Andra advent 2024: Inte världsakul ensam, men mysigt själv

Publicerat den 8 december, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Nä du! Vilodagen helgade jag inte. Inte så mycket, i alla fall vad gäller sömnen. Jag gick och la mig kring midnatt. Efter medicinintaget kvart i sju i morse kunde jag inte somna om. Visst var jag på väg att lura till, men mobilen, som visserligen var på ljudlöst, slutar att tysta alla signaler av olika slag klockan sju. Så den brummade till… Bokus har en förmåga att alltid skicka mejl på helger strax efter klockan sju. Det är väl en jävla tid att skicka ut mejl på lördagar och söndagar?! Det är nästan så jag funderar på att säga upp bekantskapen. Samtidigt är det från Bokus jag handlar mest när det gäller böcker. Jag tror att jag får sätta fram stör ej på mobilen, helt enkelt. (Sagt och gjort!)

Nåväl, jag hade slutet på en spännande bok att läsa och det gjorde jag. Tyvärr har jag läst böckerna i serien i fel ordning, så jag visst hur denna den första delen skulle sluta. Bokbytet gick från en fransk svart thriller till en svensk historisk kriminalroman, en av böckerna jag lånade av Anna igår, och den första i en serie böcker som utspelar sig i slutet av 1800-talet.

Jag läste ut den här.
Bokbyte från fransk svart thriller…
…till svensk historisk kriminalroman.

Den andra advent inföll idag. Det var ytterligare en marknadsdag i stan, men hur kul är det att gå ensam? Igår hade jag ingen ork, idag hade jag ork, men ingen att gå med. Det är ju inte världsakul att gå på julmarknad ensam. Så jag blev hemma och åt en frukost vid adventsljusstaken medan jag lät tvättmaskinen jobba i badrummet. Två maskiner körde jag, det enda jag behövde göra var att hänga tvätten.

Frukost andra advent med lååång servett och risig vit julstjärna

Andra advent-frukost med lååång servett och risig vit julstjärna.

 

Fil mjölk och flingor

Fil, mjölk och flingor _ livets nödtorft.

Men ut borde jag. Jag var fan bättre på att ta promenader när jag var sjukskriven. Då hade jag å andra sidan mer tid. Bilen fick sin tur igår och jag har tänkt om vad gäller distansarbete nästa vecka. Ursprungligen tänkte jag jobba hemifrån i morrn, men jag kör torsdag och fredag. På torsdag ska jag på ett besök i vården efter lunch och då kan jag ta bilen dit om jag jobbar från Saint Ollie. Jag orkar mer i början av veckan. Stegen till och från jobbet blir lättare.

Men idag dårå… Jo det fick bli en liten tur runt kvarteret. Eller typ till Korgtassen för att köpa livets nödtorft – fil, mjölk och flingor. Vädret var trist, det var rånigt och ruggigt mitt på dan, men ändå runt nollan, bara.

Hemkommen ringde jag dagens födelsedagsbarn, vännen FEM. Nä, jag sjöng inte! Födelsedagspresenten från mig var till belåtenhet. Födelsedagen i sig firades under gårdagen med sambo, barn och barnbarn med partners. Jo liiite trötta var de nog, vännen FEM och Finske Pinnen. Nästa helg åker de till Stockholm över helgen för att vila upp sig. En fin present från Pinnen till FEM. Det låter så mysigt med en Stockholmshelg. Själv ser jag fram emot ett julbord här i Uppsala nästa helg. Det är inte så pjokigt det heller.

Efter samtalet micrade jag en mugg kaffe, tände hästastaken och serverade mig helgens andra Noisette från Butiken på hörnet. Det var också väldigt mysigt.

Andra adventsfika

Andra adventsfika visar hästastaken.


Resten av eftermiddagen fortsatte jag att uppdatera mitt digitala Vita arkiv. Det kan låta… tungt… men jag är realistisk och det är ganska bra att göra sånt som underlättar för dem som ska ta hand om saker och ting efter mig. Vidare gjorde jag en preliminär budget för 2025. Belöningen blev 2 x ryggmassage.

Middagen tog jag fram ur frysen i morse. Det blev en matlåda med stekt kalkon och klyftpotatis. Jag hade sås, vitlökssmör, småtomater och smågurkor till samt ett glas appassimento. Det var ingen gigantisk portion, så jag gjorde en ostassiett till den sista skvätten vin.

Kalkonmiddag till huvudrätt.
Ostassiett till dessert. För att kunna läsa blev jag tvungen att tända kökslampan.

∼ ♦ ∼

I morrn är det måndag och jag har bestämt mig för att gå till jobbet, inte jobba på distans. Rena kläder är framhängda, jobbryggan är packad. Jag tänkte läsa i soffan resten av kvällen. Boken är bra! Jag har det mysigt. Själv.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Irène

Publicerat den 8 december, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den första delen i en trilogi med fyra delar. (Ja, du läste rätt!)


Pierre Lemaitres bok IrèneDen franske författaren Pierre Lemaitre skriver otroligt svarta thrillers. Av nån anledning fastnade jag för hans trilogi om kommissarie Verhoeven. Fast det blev ingen trilogi utan fyra böcker i serien. Även Irène, som är den första delen, fyndade jag på Uppsala bokhandel när jag besökte den i juli 2024.

Kommissarie Camille Verhoeven är lyckligt gift. Han väntar sitt första barn med frun Irène. Men som för alla poliser börjar jobbet tära på förhållandet. Kommissarien arbetar med en serie spektakulära mordfall och media följer varje steg han tar. Camille inser att det har skett betydligt fler mord än han trott samt att allt ingår i en hyllning till en känd kriminalroman. Det hela utvecklar sig till en duell mellan två män på olika sida om rättvisan. Och kommissariens privatliv befinner sig i mitten.

Det här är en studie i äckel. Det handlar ju om en seriemördare som mördar synnerligen bestialiskt. Alla såna delar i boken läser jag när jag äter nåt… Ja ja. Det är intressant att se hur Camille, som är kortväxt, endast 1,45 meter, är som en igel i utredningen. Han har mycket att kämpa emot, fördomar inte minst, men är en lysande polis. Författaren skildrar honom så bra.

