Ett inlägg om en bok.

Jag tror att jag äger varenda en av Unni Lindells böcker! I januari köpte jag den senaste boken i pocket, Brudkistan. Och nu i juni när det är skandinavisk författarmånad i mitt personliga bokår passade det ju perfekt att läsa boken. Idag slukade jag de sista 200 sidorna i denna psykologiska thriller.

För snart 25 år sen hittas en flicka död i en källare till ett mentalsjukhus i Oslo. Omständigheterna är inte helt klara, men dödsfallet blir ändå klassat som olycka. När den 25 åren nästan har passerat tar en av de inblandade kontakt med en annan och samma kväll mördas en av dem. Polisen Cato Isaksen får i uppdrag att utreda mordet och hans kollega Marian Dahle sätts på att skydda den andra personen. Det uppdagas att flickans död kanske inte var nån olycka.

Som vanligt är det riktigt spännande. Jag försöker klura ut motiv och mördare, men baske mig att jag kan det! Mot slutet avslöjas det hela och upplösningen blir en mycket spännande jakt mördaren – och mot tiden. För nånting brinner…

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.