OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Fåglarna flög vidare i morse och det gör även jag.

Julen är slut och jag överlevde. Det är nästan så jag känner mig stolt, för jag kom till insikt om att ensam är stark. Klarade jag av en ensam jul – även om jag gnällde och grinade – då klarar jag av resten ensam också. Behöver ingen. Eller åtminstone… håller härmed människor på avstånd. Aldrig mer att jag släpper nån in på livet, det lilla jag har kvar. Ja jag är jävligt besviken. Det finns människor som jag tyckte om. Men när det kom till kritan var jag inget värd i deras ögon heller även om jag trodde att jag betydde nåt för dem. Det gjorde jag bara när jag var del av ett par. Då spelade jag en viss roll. Andra svor sig fria med ett sms (!) eller två – de hörde ju av sig till jul eller före eller efter, snarare. Sen de som inte hörde av sig alls. Jag vet inte vilka som sårade mig mest. Kanske den första kategorin.

Men nu är julen över. Jag gör som vissa andra, vänder blad. Jag går. Flyger vidare. Och jag ser mig inte om. Jag har gjort det förut. Jag klarar det. Dörren är stängd. Jag har bara dig kvar, kära dagbok, för jag vet ju hur jag är – nån måste jag prata med.

∼ ♦ ∼

Fredagsmorgonstart.

Inte heller i morse kunde jag somna om efter att jag hade varit uppe och tagit medicin. Jag var så trött när larmet gick igång. Ändå kunde jag inte sova mer. Jag är väl understimulerad trots att jag försöker roa mig med bra böcker, vettiga TV-program, promenader, ”uppgifter” på att göra-listan, god mat och dryck. 

Jag började läsa den söta lilla julnovellen jag fick i julklapp av Anna igår. Inte hade jag fattat att det var en novell! Jag läser den på engelska och jag var halvvägs redan efter morgonens läsning. Givetvis har jag plockat ut boken jag ska läsa sen. Det blir en av de tre jag köpte strax innan jul. Om det finns ett sen. Det vet ingen i förväg.

Idag behövde jag gå till apoteket och även handla nåt annat än julmat att äta. Men först hyfsade jag risgrynsgröten till frukost. Duschade och tvättade håret, klädde på mig och gick iväg. Jag mötte en gammal bekant utanför Kvarnen och försökte vara normal och trevlig. Inget ont om bekantingen, det är bara jag som behöver låtsas att jag är vanlig. Det verkade gå bra.

Grötfrukost för sista gången på ett tag.

Jag behövde tvätta idag och det gjorde jag. Det blev två maskiner. Men jag fortsatte också att beta av punkterna på min att göra-lista. Idag hade jag bestämt mig för att rota igenom en låda i klädkammaren, en låda som sen ska ner i källarförrådet. En liten lampa plockade jag upp. Den ska få lysa i lagerhyllorna sen. Jag tänkte höra med Anna senare under min ledighet om jag får låna pirran vi hade på vinden för att frakta ner flera lådor i källaren. Det står en massa under gästsängen… Vår häftpistol ska jag också låna vid tillfälle för att nita fast överdraget på strykbrädan. Men det är ingen ko på isen, jag är ledig i ytterligare två veckor. Dessutom tog jag tag i ytterligare en punkt på listan – garderoberna. På flyttdagen slängde jag i princip bara in kläder, handdukar och lakan där i nån sorts grundordning. Det blev snabbt kaos. Idag fixade jag bättre och satte in ytterligare ett hyllplan. Jag är nöjd.

Garderoberna är fixade.

En låda är genomgången och en lampa uppackad.

Nu återstår två astråkiga punkter och en spännande. Den ena astråkiga är faktiskt nödvändig, den andra vet jag lär ta tid och blir jobbig för mina dåliga händer. Den spännande lär också ta tid, men jag är spänd på vad jag ska hitta.

På eftermiddagen kom en inbjudan per sms till nyårsdagen. Jag tackade givetvis nej. Det är bara att inse att jag inte fixar den sociala biten, allra minst på ettårsdagen av kraschen. Det är alltså inget fel på dem som bjöd in, felet ligger hos mig. Julen 2024 var dessutom så plågsam och skadade mig. Det må vara torftigt utan mänskliga kontakter, men jag slipper bli sårad. Ingen ska behöva vara ensam i jul. Jag var det och jag överlevde. Det är inget jag rekommenderar (ensam i jul, överleva… nja…). Men som sagt… Nu flyger jag vidare.

∼ ♦ ∼

Jag var inte ett dugg sugen på mat när jag gick och handlade men jag köpte en låda blandad kyckling- och cashewwok med nudlar. Den sparar jag till i morrn så slipper jag gå ut då. Om jag överlever. Vad hjärtat orkar och vill vet ingen. Det kan dock bli en åktur, om väder och mående är hyfsade. Vädret idag var trist. Det var sol ett tag, men sen blev det disigt. Jag har ont i ljumsken. Dessutom blöder jag. Kan bero på att jag inte tar all medicin. Who cares? Jag bestämde mig för att äta rester även idag, det finns en del kvar och jag gillar inte att slänga mat. Dessutom betyder sill snaps. Jag drack en ale från Suffolk, St Peter. Riktigt god! Och sillen blev saltare, precis som vid alla måltider, eftersom tårarna föll. Tänk, jag trodde att de var slut, men det var de inte.

Fredagsmiddag med saltare sill och god ale från St Peter. Och snaps förstås.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag läsa. Det gör inte ont, det sårar mig inte och det ger mig vingar. Det här inlägget är som vanligt tidsinställt. Ingen ska exakt vet när jag… flyger vidare. Flyget kan vara försenat eller inställt. Men snart är resan över.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.