Ett stort pluspoäng får boken för att den anspelar på litteratur. Eller… morden anspelar på kriminalromaner. En bonustoffla blir givetvis att Sjöwall Wahlöös bok Roseanna är en av dessa böcker.

Det är dock synd att jag inte läste böckerna i serien i rätt ordning. De hänger inte ihop i detalj, men i vissa väsentliga delar och då är tiden viktig. Och tyvärr vet jag ju hur den här boken slutar eftersom jag har läst de senare delarna. Dumt av mig! För det här är nog kanske den bästa boken i serien.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i kommissarie Verhoeven-serien:

  1. Irène (läs inlägget ovan!)
  2. Alex
  3. Camille 
  4. Rosy & John 

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördagen den 7 december 2024: Träning!

Publicerat den 7 december, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Boken Irène och kaffe på sängen

Lördagsmorgonsyssla…

Rubriken ska inte tas alltför allvarligt. Nån fysisk träning ägnar jag mig absolut inte åt, sånt avskyr jag. Nej, jag tränar på andra saker. Som att sova en hel natt, till exempel. Igår såg jag Förrädarna och eftersnacket i Gravkammaren. Efter det körde jag fotmassage x 2 och en ryggmassage innan jag gick och la mig runt klockan 23.

Medicinlarmet gick igång 6.45 och som en zombie steg jag upp och tog medicinen till ett glas Pro Viva. Slängde mig sen ner i bädden – och somnade om…

Klockan var 9.15 när jag vaknade… Så ja. Sömnträningen går framåt. Men över tio timmars sömn en natt är kanske lite väl… mycket. Fast… så trött är jag. Förstår du lite då, kära dagbok?

Nån dryg timme av förmiddagen tillbringade jag sen i sängen med en mugg kaffe och min bok på gång. Det är en vidrig fransk deckare om en seriemördare och boken är bra. I skrivande stund har jag kanske 100 sidor kvar eller så.

Filfrukost med hängig vit julstjärna Hopptimisten och Irène

Lördagsfrukost med slokande vit julstjärna, Hopptimisten och Irène.

Men i TBR*-hyllan börjar antalet böcker hastigt minska. Jag funderade på om jag skulle försöka låna några av Anna. Jag glömde kika i hennes hyllor när jag var där på adventsfika förra söndagen.  Bilen behövde köras och jag kunde i samma veva åka över med två påsar till den 24 december. Jag messade Anna för att kolla om hon hade tid innan jobbet och det hade hon. Träning på spontanitet från min sida! Jag blaskade av mig, åt filfrukost med magmedicin och borstade tänderna innan jag åkte ner i garaget.

Vädret gick från mulet till soligt och det blev en mysig åktur innan jag svängde in på parkeringen hos Anna. Jag passerade flera julmarknader. Det var även julmarknad uppe i stan, men jag orkade inte gå. Julträningen är det sämre med.

Jag hade inte sagt till Anna att jag skulle ta med mig påsarna, för tanken var att vi skulle byta klappar nästa helg i samband med julbordsätning. Men mina påsar innehöll en del tunga och sköra saker och var dessutom till tre personer. Jag tänkte att det skulle bli jobbigt för Anna att släpa på bussen. Vi hittade ett bra ställe för dem där kissarna inte kom åt att tugga på snören och slicka på påsarna. På tal om kissarna försökte jag fota dem, men som sagt… de är ju inte stilla så ofta – eller också vänder de sig bort när jag närmar mig med mobilkameran. Jag är inte heller lika kvick som tidigare. Ljumsken är ond, även om den har känts mindre ond idag. Lite godis fick jag ge dem i alla fall. Det var som att de visste att Mammisen hade med sig.

Lucifer på väg mot korgen med leksaker.
Citrus på mattan.
Plötsligt låg Citrus ovanpå ett skåp.
Här har de koll på varandra, Citrus och Lucifer.
Lucifer spanar i ett av klätterträden.


Jag lånade tre böcker av Anna. En av böckerna, Döda kvinnor förlåter inte, hade hon inte läst, så den ska jag läsa först. De andra två, Nattens öga och Flickoffret, har hon läst och då får de ligga på hög här. Döda kvinnor förlåter inte och Nattens öga köpte jag till Anna i julklapp förra året. Ja ja…

Böckerna Nattens öga Döda kvinnor förlåter inte och Flickoffret

Tre lånade böcker: Nattens öga, Döda kvinnor förlåter inte och Flickoffret.

Anna skulle fixa käk och äta innan arbetet och jag hade lovat att inte stanna länge. Jag åkte hem och åt lunchmackor vid 14-tiden. Sen avslutade jag gårdagens städning. Som belöning slukade jag helgens första Noisette från Butiken på hörnet.

Lunchsmörgåsar först…
…sedan Noisette från Triller efter städningen.

 

Skumbad

Hett och härligt skumbad medan kycklingen var i ugnen.

I kväll hade jag bestämt mig för att laga bordskyckling i ugnen med kokt ris och sås till. Kycklingen behövde hela 70 minuter i 200 grader, så jag fick starta ugnen runt 16.30.

Och medan kycklingen stod i ugnen tog jag ett hett och härligt skumbad. Jag har inte fattat förrän nu hur mycket jag har saknat ett badkar! Eftersom ryggen är bättre gick det bra att komma i och ur karet. Ljumsken bråkade nästan inte heller, bara lite vid uppstigningen.

När jag klev ur badet, fotfilad och insmord – varm! – var det en stund kvar innan jag kunde starta riskoket. Riset skötte också sig självt sen.

Bordskycklingen serverade jag två såser till, fetaostsås och hot béa. Det blev tre matlådor sen att stoppa i frysen, två med ris. Suveränt!

Bordskyckling med ris två såser och tomater

Bordskyckling med ris, två såser och tomater blev finfin lördagsmiddag. Notera att julstjärnan rest lite på sig, dessutom.

 

∼ ♦ ∼

Idag har jag tränat på att sova, göra spontana saker, få upp kroppsvärmen och matlagning. Visst är jag värd att slänga mig i soffan, kära dagbok? Det blir lite godis, lite läsning och möjligen nästa avsnitt av Morden i Pembroke.

∼ ♦ ∼

I morgon är det söndag och vilodag. Jag ska försöka sova länge, kanske köra en maskin tvätt. Kanske. Sen är det en kompis till mig som fyller år som jag ska ringa och gratta. Definitivt.

