Strävt
Det är strävt
att sträva efter lyckan
Strävt
som sandpapper av grövsta graden
JUEH
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Det är strävt
att sträva efter lyckan
Strävt
som sandpapper av grövsta graden
JUEH
Livet är kort.
OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
Det var lite svårt att sova i natt. Jag var trött när jag gick och la mig och la mig gjorde jag i vettig tid. Men det är väl så efter en längre ledighet. Man har lite pirr i magen etc. Klockan två slog jag upp ögona och sen var det svårt att komma till ro. Jag kom i vart fall upp när jag skulle och jag åt min frukost. Badat hade jag gjort igår kväll, vilket gjorde att jag kunde skippa duschen. Det minskade morgonstressen och jag bestämde mig för att duscha i kväll i stället för i morgon bitti så slipper jag ett moment. Detta ger mig också en del extra lästid vid frukosten.

Måndagsfrukost med Hopptimisten och extra lästid av Dödens klackar.
Skälet till att jag gör så även i morrn är att det blir en konstig dag. Jag har utbildning hela dan, men påbörjar den hemma på Zoom. På lunchen kommer en snäll arbetskamrat och hämtar upp mig i sin bil för gemensam avfärd till kurslokal. Utöver det ska jag också upp och ut med min egen bil tidigt på morgonen för att leta parkeringsplats – det ska ju städas och målas i garaget. Sen börjar inte kursen förrän klockan nio, vilket gör att jag ändå kan ta det ganska så lugnt.
Det var skitkallt, bara en grad hemma, men soligt i morse. Jag tog tröja och jacka och handskar. Blåsten har bedarrat en hel del. Jag bävade för promenaden upp till jobbet. Hur skulle jag orka? Och hälsporrefoten och ljumsken… skulle de hålla? Jag flåsade som en blåsbälg men kom fram levande till jobbet.

Det var soligt, men skitkallt i morse.

Ny jobbutsikt.
Under förra veckan skedde en flyttrockad på jobbet på mitt våningsplan. Jag tycker att jag har fått en bättre plats rent arbetsmiljömässigt – varmare och tystare – men utsikten, Blåsenhus, kunde ju vara roligare. Ja ja, man kan inte få allt. Jag var nöjd med att äntligen få sitta med ryggen mot en vägg. Bredvid mig har jag Stora A och vi kan konsten att vara tysta. När vi behöver prata går vi iväg.
Det första jag fick göra idag när jag anlände till jobbet var att sätta upp min jobbstation vid ett helt nytt skrivbord. Stora A och J hjälpte mig med en del kablar och att koppla in elen till skrivbordet så att det gick att höja och sänka. Sen tömde jag mitt skåp, för nu delar Stora A och jag ett skåp mellan våra skrivbord. Men när jag höjer och sänker det måste jag varna – det låter… för jävligt illa. Stora A:s bord också. Därefter läste jag ett korrektur och sen hade jag först ett Zoommöte och så ett IRL-möte min enhetschef om min hälsa. Jag blir lite stressad av att jag ska behöva prestera mer under tidspress, för friskare lär jag ju inte bli. Stress är det sämsta för mitt hjärta. Jag skrev lite till hjärtmottagningen i samband med receptförnyelsen igår, men responsen…
Därpå följde tre spontanmöten med arbetskamrater om diverse olika jobbrelaterade saker. Jag fick ett tråkigt besked som inte rör min person, men min arbetsgrupp. Livet… Och sen var det plötsligt lunch redan. Det är så lugnt och tyst där jag nu jobbar att jag kunde äta lunch där.

Skrivbordslunch på jobbet vid nya skrivbordet med Dödens klackar.
På eftermiddagen fick jag faktiskt lite skrivro och skrev bland annat ihop en artikel – den tredje i en serie som ska publiceras inför sommaren. Serien är tänkt att gå både internt och externt och ge tips på museer att besöka inom Uppsala universitet. Jag skickade iväg artikeln för faktakoll och gjorde bildval innan jag loggade ut. För sen var det dags att gå hem.
Jag var trött och hungrig när jag kom hem, men först vilade jag en halvtimme på soffan. Så skrev jag det här samt kollade svar på 1177 angående mina recept (”inom en vecka”, men ingen kommentar på övrigt jag skrev). Vården 2025 i ett nötskal. Det vill säga de är jävligt bra på att säga att de ska göra saker, men det tar tid. Och det de inte vill göra lämnar de utan kommentar.
Måndagsmiddag blev gazpacho och smörgås. Det var perfekt att bara göra mackor och sen hälla upp soppa i en skål. Gazpacho ska ju serveras kall. Även om det var kyligt idag blev jag varm av promenaden hem. Det blir bra med en dusch senare som planerat.

Måndagsmiddag – smörgåsar och gazpacho – med Hopptimisten och Dödens klackar.
Utöver dusch blir det som vanligt läsning och en mugg kvällskaffe. Jag är ganska trött efter arbetsdagen, men generellt sett nöjd med hela dagen.
Avslutningsvis… jag har fått en signal om att ett av recensionsexemplaren beräknas levereras torsdag eller fredag. Det blir perfekt att ha nåt att göra den kommande helgen!
Livet är kort.
Varför blir jag förvånad
när det slår mig varje dag
att jag under min ålderdom
förblir ensam?
Ingen
att dela tiden med
Jag som trodde…
Om jag ens får nån
ålderdom
Det är tveksamt
JUEH
Livet är kort.
Det är tungt
att hela tiden misslyckas
Inte tycks jag lära
av mina misslyckanden
heller
Tillkortakommandena
står som spön i backen
och skanderar:
”Misslyckas!”
JUEH
Livet är kort.
OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:

