OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, en mycket dålig natt…

Det var nog kallt i natt. Det var bara strax över fem grader i solen i morse…

…lämnar jag bakom mig. Jag hade svårt att sova, benet värkte och jag hittade ingen bra och avlastande ställning. Till sist somnade jag trots allt och vaknade av medicinlarmet klockan sju. Sen somnade jag om och sov till ungefär 8.30. Då kändes benet rätt OK, underligt nog. 

Det var lite sol utanför mitt fönster och ganska varmt i sovrummet. Jag stängde fönstret igår för att det regnade in. Det passar mig inte riktigt att sova med stängt fönster. Samtidigt var det nog smart att jag gjorde det, för natten måtte ha varit kall. När jag klev upp var det bara strax över fem grader, solen till trots. Solen skulle emellertid försvinna ganska snart och temperaturen steg upp till hela åtta grader.

Jag mådde bättre när jag vaknade och bestämde mig för att läsa ut Rymlingen. Det var inte många sidor kvar och slutet var förstås jättespännande. Men givetvis fixade jag kaffe också.

Spännande slut…

…och svart kaffe till det.

Det var ganska givet vilken bok jag skulle läsa härnäst. De båda böckerna låg i samma paket. Bokbytet gick från en bok om en rymling i Danmark till en bok om systrar i Stockholm. Den senare var signerad med nästan den minsta författarsignatur jag har sett (bild kommer senare).

Bokbyte från en bok om en dansk rymling till en bok om svenska systrar.

∼ ♦ ∼

Utflykter, minsann!

Hösten passerar utanför…

Nu är jag trött på att vara sjuk och ha ont. Jag mår bättre, benet gör mindre ont. Jag kände att jag ville testa min ork. Hela hösten passerar annars förbi utanför om jag inte kan vara ute i den. 

Därför tog jag en dusch, varm som jag var efter natten med stängt sovrumsfönster. Därefter klädde jag på mig, krånglade på mig fulskorna och jacka och tog bilnyckeln. Jag ville prova att köra bil. Några starkpiller hade jag inte tagit på över 24 timmar, så effekten av dem borde inte sitta i. Dessutom är det bättre att provköra när det är ljust.

Ungefär en halvtimme var jag ute och kunde betrakta hösten genom bilfönstret. Det gick bra att köra, men jag fick ont i benet mot slutet av åkturen eftersom jag måste hålla det i nästan samma ställning hela tiden och lite böjt. Men det gick. Allting går utom tennsoldater och små barn. Nu kan jag skita i att ingen doktor har fixat sjukresa åt mig till tisdag morgon när jag ska till vårdcentralen. Ja tyvärr ska jag dit.

Hemkommen åt jag filfrukost och tog lite kaffe med Hopptisarna och Systrarna. Sen klädde jag på mig ytterkläder igen, för jag måste ju kolla hur benet håller för gång. Det blev en långsam kryckpromenad till och från Korgtassen. Inne på affären hängde jag på en varuvagn. Jag köpte lite lördagsgodis, ett par ostar, kalkon, bananer och fil. Men ärligt… jag var helt slut när jag kom ut… Jag tog mig hem igen. Knappt…

Frukost med Hopptisarna och Systrarna.

Lördagsgodis, ostar, bananer och fil följde med hem.

Jag kunde med gott samvete vila raklång på dagbädden när jag kom hem. Men innan dess hade jag hört av mig till mitt hjälpsamma ombud för att höra om hon ville åka bil hem från jobbet på seneftermiddagen. Det ville hon, om jag orkade. Det trodde jag (annars skulle jag inte ha erbjudit mig) och så fick jag ladda energi ytterligare med helgens första Noisette och en stunds läsning. Jag lovade att hämta även i morrn om benet inte är sämre.

Energitankning med litteratur och Noisette.

∼ ♦ ∼

Nöjd, oroad, enkelt

Det började regna ganska rejält på eftermiddagen. Jag blev lite trött av utflykterna, men är mycket nöjd att jag klarade av dem. Så tråkigt bara att jag inte klarar av en längre utflykt nu i oktober som det var tänkt. Samtidigt vet jag att jag får omtänksam och vänlig hjälp inför den kommande årsdagen. Men mitt fokus nu är att må bättre och kunna klara mig, kunna jobba. Jag oroar mig en hel del ”för allt” när jag inte sover lika mycket.

Till lördagsmiddag planerade jag nåt enkelt och lätt. Magen har efter sex (6) dagar gjort det den ska, men jag är inte särskilt sugen på nåt stabbigt. Det fick bli två sorters kallskuren kalkon och mimosasallad, tomater och oliver. I glaset bubbelvatten utan alkohol. Visst hade det varit gott med nån varm mat när det är så här ruggigt, men samtidigt vill jag inte ha nåt som är för kraftigt. Det blev mat över ifall jag vill äta samma i morron.

Lätt lördagsmiddag med Hopptisarna, systrarna och levande ljus.

I kväll ska jag titta på fler avsnitt av Vigil. Då oroar jag mig inte lika mycket.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Att slippa ha så ont, att kunna röra sig lite mer, böja på benet… Det är faktiskt guld värt. Fast min kompis i söder säger att det är enklare att spela Wordfeud med mig när jag var luddig i huvudet. Hmm…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.