∼ ♦ ∼

*TBR-hyllan = hyllan med olästa böcker, To Be Read

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 6 december 2024: Snabbt går tiden

Publicerat den 6 december, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan sitter i ett hörn

Så jävla roligt är livet inte, men snabbt går tiden.

En brukar säga att tiden går snabbt när en har roligt. Jag vet inte om mitt liv är så jävla roligt, men snabbt går tiden. Idag är det redan fredag, det vill säga helg och två dars ledighet väntar. Hela året har gått snabbt, tycker jag. Jag har börjat skriva en årskrönika här. Inget djupt, bara bra och dåliga saker som hände varje månad. Men den tar tid att skriva, för mycket är ledsamt och tungt. Nu blir det inte fokus just på det dåliga, utan jag försöker lyfta fram det bra också. Ändå är det tyvärr det dåliga som biter sig fast.

Värst 2024 är nog ensamheten. I början hade jag mycket hjälp och stöd av vänner. Idag gör de liksom andra saker. Jag har försökt hålla kontakten och inte bara för att jag behöver hjälp utan för att jag vill ha dem i mitt liv. Tyvärr känns det allt mer som om det bara är jag som vill att vi ska finnas kvar för varandra. Då slutar jag också höra av mig. Det handlar också om att jag inte orkar så mycket. Jag orkar inte göra en massa saker och jag orkar kanske inte umgås jag heller när kompisarna får en lucka i sina kalendrar. Så det här med julen, om jag nu var orolig för den ensamma högtiden, den blir kanske helt OK för mig. Jag kan nog låtsas det i alla fall. För övrigt är jag ledig tre hela veckor, vilket ger mig massor av dar att träna på ensamheten. Den lär inte ändra sig 2025.

Kvällsmat torsdag digestivekex medicin och vatten

Den ensammas kvällsmat igår.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag till en ny vintermorgon, men tack och lov var det inte tio grader kallt utan bara en. Det kan i och för sig innebära halka. Jag vägde mig i morse och står nu helt klart inför faktum att jag bara går upp i vikt. Jag behöver röra på mig. Därför bestämde jag att det skulle bli en promenad på lunchen. Det är ett par ärenden jag behöver göra, så det blir perfekt. Sen skulle jag ju iväg igen vid 15.30 för att klippa mig. Två promenader idag blev kanon. Ljumsken gör emellertid skitont och nu börjar jag bli orolig för den.

Parkeringen på baksidan 6 dec 2024

Vintermorgon på baksidan av huset, fotad från vardagsrumsfönstret.

 

Fredagsfrukost med tända ljus Hopptimisten och Irène

Fredagsfrukost med ljus och värme – från ljusen.

Eftersom det har blivit varmare ute har det blivit kallare inne igen. Elementen är knappt ljumna, så jag fick värma mig vid levande ljus till frukosten och sen jobba med tröja på. Idag hade jag några Zoommöten. Vidare skulle jag förbereda intervjun på tisdag. Jag jagade på en fotograf. Och hann lyssna en stund på en presskonferens.

På förmiddagsrasten slet jag fram dammsugaren och hann suga ett par rum. Resten gjorde jag på eftermiddagen. Skönt att ha det fint till helgen. Jag har inga direkta planer för den, men jag borde ut med bilen och åka en sväng. Det är jag inte så sugen på med tanke på väglaget. Däremot kräver batteriet det.

På lunchen tog jag en kort promenad för att införskaffa julöl och mumma samt helgens godsaker från Butiken på hörnet, två Noisette. Ölen och mumman är förstås till jul, godsakerna till lördag och söndag. Sen fixade jag lunch, åt, jobbade före och efter. Idag blev det kokt ägg, två mackor och sparris-varma koppen.

Godsaker till helgen och till jul.
Dagens lunch. Den vita julstjärnan behövde ljus.


Efter jobbet hade jag tid för klippning. Trots att jag tappar mycket hår behövdes det jag har klippas och fixas till. Igor på Dômefrisörerna gör det så bra. Jag var lite tidig och fick vänta en stund, men det var helt OK.

Före. Sur med hemsk kalufs.
Väntan…
Efter. Ful för övrigt, men jädrig fin i håret.


På vägen hem var det en korthårigare Toffla som köpte med sig fredagsmat. Den vanliga, det vill säga smörgåstårta. Fredagar är en viktig dag. För att ladda för Förrädarna klockan 20 måste en äta nåt gott till middag och sen ha nåt gott att tugga på intill sig på vardagsrumsbordet. (Vem viskade nåt om att gå upp i vikt..?) Smörgåstårtbiten sköljde jag ner med ett glas vitt.

Smörgåstårta ett glas vitt Hopptimisten Irène och tänt ljus

Fredagsmiddag hos Tofflan, det vill säga smörgåstårta och ett glas vitt.


Och nu ska karamellskålen fyllas, ljusen på vardagsrumsbordet tändas och TV:n startas. Det kan bli nåt mer i dryckesform senare. Kanske.

∼ ♦ ∼

I morgon är en annan dag, vet jag ju. Nattetiden går snabbt. Men det är inte säkert att jag är med i morrn, det vet ingen. Och om jag är det får jag se vad jag hittar på. Kanske en tur med bilen, som sagt.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdag kväll den 4 december och torsdagen den 5 december 2024: Folk är så jävla julgalna, det går inte att komma ifrån julen

Publicerat den 5 december, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Prinsessan Birgitta gick ur tiden på onsdagen. Hon var ett par år yngre än min mamma. En efter en försvinner de… Nu har jag ingen närmare relation till sagda prinsessa, men min mamma kände jag ju. Jag tycker att det är viktigt att vi inte glömmer bort dem som har lämnat jordelivet och tar varje tillfälle i akt att prata om dem. Deras minne ska leva. Igår noterade jag också att en av mammas kusiner hade namnsdag och slängde iväg ett grattis per sms till mammakusinen B. Mamma och hon hade en hel del telefonkontakt de sista åren. Det är ett skäl till att mammakusinen B är viktig för mig, ett annat är att jag gillar henne. Tyvärr är jag dålig på att höra av mig. Bättring! I vart fall firade jag henne med en assiett onsdagsost och kex och ett glas appassimento på kvällen. Det gjorde mig varm och fick huggen i ljumsken att stanna av lite.