Fredagsstart.
Idag vaknade jag före medicinlarmet och inte kunde jag somna om. Vissa dar är bara såna. Men det spelade inte nån större roll, för idag var jag klämdagsledig och skulle inte jobba. Så jag fixade kaffe och låg och läste, dock bara nån timme. Boken är inte särskilt lättsam. Jag kände en oro i kroppen och kunde inte koppla av och ligga kvar. Dessutom krånglar magen (vad är nytt?). Det är antingen chokladpudding eller cement. Inget av dessa två är bättre än det andra. När jag äter ”bra” blir det puddingresultat, äter jag ”dåligt” blir det cement. Igår åt jag både bra och dåligt. I morse var det cement. Men hellre det just idag eftersom jag hade en fikadejt på stan med en kompis på eftermiddagen.
Det har blåst som fan hela dan och redan i morse var det mörka moln på himlen. Strax före lunch kom regnet. Typat eftersom jag faktiskt måste ut idag – och det till fots. Inget människa tar frivilligt bilen in till centrala Uppsala. Jag är tacksam att jag orkar gå ner på stan och till jobbet (än så länge).

Jag och mina böcker.
Nån annans ork som jag funderar över, nästan beundrar, är snokarens. Jag noterade att h*n nått fram till maj 2019 igår kväll. Jisses anoga, hur kan mitt jävla liv vara så spännade? Men om nån vettig människa på riktigt hade varit intresserad av mig och mitt liv, kunde det ha blivit nån sorts varaktig relation? Det sägs att det finns nån för alla. Det finns uppenbarligen ingen för mig. Så det får fortsätta vara jag och mina böcker och min dator (mitt skrivande) och Hopptimisten på köksbordet och Nallisen i sängen bredvid. Alla dessa hyser jag kärlek till (utom mig själv). Det händer att jag saknar nån levande varelse att slösa min kärlek på, men det kan lika gärna vara en hund eller en katt.
Kärleken till böcker är lite mer… hård och ensidig, skulle jag säga, men det blir ju fel eftersom en bok vanligen har flera sidor. Jag fick svar idag från Bokförlaget Polaris om min förfrågan om ett recensionsexemplar av en nyutkommen bok. Det skulle skickas och jag ser mycket fram emot att läsa och skriva om den boken. Tack på förhand!
Idag åt jag frukost tidigt (på förmiddagen) eftersom jag hade några saker på agendan. Håret stod åt alla håll, så jag duschade och tvättade håret före frukost för att jag inte skulle skrämma bort även min orange trägubbe. Från säker källa kom för övrigt besked idag att Kissemisten (?) har anlänt till Uppsala.

Frukost på förmiddagen, kors i taket!
Tog en liten promenad bort till Butiken på hörnet för en pratstund och för att införskaffa helgens go-fika. Jag hyser en innerlig kärlek till Trillers Noisette. Det blir alltså till lördag och söndag, idag var det ju fika på på stan som gällde.
Vid 13-tiden gick jag sen ner på stan. Tänkte göra ett par ärenden före fikaträffen. Det skulle regna lätt, sa appen. Tog väl fem minuter så var jag dyngsur. Det fullkomligt vräkte ner, det blåste och det haglade. Utanför en affär träffade jag bästa NK* och vi gav varandra en halvkram – genomsura. Det var roligt att ses, men det var inte NK jag skulle fika med, så vi sa att vi ska boka in en träff vid annat tillfälle. Sen träffade jag på kompisen Lisbeth (som heter nånting heeelt annat). Vi gick i ett par affärer, men det var mest rörigt. Lisbeth hittade i alla fall litteratur direkt till sig. Vi tog sen en riktig vinfika i en av Güntherskas kuvöser. Två regnskurar, en hagelskur och dessutom storm stod kuvösen emot, men det var riktigt läskigt. Förutom det var det supertrevligt att ses. Så roligt att snacka med nån som har samma intressen och kärlekar som jag – konst, litteratur och vin.

Detta blev presentkortte från Annas snälla mamma.
Timmarna passerade snabbt. På hemvägen satte jag sprätt på mitt presentkort, för då var det lugnare på Akademibokhandeln. Det blev den andra delen i serien om detektiv Tillman i Uppsala som jag köpte för Annas snälla mammas presentkort. Dessutom fick jag 20 procents födelsedagsrabatt eftersom jag är med i Akademibokhandelns vänner, så nu återstår 19 kronor på presentkortet. Påsen bjöd de på i affären – eftersom jag hade fyllt år.
På Korgtassen hoppade jag också in innan jag gick hem och köpte fredagsgott i form av havskräftor, räkor, laxbakelse, limeaioli och Dumlekolor. Perfekt middag för en som är lat, men sugen på nåt salt och gott och bara älskar skaldjur.
Nu är jag otroligt trött. Det var väldigt surrigt i kuvösen och Lisbeth och jag fick nästan skrika till varandra. Jag har telefonerat med Annas snälla mamma och tackat för senast samt berättat vad jag köpte för hennes presentkort. Med andra ord har jag pratat väldigt mycket idag.
Jag ska slänga mig på soffan och vila kroppen, framför allt örona och käften, en stund. Senare kanske det blir till att se nåt spännande på nån Play-kanal.
I morrn är det min näst sista lediga dag. Jag ska ta bilen och handla en del tunga förnödenheter, men jag tänkte också ge mig ut för att leta efter ett litet klädesplagg som jag inte hittade idag på stan. Shopping tillhör inte mina kärlekar, men ibland måste man…
*NK = Närmaste Kollegan på en tidigare arbetsplats
Livet är kort.
Det händer
att jag saknar
men inte så ofta
Saknar
en levande varelse
Nån jag kan vara nån för!
Men saknaden
som skulle uppstå
när den inte var mig nära
gör att det får förbli
en saknad
JUEH
Livet är kort.