OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, kroppen har blivit besatt…

Dagens utsikt – ett grönt fönster.

… av smärta, känns det som. Både rygg och fot gjorde nästan inte alls ont när jag vaknade i morse. Men sen, efter en knapp timme uppe, kom smärtan tillbaka. Och då hade jag inte ens börjat jobba. Hur skulle jag klara att jobba en hel dag, även om det var i en för tillfället bättre skrivbordsstol och hemma?

Igår kväll gick jag och la mig strax efter klockan 21. <==mitt spännande liv När jag har ont blir jag smärtpåverkad på så sätt att jag ofta blir väldigt trött. Sen kanske tabletten gjorde sitt till också. Men jag somnade snabbt och sov nästan hela natten fram till 5.45. Då tog jag mig försiktigt ur sängen – kryckan står lutad mot garderoberna igen om nätterna – slängde på mig jeans och ytterkläder, tog bilnyckeln och åkte ner i garaget. Det skulle städas idag och man fick inte parkera där mellan klockan 7 och 16. Jag hade tur och hittade en boendeparkering på gatan för 20 spänn dygnet. Det blev en kort, uppfriskande promenad. Skönt för själen, men foten… Den korta promenaden räckte för att foten skulle börja göra ont och jag tabletten jag tog för ryggontet igår hjälpte uppenbarligen inte mot fotvärken. Ingen idé att knapra hur mycket som helst, alltså. På förmiddagen kom ett goddag yxskaft-svar från en viss sjuksköterska vid vårdcentralen (min erfarenhet känd för tokiga svar). Jag skrev ett nytt meddelande. Ytterligare väntan. Kan man bli galen av smärta, tro?

∼ ♦ ∼

Arbetsdag med smärta och lakan

Efter bilparkeringen tog jag en dusch innan jag slevade i mig frukostfil med bär och flingor. Hopptisarna höll ett vakande öga på mig medan jag åt och läste Där rosor aldrig dör. Jag har nu läst ungefär en fjärdedel av boken. Igår kväll orkade jag nästan inte läsa nånting. Då fattar du, kära dagbok, att jag är dålig igen.

Tisdagsfrukost med läsning, övervakad av Hopptisarna.

Klockan sju satt jag vid jobbdatorn och påbörjade dagens arbete med lite mejlläsning samt besvarade dem som jag borde besvara. Efter det startade jag mitt researcharbete på en av de historiska ”gubarna” jag fått i uppdrag att skriva om. Som tur är har jag ett intressant arbete och det här uppdraget gillar jag. Det fick mig att glömma det onda lite grann, men minst varje halvtimme, ibland 45 minuter, blev jag tvungen att försöka resa mig från skrivbordsstolen och gå runt i lägenheten. Jag tog fram kryckorna för att underlätta detta. Vidare använde jag massagekudden påslagen med lätt massage och värme av och till under dan. Givetvis använder jag Linnex också. Vid lunchtid hade jag en text på runt 5 500 tecken klar, ett utkast om den första ”guben”. Då hade jag också hunnit med en stunds korrekturläsning.

Till lunch fick jag meddelande att jag hade fått ett paket från Jotex levererat. Utanför ytterdörren, tänkte jag. Nehej då. Brevbäraren hade tryckt in det i postboxen. När jag kom ner med hissen till entrén stod en brevbärare från en annan postleverantör och skulle trycka in nästa post till mig i boxen. Då hejdade jag honom, för det kuvertet hade blivit alldeles förstört om han börjat pressa in det i det lilla hålet. Nej, för han öppnade inte fronten… Jag fick ut paketet från Jotex ganska lätt, för det låg i en plastpåse. Och nu har jag tre nya dra-på-lakan till dubbelsängen – ett vitt, ett blått och ett brunt. Jag har för länge sen nätshoppat gardiner från Jotex och där stämde färgen inte alls med verkligheten. Idag blev jag nöjd. Nu hoppas jag bara att storleken är bra.

Det här stora paketet hade brevbäraren tryckt in i postboxen.

Innehållet ser bra ut färgmässigt.

Klockan hade passerat halv ett när jag satte mig vid köksbordet för att äta rostat bröd och dricka kaffe samt läsa en stund. En helt OK lunch när jag inte behöver fylla på med jättemycket energi för att gå till, på och från jobbet.

Rostat bröd och kaffe räckte som hemmalunch idag ihop med Hopptisarna och Där rosor aldrig dör.

Och efter lunchen tog jag tag i nästa ”gube”. Hantverksbilen stod på gården, men det hände inte mycket på den fronten.

∼ ♦ ∼

Vad gör man? Akuten?

Jag tappar totalt tålamodet.

Jag hade just avslutat arbetsdagen och var på väg att hämta min bil för att köra ner den i garaget när jag fick ett meddelande från 1177. Eftersom det tar tid för mig att kliva i och ur bilen tog det också tid innan jag kunde läsa det. Men det spelade ingen roll för sjukgymnasten hade uppenbarligen inte läst vad jag skrev igår och inte heller fått mitt nya meddelande om ryggen. Är folk inte läskunniga eller vad handlar det om? När jag kom upp till datorn igen svarade jag på hans meddelande med copy and paste plus la till att jag noterat att han inte fått mitt meddelande om ryggen. Asså, jag tappar totalt tålamodet, antagligen för jag har ont och är trött, men på ren svenska: va faaan? Jag kan väl för i helvete inte ta mig till akuten och sätta mig där när jag troligen har åkommor som borde kunna hanteras av primärvården???

∼ ♦ ∼

Mackträsk till Thaisoppan

I kväll blev det en repris på gårdagens middag. Eller jag åt resterna av Thaisoppan och ett par mackor. Åter till Mackträsk kan snart bli titeln på en eventuell bok. Fast jag tänker inte skriva den, bara så du vet. Jag var inte så hungrig, men klämde ändå i mig för medicinens skull. Sen blir det kvällskaffe och då tar jag nåt sött till för min skull. Jag vet hur jag är.

Åter till Mackträsk – och Thaisoppa från igår.

Jag ska försöka se lite nyheter till kvällskaffet, men kanske mest läsa. Känner att jag behöver sätta fart nu med recensionsexemplaren jag har fått. Böcker som jag vill läsa nu, men får lägga åt sidan för att jag har värk eller bara svårt att sitta och läsa.

Är det nån som fattar vilken smärta det här inlägget har orsakat mig att skriva???

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn bär det av till jobbet igen, fysiskt sett. Jag fick mycket gjort idag, trots värk och svårigheter att sitta. Under morrondan lär min produktion gå ner igen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.