Onsdagsost med appassimentovin och boken Irène

Onsdagsost och ett glas appassimento för att fira mammakusinen B – och bli lite varm.

∼ ♦ ∼

Torsdagsfrukost mörk och kall decembermorgon i köket

Torsdagsfrukost en mörk och kall decembermorgon.

I morse vaknade jag ovilligt till en kall och mörk decembermorgon. Det var tio minusgrader. Jag kan inte fatta att folk är så jävla julgalna. Det finns inget härligt med mörker och kyla, snö och halka. Men det är ju ingen överraskning att det blir vinter varje år. Och julen som alla tycks älska vill jag helst slippa, i år av andra skäl än tidigare.

Jag kunde ha sovit lite längre eftersom jag inte behövde vara på Universitetshuset förrän klockan nio. Det gick inte. Jag har visst snabbt kommit in i jobbrutinerna och dit hör att kliva upp klockan 5.45. Idag åt jag frukost på sedvanligt vis, det vill säga med tända ljus och en bok, Irène, samt Hopptimisten till sällskap. Sen kunde jag jobba en stund. Det var bra för jag hade lite kontakt med en fotograf jag försöker boka nu i december.

Men det tog sin lilla tid att ta sig till Universitetshuset. Inte hade jag räknat med omvägen på grund av alla avstängningar i stan. Omvägen som dessutom var hal och gjorde mig genomfrusen. Jag kom tre minuter försent!

Universitetshuset exteriör med snö december 2024

Här var jag idag.

 

Vinterboots

Nej, de varken klämde eller blev för varma.

Tack och lov hade vi avdelningsmöte i varma sal VIII. Jag hade varit tveksam till att ha vinterbootsen eftersom de klämmer om hälsporren och är varma, men en dag som denna behövdes de. Och nej. De blev inte för varma salen till trots. Inte heller klämde de.

Det blev en givande förmiddag med bra diskussioner i mindre grupper. Men det blev också väldigt pratigt och sorligt. Några människor är väldigt högljudda, andra pratar mycket och väldigt tyst. Det blev mycket ansträngande för mig. Samtidigt tyckte jag ju att det var roligt och givande att få prata och diskutera. Vid mitt bord var vi alla engagerade. Fast jag hade ingen aning om en av arbetskamraternas talanger. Kanske har h*n anmält styckmord som bisyssla? SKOJAR! (Men h*n verkade i alla fall förtjust i att bildligt spetsa en ögonglob på en gaffel…)

Arbetskamraten ritade en cirkel…
…som blev en ögonglob, spetsad på en gaffel.

På eftermiddagen fick vi en guidad promenad i kylan, ledda av en mycket kunnig arbetskamrat. (Mina arbetskamrater har som synes flera talanger.) Jag hade lite svårt att gå, men det gick bra och det var skönt att röra på sig efter en lång sittning och före julbordet.

Julbordet serverades på gamla Stadshotellet. Ljudnivån var ännu högre vid glöggen och mingelbingot än på förmiddagen. Då zoomade jag ut. Men när det var dags att sätta sig till bords skärpte jag till mig. För ett par timmar fick jag vara del av en familj, Familjen Svensson. Jag tog dock inte så många bilder på vare sig familjen eller maten. En bild på en arbetskamrat och en bild på drycken jag köpte. Efter maten var det sång och lekar och sånt är jag väl inte överförtjust i. Jag blir lätt sentimental när det gäller julsånger.

Jag fick tillhöra en familj en stund.
Ida mitt emot.
Min dryck.

Julbordet var rikt och bra varierat. Jag åt sillar, lax och ägghalvor. Inläggningarna var av varierande kvalitet. Några sillar hade skum konsistens. Ost- och dessertbordet var bäst, för det bestod av genomtänkta godsaker och inte sånt som är köpt på lösgodisavdelningen. Men kaffet tog slut!

Vi fick var sin julklapp. Många öppnade sin. Jag gissade vad det var, men har sparat min så att jag har nåt att öppna på julafton. Det går ju liksom inte att komma ifrån julen hur gärna jag än vill. Nån gran att lägga den under har jag inte, så efter fotograferingen på köksbordet la jag den på en av mina matsalsstolar. I min smällkaramell låg en bordsklämma. Jättebra för mig ju som har dåligt kom-ihåg. Där låg också ett dåligt julskämt som jag kan dra på julafton och se om jag skrattar. Vidare fanns där en guldkrona så att jag kan pynta mig. Tills vidare får Påskliljan bära den så att hon känner sig mindre påskig och mer julig.

En julklapp att öppna på julafton.
Smart bordsklämma och dåligt skämt att försöka skratta åt låg i smällkaramellen…
…liksom en guldkrona.
Påskliljan får låna kronan för att känna sig mindre påskig och mer julig.

∼ ♦ ∼

Och nä. Nåt AW blev det inte för min del. Folket skulle gå till en pub vid centralen där kläderna stinker matos när man har suttit fem minuter. Det klarar jag mig utan. Dessutom blev jag mycket, mycket trött och hade ont i ryggen efter allt sittande idag. Jag halkade hem. Temperaturen hade stigit till tre minusgrader. Jag tänker stiga ner i soffan. Nån kvällsmat blir det inte. Jag får tvinga i mig ett Digestivekex till kvällsmedicinen, det är max vad jag orkar.

I morrn jobbar jag hemma innan jag går till Igor och klipper mig. Även om jag har tappat massor av hår behöver jag få ordning på kalufsen.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 4 december 2024: Mörkt och ljust

Publicerat den 4 december, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Onsdagsfrukost med Hopptimisten Irène och tända ljus

Decemberfrukost med tända ljus i kallt kök.

Riktig vinter har vi fått. Inte så mycket snö mer än lite vitt på mark och tak, men däremot väldigt kallt. Hemma visade termometern åtta minusgrader utomhus. Inne i sovrummet var det 16 grader… Nä, särskilt varm är inte lägenheten. Tur att jag har ett varmt duntäcke. När jag är vaken har jag varmaste pyjamasbrallorna på och tischa och tröja. Igår kväll när jag låg på soffan och läste drog jag en gammal fleecefilt över mig. Det var nästan så att jag drog en till filt över mig. På morgnarna behöver jag vakna, så efter duschen sitter jag i tischa vid köksbordet och huttrar. Jag tänder ljus, men de värmer mest själen, inte kroppen.

