OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Fredagskvällen satt jag i min ännu inte lagade fåtölj och glodde på TV. Jag var rädd att ryggen skulle protestera idag, men jag har hittills haft tur – den har inte gnällt alls. Först såg jag två avsnitt av Lynley. Det visade sig att jag inte hade sett dem, så det var ju bra. Det kan annars hända att jag har sett de här gamla brittiska kriminalserierna och till och med minns vem mördaren är, typ. Mindre kul. Igår var det mer kul. Jag smaskade dessutom i mig en hel mjölkchoklad och ett och ett halvt glas rött. Kvällen avslutades med sista delen av Ögonvittnet på SvT Play, den där brittiska serien om en döv tjej som hjälper polisen genom att läsa på misstänktas läppar. Den var riktigt bra, om än liiite orealistisk. Nåja, jag höll mig vaken till midnatt, ungefär.
Igår kväll såg jag den sjätte och sista delen av Ögonvittnet.
∼ ♦ ∼
Lördagsmorgon med Påfågelmannen och kaffe på sängen i senast inköpta Muminmuggen.
När medicinlarmet gick igång i morse sov jag gott, tyvärr. Sen blev det förstås omöjligt att somna om. Jag låg nån timme och slumrade och försökte somna utan att lyckas, så jag klev upp och fixade kaffe. Sen hoppade jag ner i sängen igen med Påfågelmannen. Boken är… ja just det… Här avslöjas inget förrän jag publicerar recensionen. Jag har inte jättemånga sidor kvar att läsa.
Det blev kaffepremiär för min senaste Muminmugg, den med Muminhuset. Muggarna är goda att dricka kaffe ur och fina, men ärligt föredrar jag mina bruna gamla senapsmuggar från Höganäs. De passar mina onda fingrar bäst eftersom fingrarna inte riktigt funkar när det gäller att använda muggar med öra. Fast idag ville jag prova min nya mugg och jag tycker att Muminmuggarna piggar upp en lite. Nånstans vid tio-tiden blev det tretår till frukosten som bestod av rostat bröd med ost och marmelad.
Lördagsfrukost med rostat bröd, Hopptisarna och Påfågelmannen.
Idag hade jag energi och bestämde mig för att gå ner på stan och försöka få tag i ett nyckelskåp. Vädret var ganska OK, inte helt soligt, men ljust så att jag behövde ta solbrillor. Jag tog min blåa jacka och den var nästan för varm.
Det blev vägen via Main Street och gångtunneln vid Mikaelskyrkan upp till Svartbäcksgatan. Jag klarade av att passera The English Bookshop utan att gå in, men stod en lång stund utanför skyltfönstren och glodde. Såg ett häftigt citat nedklottrat på en lapp som jag fotade av.
Men det var till Clas Ohlson och Svart jag styrde mina steg. På vägen dit träffade jag T, min förra granne som brukar se till mitt hem de få gånger jag är bortrest. Hon hade glädjande nyheter om sig själv, så jag sa att vi får försöka fira med en fika eller lunch snart.
Det här trollet på Fullerö visar vad jag fick – tji!
Men trots att jag hastade vidare till ovan nämnda affärer hittade jag inte nåt som liknande ett nyckelskåp. Jag gick även igenom Söstrene Grene och Granit, som ligger mitt emot på gågatan. Nehejdå, inga nyckelskåp. Det var mycket folk ute på stan, men till Åhléns kunde jag tränga mig fram. Det var liksom där jag vände hem sen. Visserligen såg jag ett nyckelskåp, men det var fult och dyrt så det ville jag inte köpa. Och jag kollade för säkerhets skull även på Myrornas numera skitdåliga affär i stan. Ingenting. Jag gick hem, drack lite vatten, satt ner en stund, men samlade sen ihop lite sopor och tog bilnyckeln. Soporna slängde jag, bilen låste jag upp och for iväg med till Fullerö. Där borde det väl ändå finnas nyckelskåp trots deras rätt värdelösa webbplats (alla har inte Facebookkonto…). ICKE! Jag vände hem igen, tomhänt. Inte en pryl handlade jag idag.
I stället gick det inte att undvika att se att affärerna har börjat plocka fram julsaker. Detta innebär att en under flera månader ska påminnas extra mycket om hur jävla ensam en är, vardag, som lördag och söndag, som storhelg, typ jul. Fy faaan…
Hemkommen värmde jag på kaffet och dukade fram en snigg-orange Noisette.
Lördagsfika vid köksbordet med Noisette. Hopptisarna och Påfågelmannen fick inte smaka.
Det gav lite tröst. Jag börjar nämligen tro att det går rykten om att jag har nån smittsam sjukdom. Så kallade vänner lyser med sin frånvaro och hör inte av sig ens via digitala meddelanden. Det är bara tokstollar som jagar mig och såna behöver jag inte i mitt liv. Jag fattar inte vad det är för fel på somliga som inte förstår orden
”Jag vill inte ha nån kontakt
Ja ja, fel i huvet är det många som har, likaså fel på hjärtat. Till den senare gruppen hör jag. Men totalt sett är jag mycket nöjd med att jag både orkade gå en sväng på stan och åka en tur med bilen. När jag jobbar på plats på kontoret går jag vanligen mellan 10 000 och 12 000 steg om dan. Det gör jag inte när jag jobbar hemifrån eller är ledig. Idag hade jag gått cirka 7 500 steg fram till klockan 15. Härligt att jag orkade!
Resten av eftermiddagen ägnade jag åt att skriva och läsa. Nej, den däringa mässan på västkusten är jag så trött på att se bilder från, för mig totalt ointressanta we-fies av kändiskåta bokmalar som ser überglada ut på Insta. Inte ett dugg avis på alla mässbesökare är jag, nehejdå. Jag tröstade mig med nötter och en öl till boken och sen nätshoppade jag diverse från apoteket.
Vad är en bokmässa jämfört med en bok, nötter och en öl???
∼ ♦ ∼
Middagsmat till idag köpte jag redan i torsdags, men jag behövde ändå ställa mig vid spisen och koka ris. Det orkade jag också. Till den kolgrillade kycklingen hade jag köpt paprikasås och tzatziki också. Jag ville prova hur det franska rödvinet funkade ihop med maten. Det funkade, kan jag avslöja, men mer om vinet kommer förstås ett separat inlägg.
Lördagskyckling, som var kolgrillad, med ris, paprikarsås, tzatziki och ett glas rött.
∼ ♦ ∼
Mörkret har sänkt sig och dagen är slut. I morrn ska jag åka och handla lite till veckan. Det finns även en hög med strykning att ta tag i. Om jag lever. Det känns lite extra trångt i bröstkorgen i afton. Ett obehagligt tryck, så att säga. Kanske tog jag ändå ut mig lite idag..? Må tokstollarna och julsakerna ligga i träda för tillfället. Jag behöver inte dem ovanpå hjärtat och smärtan.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Ett författarpar jag har läst tidigare och uppskattat mycket är duon som döljer sig bakom pseudonymen Erik Axl Sund, Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist. Deras trilogi Victoria Bergmans svaghet och Glaskroppar (länkar nedan!) har jag läst av dem tidigare. I september 2025 skickade HarperCollins författarnas senaste bok, Påfågelmannen, för recension. Det är den första delen i en planerad ny trilogi, Maras barn, av Erik Axl Sund.
Bokpaket kan vara trevliga överraskningar som dimper ner i ens postbox. Jag tackar 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 