handstil, förstås…. Ibland hjälper inte glasögonen… Jag skriver verkligen fult och illa, men nån sa för ett tag sen att det vittnar om intelligens – tanken går så snabbt att handen (som skriver) inte riktigt hinner med. Bra tolkning, tycker jag. 

Jag jobbade lite analogt idag också. Det är ovanligt på min arbetsplats.

Varför står det en luftspray tillsammans med en banan intill vattenmaskinen?

Idag har jag bland annat gjort den sista ändringen på våra externa webbsidor samt vidtalat ansvarig för migreringen. Migreringen sker vecka 29 och jag ska få sitta bredvid och titta och lära mig. En annan rolig sak jag har gjort idag var att ta ett snabbt och kort uppdrag vid eftermiddagsfikabordet – när vi samtidigt avhandlade tunt toapapper som en får frimärksstora bitar av samt frifräseri av shoppingnatur. Det är stimulerande med livfulla diskussioner om högt och lågt med glada människor som vågar vara lika kufiska som jag själv. Det var nästan så jag inte reflekterade över varför luftsprayen och en banan stod tillsammans – intill vattenmaskinen… Nån som har en förklaring???

Vegetariska vårrullar med tillbehör blev det till lunch idag.

God lunch hann jag med mellan uppdragen, spökerierna och tokerierna. Jag käkade vegetariska vårrullar med jordnötssås, jasmineris och grönsaker, som vanligt i sällskap med min bok på gång. Just nu läser jag syskona Holts bok Sudden death, en födelsedagspresent från Fästmön. Boken är tung och tjock och så hårt inbunden att den är svår att hålla uppslagen. En får ta till de tyngder som bjuds såsom glasögonfodral och mobiltelefoner.

På tal om Anna hann jag ringa henne en snabbis också för en snabbrapport. Det uppstod nämligen en tämligen stor förvirring mellan klockan 12 och 13 när min bank plötsligt ringde efter att jag hade undrat över en avisering som inte stämde enligt mina räkenskaper. Det visade sig att mina fem amorteringsfria år på bolånet har tagit slut. Tack banken för att ni inte förvarnade om detta! (<== ironi)

De flesta av dagens moln är skingrade.

Den största förvirringen gällde emellertid inte amorteringen utan vem som skulle ringa upp mig för att reda ut frågan. Mot slutet av dan, när jag hade världens bråttomgrej på gång, redde vi ut saken. Nästa vecka ska jag ha ett telefonmöte med banken. Innan dess hinner jag med all säkerhet ansöka om en förnyad period av amorteringsfria år. Eftersom jag har så lågt bolån är det sannolikt att min ansökan beviljas, enligt Petter som jag talade med idag. Inte Carina. (Insatta förstår vad det handlar om, andra får leva i ovisshet.)

Nu är de flesta av dagens tokerier utredda och molnen skingrade. Spökerierna däremot… Det är dags att ta sig en macka och sen parkera sig en timme med mamma i telefonluren. Sen ska jag packa inför midsommar som jag ska tillbringa med familjen i Förorten. Vi kanske åker in hit nån av dagarna också om det behövs av nåt skäl. Hämta regnkläder, typ..?

Nån som har nåt för sig i midsommar och gärna vill berätta om det är välkommen att göra det i en kommentar.

Livet är kort. Spöken och kufar finns det gott om.