Jag tog mina vinterboots idag trots att det inte är snödrivor på marken. Men bootsen är till skillnad från gympadojorna varma. På överkroppen hade jag tischa, tjock skjorta (som av nån anledning krympt i tvätten – jag har lagt på mig, alltså), tröja och blåa dunjackan. Jag frös inte. Fan, jag hatar att frysa, men jag hatar också när det är för varmt. Och fryser man kan man oftast klä på sig mer. Att klä av sig, däremot, kan ju vara lite svårare, särskilt när man jobbar. Fast vi har så kallt på jobbet att det är tröja som gäller året om.

Numera passerar jag alltid Stora torget till och från jobbet eftersom gatorna är avstängda. Där har kommunen slagit på stort. Inte bara en enorm julgran med en massa lampor. På andra sidan torget finns en sorts ljusfigur med en stor stjärna. Vackert i vintermörkret. Men det slår inte Allt ljus på Uppsala som jag missade i år. Sista möjligheten för mig..? Eller… ska jag leva ett tag till..?

Ljusdekoration stjärna på Stora torget

Ljust på Stora torget.


Idag var jag alltså på plats på jobbet. Det har sina fördelar – och nackdelar. Eftersom det var så kallt blev jag väldigt flåsig och gullige T, som jag hade sällskap med en bit, var så omtänksam och snäll att jag blev generad. När jag så småningom kunde börja jobba fick jag i alla fall tag i en person som jag ska intervjua och vi bokade tid på tisdag förmiddag. Vidare hade jag ett kort samtal med min enhetschef. Bland annat fick jag helt OK med distansarbete två dar i veckan – och fler dar om det behövs. Och så kan jag se fram emot en löneförhöjning från och med den 1 oktober i år. Den tycker jag dock inte att jag är värd, så jag fällde en tår, faktiskt, för jag blev rörd av omtanken. Försäkringskassan hörde av sig och även därifrån ska jag få en peng, dock inte baserad på min nya lön eftersom man måste ändra sin lön när man söker ersättning. Idiotiskt att det inte går att göra när som.

Två andra korta möten revs av på förmiddagen också. En timme före lunch knatade vi över till huset mitt emot (inte slottet utan andra hållet) och fick en dragning av avdelningens audit. Inte så mycket nytt, men bra att få vissa saker bekräftade. Sen kanske ingen direkt höll med om allt.

Lunchen blev smulig och jag kände mig proppmätt trots att den var en alldeles vanlig jobblunch.

Jobblunch med Irène

En smulig jobblunch med Irène.


Eftermiddagen ägnade jag åt viss planering, administration och förberedelser för tisdagens intervju (research, frågor, ram etc). Andra (läs: Lars) tog sig ett glas bubbel till arbetet…

Lars med ett glas bubbel vid datorn

Ett glas bubbel vid jobbdatorn. Lars, förstås. Och lika förstås – kolsyrat vatten i glaset. Men han drack det med stil!


Jag hade ganska ont i hälsporrefoten (vänster), ljumsken (höger) och handen (höger), så jag stapplade hem i mörkret. I kväll blir det väldigt lugna puckar. Jag har provat lite kläder och ätit mackor och kaffe till kvällsmat. Det kan bli ett glas rött och ost och kex senare. Jag ska ju inte upp och iväg så tidigt i morgon – vi ska ha möte i Universitetshuset klockan 9 först.

Mackor och kaffe med Hopptimisten och Irène

Mackor och kaffe till kvällsmat med Hopptimisten och Irène, förstås.


Idag kom mina linser som jag beställde från Lenson för ett tag sen. De var snabba på att packa och skicka, men att CityMail behövde en hel jävla vecka för att stoppa dem i min postbox tycker jag är skitdåligt.

Dailies AquaComfort plus linser från Lenson

Lenson var snabba, men det kan en inte säga om City Mail. Nu är mina linser levererade i alla fall.

∼ ♦ ∼

I morrn har vi alltså avdelningsdag. Vi börjar med avdelningsmöte som inkluderar verksamhetsplanering och auditen, bland annat. Klockan 13 går vi iväg för att dricka glögg först och äta jullunch nån timme senare. Det kan bli AW efteråt och jag skulle så gärna vilja hänga på. Men vi får se hur det är med ork och krämpor. Om jag hänger på kommer nog inget dagboksinlägg i morrn. Nån spökskrivare har jag inte.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag har börjat uppdatera mitt digitala Vita arkiv hos Fonus. Det ska jag bland annat pyssla mer med i helgen.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 3 december 2024: Black Week-terrorn är slut, vintern är tillbaka och böcker är bytta

Publicerat den 3 december, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Boken Han älskade dem alla och godispåse

Böcker och godis, mina största (?) laster.

Jisses så trött jag blev på Black Week! Igår var det dessutom Cyber Monday. Jag fick så många ”erbjudanden” per sms och mejl på saker jag absolut inte behöver. I år var det nog värsta omgången hittills. Jag var så nära att blocka samtliga företag som terroriserade mig. Men jag gjorde det inte. Varför vet jag faktiskt inte… Förhoppningsvis är det färdigt för i år nu. Julhysterien är förstås i full gång, men jag är ju klar med mitt och behöver inte dras med. Det jag har kvar att köpa till jul är mat och mumma. Ett tag tänkte jag köpa julklappar till mig själv och slå in. Men så tänker jag att det är rätt löjligt. Jag kan köpa mig saker ändå. Just nu behöver jag fylla på lagret med böcker. Det kanske blir ett bokpaket till mig själv till jul. Betänk dock, att jag tillbringade minst en timme igår på en bokhandel – utan att köpa nåt! Annars är ju böcker helt tillåtet för mig att köpa, det är nästan min enda last. I alla fall min största. Jag gillar godis också. Det var extra skönt att slänga sig i soffan igår kväll med en bra bok och det skrammel av godis som var kvar sen i lördags.

∼ ♦ ∼

Avspärrningar och snö ute fotat från sovrumsfönstret

Vintern återvände i natt. Och mitt hus är som synes ganska avspärrat. Fotot är taget genom sovrumsfönstret.

Jag börjar lära mig hur min kropp fungerar, vad jag orkar och hur jag ska hantera saker när jag inte orkar. Eftersom jag skulle på en aktivitet efter jobbet igår bestämde jag mig för att jobba hemifrån idag. Tro nu inte att jag var ute och festade. Jag var på författarträff en dryg timme och kom hem klockan 18.15, inget mer upphetsande än så. Men genom att jobba på distans idag slapp jag stressen att behöva ge mig iväg på morgonen och jag gav mig också möjlighet att kunna ta mikropauser som passar bra för mig. Dessutom slapp jag vintern som återvände i natt och risken att halka. Jag är så jävla trött på att ha ont. Hälsporren är för jävlig just nu liksom ljumsken. Och jag känner faktiskt av handleden lite efter mitt senaste fall. Ryggen är tack och lov OK. Jag måste bara komma ihåg att inte göra några hastiga rörelser eller vrida mig på fel sätt. Givetvis hade jag sett till att ha med mig lämpliga arbetsuppgifter att utföra hemma. Tråkiga som fan, men lärorika och uppgifter som jag bara kan utföra hemifrån. Det är svårt att hålla inne med mina åsikter. Tur att jag inte hade nån här som behövde höra dem. Men asså… jag tycker inte att man ska låta positiv när man pratar om tunga saker. Mer tycker jag inte offentligt.

Snö på baksidan

Vinter på baksidan också.


Det är skitkallt i lägenheten. Utanför har det varit runt nollan, kanske nån minusgrad. Jag tände ljus som vanligt vid frukosten. Inte för att se att läsa, för det räcker inte, utan mest för att det är mysigt och lite för värmens skull. Efter att jag tog bilden fick jag tända kökslampan så att jag kunde läsa ut boken. Jag hade inte många sidor kvar och spännande blev det på slutet. Bokbytet gick från en svensk spänningsroman om en seriemördare till en fransk thriller som utgör första delen i en serie böcker som ”bara” skulle bli en trilogi. (Jag läser den i pocket, men den är svår att få tag i.)

Frukost med tända ljus.
Bokbyte från en svensk spänningsroman till en fransk thriller.


Förmiddagen ägnade jag mig åt två möten och en transkribering av en podd. Eftermiddagen ägnade jag åt ytterligare en transkribering och korrekturläsning. Där emellan åt jag lunch. Det blev riktigt soligt och härligt och varmt i mitt röda kök. (Jag önskar så att jag hade sparat mammas fina röda blomkrukor som hon hade i huset på Rådmansgatan!) Snön på balkongräcket började droppa. Men så snart solen gick ner blev det kyligt igen.

Lunch hemma 3 december 2024

Hemmalunch i soligt rött kök.


Dagens mikropauser innebar att jag gick med dammvippan samt satte upp Uppsalakulan i gardinstången i vardagsrummet. Innan jag stjälpte i mig en mugg kaffe på eftermiddagsfikat gick jag ut med sopor. Bäddade gjorde jag före jobbstarten, diskade efter jobbet.

Idag hade jag bestämt att jag skulle äta ordentlig mat på kvällen. Annars hade soppa och mackor passat bra, men det får bli senare i veckan. I kväll blev det kycklinglasagne från Dafgård. Det är kanske egentligen en lunchportion. Känner jag mig hungrig senare kan jag alltid ta en macka, dårå. Jag åt några svarta oliver och några småtomater till, serverade med små, löjliga gafflar.

Kycklinglasagne med Hopptimisten Irène och tända ljus

Kycklinglasagne med Hopptimisten och Irène samt små löjliga gafflar till oliverna och tomaterna.


I kväll blir det, som så ofta numera, soffa och läsning. Med filt. Jag fryser. Temperaturen har sjunkit ner till fem minusgrader. Mitt nya litterära sällskap Irène har börjat ganska äckligt. När jag åt kvällsmat hittade polisen en vidrig mordplats.

∼ ♦ ∼

Kalender 2025 från Brighton and Hove

Kalendern från Brighton.

Det var en sån bra dag igår, med intellektuell stimulans, möten med verkliga människor och den fina kalendern från Brighton. Tisdagen blev också ganska OK, men jag pratade bara med arbetskamraterna genom Zoom. Det blev lite ensamt och det gör mig en aning låg. Däremot var det helt rätt att jobba hemifrån. Jag jobbade väldigt intensivt och koncentrerat och blev inte avbruten.

I morrn blir en vanlig dag på jobbet, men på torsdag har vi avdelningsmöte först och jullunch sedan. Efteråt är det AW. Jag skulle gärna vilja gå med, fast jag tror inte att jag orkar. På fredag jobbar jag hemifrån igen och klockan 16 ska jag träffa Igor (det vill säga han ska klippa mig).

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Han älskade dem alla

Publicerat den 3 december, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om tredje delen i Jannica Brandt-serien.


Andreas Eks bok Han älskade dem allaI maj 2024 fick jag en hel hög med second hand- böcker av vännen FEM och min adoptivdotter V. En av dem var en riktig tegelsten och bestod av de två första delarna i Andreas Eks serie om utredaren Jannica Brandt. Jag blev sugen på att läsa mer och köpte del tre, Han älskade dem alla, i höstas. Nu har jag läst ut även den.

Flera karaktärer figurerar i boken. En central person är den medelålders låssmeden Göran som drömmer om den stora kärleken. Hans liv går på tomgång med en tonårsson som mest spelar hockey och ett äktenskap där gnistan har falnat. Genom sitt jobb får han en genväg in i människors liv, men nyckeln till unga kvinnors hjärtan är svårare att komma åt. En person hittas så mördad i en gångtunnel. Jannica Brandt, utredare på enheten för grova brott, kallas till platsen. Fallet visar sig ha stora likheter med flera ouppklarade mordfall. Är det en seriemördare polisen jagar?

Det är lite för mycket fokus på familj och relationer i den här boken. Sånt faller mig inte helt på läppen. Däremot gillar jag karaktären Jannica Brandt, en ung kvinnlig utredare som tar för sig – både på jobbet och privat. Hennes sambo Patrick Rydh är däremot lite blekt porträtterad. Övriga karaktärer är ärligt talat inte så intressanta, faktiskt. Jag förstår att Martin har nåt skumt för sig, men hockeykillarna känns som riktiga typkarktärer. Vidare funderar jag en del på vad det är som skapar Jannicas övertygelse när det gäller seriemördaren. Magkänsla, ja, men inte hur mycket som helst. Det räcker inte riktigt med andra saker heller. Detta känns inte helt trovärdigt.

Boken är skriven på ett nästan lättläst sätt. Såväl meningar som kapitel är korta. Jag gillar korta kapitel, men kanske inte alltför korta meningar. Jag behöver inte lättläst. Boken slutar dessutom ganska rumphugget. Så sammantaget är jag aningen besviken på denna den tredje delen i serien. Men… eftersom den slutar med en cliffhanger (påminn mig om att behöver uppdatera mig om Lyla!) vill jag givetvis läsa den fjärde delen – det går inte att låta bli.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Jannica Brandt-serien:

  1. Mörkret inom honom 
  2. Det hon slåss för
  3. Han älskade dem alla (läs inlägget ovan!)
  4. Glaset mellan dem

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 2 december 2024: Flera stakar och vägarbeten, men bara en fantastisk soluppgång och dito författarträff

Publicerat den 2 december, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Det är inte alla som har två stakar för levande ljus vid advent. Det har jag. Kopparstaken, som står i köket, har varit mina morföräldrars. I vardagsrummet har jag hästastaken. Den fick jag av en vän som var på besök hos mig när jag bodde i New Village och var gift. (Konstigt att jag ska hänga upp minnen på partners…) Nu är jag själv igen och båda stakarna har fått nytt hem precis som jag. Kopparstaken passar bra i köket där jag har ställt fram och hängt upp kopparsaker. Hästastaken njuter jag av i vardagsrummet. Och trots att jag var så mätt igår, började handen gräva i godisskålen – det fanns ju lördagsgodis kvar. Jag hade TV:n på i bakgrunden och hörde Ernst göra krukost och dekorera blomkrukor med eklöv, men jag läste mest. Anna och jag kom överens om att äta julbord en lördag framöver. Vi har också bestämt att byta julklappar där och då. Därmed får jag kanske en klapp i alla fall att öppna på julafton!

Första advent hästadventsstaken bok godis äpplen

Första adventsljuset tänt i hästastaken.


Jag försökte komma i säng tidigt med tanke på att det skulle bli en lång dag idag med aktivitet efter jobbet. Tyvärr sov jag dåligt, så vi får se hur det blir med orken. Jag har i vart fall bestämt att jobba hemifrån i morrn (tisdag). Då kan jag ta det lugnt på morgonen och behöver inte ge mig iväg. Det blir bra.

∼ ♦ ∼

Måndagsmorgonen var mörk, kylig och blåsig. Termometern visade 19 grader inne i köket, men det tror jag inte på. Jag tände ljus för att värma mig. För att läsa till frukostfilen behövde jag tända kökslampan. I morse kunde jag ta det lugnt, trots att jag skulle iväg. Jag låg bra till i tid.

Måndagsfrukost i mitt röda kök

Måndagsfrukost med två värmande ljus.

 

Väderkvarnsgatan vägarbeten väntar

Vägarbete påbörjas på Mill Street.

När jag hade blåst ut på Mill Street insåg jag att här ska starta ett vägarbete också. Jag blir med andra ord helt jävla instängd, för jag kan inte gå upp till stan och korsa järnvägen vare sig på min gata Saint Ollie eller parallellgatan Saint Peter. Hur fan tänkte nån? Inte alls, skulle jag vilja säga. Arbetet på Mill Street ska pågå till och med den 17 januari nästa år, så det blir väl överkomligt (men ett jävla liv när jag ska vara ledig). Arbetet med järnvägsövergången och spåren ska pågå till våren 2027. Nog lär jag höra det, men det är ändå en bit ifrån och kanske mest irriterande för dem som bor där jag bodde förut, på Main Street. Jag behöver jag inte ta nån omväg när jag ska upp till jobbet. Nu kommer jag rakt på Stora torget.

Det hade aviserats både regn och snö idag. Jag var frusen och tog den blåa dunjackan, men ändå de fula fast bekväma gråa gympadojorna. Soluppgången var i alla fall magnifikt orange, kunde jag konstatera när jag passerade ett fönster på jobbet.

Decembermorgon orange soluppgång

Magnifik orange decembermorgon.


Idag hade jag två möten på förmiddagen. Jag fortsatte att jaga en person jag ska intervjua och gjorde lite annat. Plötsligt var det lunch. Boken jag läser, Han älskade dem alla, är på väg mot sin upplösning och börjar bli riktigt spännande.

Jobblunch med Han älskade dem alla

Jobblunch med Han älskade dem alla, en bok som närmar sig slutet.


Eftermiddagen flöt på. Jag fick en del material som jag kan jobba med hemma under morgondagen. Det handlar om två transkriberingar av poddar. Sånt är perfekt att göra när jag sitter hemma. Då kan jag lyssna utan lurar. Annars är väl det här inte direkt nåt jobb för en erfaren kommunikatör. Men men, gör jag nån nytta så är det väl bra.

∼ ♦ ∼

Fiskelina

Fiskelina behövs i mitt hem.

Efter jobbet smög jag så iväg på författarträff. Jag hade lite tid över och passade på att köpa… fiskelina. Inte för att jag fiskar, men… Den kanske behövs senare i månaden till nåt i hemmet.

Författarträffen… Jag smög ner på Akademibokhandeln (som en gång hette LundeQ…) och hann växla några ord med Ulrika Ewerman medan hon riggade sin Mac och ställde ut stolar. Det var en helt annan författare än den jävla diva jag lyssnade på för ett par år sen. Han, ja det var en karl, kom försent, inte lite utan mycket, bad inte publiken om ursäkt, rasade igenom sin miniföreläsning och gjorde tydligt och klart för åhörarna att nu hade han en kort stund att signera böckerna som de hade köpt. Jag gick därifrån då. I kväll var det riktigt bra. Ulrika Ewerman berättade engagerat, roligt, intressant och kunnigt om sin senaste bok Jag: en roman om Karin Larsson och ramarna för den. Jag hoppas att många köpte boken. Själv hade jag med mig mitt exemplar som jag köpt och läst tidigare och fick det signerat. En fin författarträff med en riktigt duktig författare!

Ulrika Ewerman berättade engagerat och intressent…
…om ramarna för sin bok Jag: en roman om Karin Larsson.
I mitt exemplar fick jag en liten hälsning.

Mycket trött, men mycket nöjd stapplade jag hem till Saint Ollie. I postboxen hittade jag intressant post. Försäkringskassan skickade ett brev om att jag kunde nu kunde ansöka om sjukpenning. För en dag… Det gjorde jag i kväll. Men betydligt mer efterlängtat var det bruna kuvertet från Brighton…

Brev från Försäkringskassan…
…och brev från Brighton.

Inuti låg den fina kalendern för 2025 som jag har köpt till mig själv i julklapp. Fast jag orkade inte slå in den, men jag har inte bläddrat igenom den än. Det kan jag göra på julafton så har jag ytterligare nåt att göra då. Jag var så glad att den kom fram och att den inte var vikt. För den som är intresserad av fina bilder från Brighton och Hove rekommenderar jag att följa This is BRIGHTON AND HOVE på Instagram!

En hälsning från fotografen på baksidan.
Kalendern från Brighton.

∼ ♦ ∼

I kväll blev det mackor, mjölk och en mugg micrat kaffe till kvällsmat. En kan inte ligga på topp jämt när det gäller mat och matlagning. Jag behövde äta nåt ganska snabbt, bara, och ta min kvällsmedicin. Men sen kom jag på att jag kunde bjuda mig på dessert i alla fall. Kvar från helgen fanns nämligen en Noisette från Butiken på hörnet.

Kvällsmat…
…och dessert.

Och nu ska jag slänga mig i soffan och lägga upp ben och fötter. Jag har mycket ont i vänsterfoten (hälsporren) och i höger ljumske. Ryggen, däremot, känns riktigt bra.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 30 november och första advent 2024: Gott, gos och gräddost

Publicerat den 1 december, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Lördagsmys med ostbågar godis vin o boken Han älskade dem alla

Lördagsmys med mig själv och ostbågar, godis, vin och och bra bok.

Det går verkligen att ha mys själv! Igår kväll gjorde jag det igen. En skål med godis, ostbågar, ett glas rött och en bra bok räckte långt. Jag trivdes – med mig själv. Kollade också den tredje delen av Morden i Pembroke. Fler delar ligger inte ute på SvT Play än, men del fyra kommer nästa vecka. Det är en riktigt läskig walesisk serie som jag varmt rekommenderar. Det lustiga är att serien handlar om en seriemördare – precis som boken jag läser. Jag vet att jag borde vidga mina litterära vyer, men jag älskar spännande deckare. Det syns för övrigt på vilka böcker jag läste i november. Jag var ju sjukskriven större delen av månaden och hade mer tid och ork att läsa då. Och det mesta var gott och… spännande.

I morrn efter jobbet ska jag dock få annan litterär input. Jag ska på ett författarträff på Akademibokhandeln. Ulrika Ewerman kommer dit och pratar om sin senaste bok Jag: en roman om Karin Larsson. Den läste jag i oktober i år och gillade. Övriga böcker av författaren är också god litteratur som inte involverar seriemördare och liknande ruskigheter.

∼ ♦ ∼

Det blev sent i säng igår också, men jag tyckte att det var OK att sova lite längre idag. Jag hade inget bokat förrän klockan 13 när jag skulle åka och hämta Anna och Annas snälla mamma för en shoppingtur. Efter handlingen skulle vi adventsfika hemma hos Anna och Tisslingarna. Så jag tog det lugnt. Låg och läste en och en halv timme och drack kaffe på sängen före dusch och en rejäl söndagsfrukost. Givetvis tände jag första adventsljuset i mormors och morfars kopparstake med fräsch mossa i. Se! Jag kan ha det gott själv.

Söndagsstart.
Rejäl frukost den första advent.

 

Gräddost från Boxholm

Äntligen fick jag tag i gräddost från Boxholm till jul!

Jag slängde sopor idag innan kompostpåsen hade blivit hårig. Sen åkte jag och hämtade Anna och Annas snälla mamma. Vi var inne på Ö&B och på City Gross. Ingen av oss skulle ha så mycket. Jag fyndade i alla fall värmedoftljus, kronljus och toapapper. Men bäst av allt… en gräddost från Boxholm till jul!!! Glada bonden mejeri har tagit över och gör nu osten som inte får kallas det den hette tidigare, för det namnet är Arlas.

Hos Anna fick jag gosa med katterna. Jag har längtat så efter dem! Lite godis hade jag med mig och de åt. Mysigast var när de kom fram och och lät sig gosas med av Mammisen. Men jag har glömt hur svårt det var att få bra bilder av dem eftersom de inte precis är stilla… Älskade Citrus och Lucifer, vad jag saknar er!

Tisslingarna!
Söta pojken a k a Lucifer…
…och lille kicka a k a Citrus.

Anna bjöd på supersmarrigt adventsfika och jag åt så att jag definitivt inte var sugen på bordskyckling när jag kom hem…

Annas snälla mamma och Anna adventsfika hos Anna 2024

Supersmarrigt adventsfika med Annas snälla mamma och Anna hemma hos den senare.


Det fick bli kalkonchorizo med bröd, helt enkelt. Korven köpte jag för övrigt för halva priset på City Gross (kort datum). Och det gick alldeles finfint att äta till första adventsmiddag – på röd bordstablett. Vi bytte ju så Anna fick en fin löpare med domherrar och jag fick sex fina röda bordstabletter i tyg.

Tre kalkonchorizo med bröd första advent

Kalkonchorizo med bröd blev finfin första adventsmiddag.


Nu blir det soffan, boken och ljuständning i hästastaken. I morrn börjar en ny arbetsvecka. Jobbryggan är packad, rena kläder är framhängda. Tidig sänggång definitivt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… hur kan såna här icke-nyheter få plats i media? Man tror att det är nyhetstorka, nåt jävla skämt eller nåt allvarligt fel på redaktionernas (läs: Aftonbladets) urval och arbete. 

Stackars Harry, en slät chokladbit!
Stackars Anette, ett mystiskt chips.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Media, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer