OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, påsken är här…

Renbäddat! Men varken Nallisen eller Ballerinan hjälpte till.

Nu kan man väl säga att påsken är här – det är i alla fall skärtorsdag idag. Som statligt anställd har jag hela två timmars arbetstidsförkortning, det vill säga jag ska jobba sex timmar, eller till klockan 14, en sån här dag. Men så många timmar blev det inte på grund av ett vårdbesök mitt på dan.

Jag försöker att inte deppa ihop totalt. Det är svårt, men du ska veta, kära dagbok, att jag kämpar. Kämpar och försöker göra normala saker. Idag hade jag bestämt att bädda rent, så jag inledde morgonen med att riva ur de smutsiga lakanen och låta sängen stå och lufta hela förmiddagen. Det är inte så lätt att riva ur lakan när man har två kryckor – och bara är övervakad av Ballerinan och Nallisen, som inte hjälpte till ett dugg. Men glöm inte bort att allting går utom tennsoldater och små barn. Jag erkänner i alla fall att morgonduschen behövdes idag. Frukosten var likadan som igår och jag hann läsa en stund också. Det blev en bra start på skärtorsdagen. Inte behövde jag kasta några mögliga jordgubbar, heller.

En bra start på skärtorsdagen.

∼ ♦ ∼

Jobbade timmar, testpromenad och vårdbesök

Klockan sju satt jag vid jobbdatorn. Idag blev jag utslängd från VPN ett antal gånger, så det var lite krångel. Två Zoommöten hann jag med på förmiddagen innan det var dags att åka iväg till laserbehandling. Men… jag var lite för snabb där. Det fanns en stund över. Jag bestämde mig för att testa en kort promenad med endast en krycka. Jag gick ner till tunnelbygget och kollade läget. Några gubbar var där och jobbade.

En vägg sen sist.

Gatan ser mer och mer ut som en gata.

Och så lite från sidan.

Efter promenaden – ja, jag ville både testa om det funkade att gå med en krycka samt röra på mig för att motverka propp igen – tog jag bilen till vårdcentralen. Jag fick en pratstund med S innan G kom och hämtade mig för laserbehandlingen. Givetvis passade jag på att ställa en del frågor, bland annat om det är OK att jag går med en krycka och handlar (bär i ryggsäck) när det är typ fem minuter till affären. Det kunde jag, tyckte han, det är bara det att jag ska belasta foten så lite som möjligt och helst inte alls. När det gäller hälsporren är en normal behandling av den sex till åtta laseromgångar. Med dagens har jag fått tre. Det gör lite mer ont efteråt, men typ dan efter har det hittills känts bättre. Att jag avlastar även hälen med kryckor hjälper förstås också till. Så nu biter jag ihop och kämpar på och skickade ett sms till Anna att hon inte behövde hjälpa mig med handlingen idag.

I väntrummet med kryckorna.

Lunchen blev lätt men god, för givetvis slank jag in på Butiken på hörnet när jag ändå var så nära vid tunnelbygget. Jag hade sån tur också att jag kunde köpa nötbröd. Det delade jag i tre delar och frös in två. Men självklart gjorde jag ett par mackor på brödet till lunch. Underbart gott! Noisetterna ska jag väl äta nån gång under påsken.

Inköpt under provpromenaden.

Avsmakning av nötbrödet till lunch.

Efter lunchen återstod ungefär en timme för mig att jobba. Den timmen gick ganska fort.

∼ ♦ ∼

Och sen då?

Sillar och en bit smörgåstårta… och lite annat som behövdes eller var bra pris på.

Foten var ganska ond efter laserbehandlingen, men det blundade jag för. Jag skulle ju gå till Korgtassen och hämta min sill och min smörgåstårtbit och handla lite mer. Så värst lite var det ju inte. Ryggsäcken blev full. Men det var bra priser på några saker och då passade jag på att fylla upp. Allt jag bra, förutom att jag såg fru D och det är inte nåt bra tecken. Roligt var det i alla fall att träffa arbetskamraten Å med familj.

När jag hade typ 200 meter kvar hem kom sms att jag hade ett paket att hämta, på sedvanligt utlämningsställe i Kvarnen. Jag vände inte. Det är väldigt osäkert om stället har öppet i morrn, men säkert på lördag. Det fick vara nog med frisk luft för idag. Nu vet jag att jag klarar mig med en krycka i alla fall. Hoppas foten inte är ondare i morrn. Jag kanske kan ta en liten promenad då och kolla om det går att hämta paketet. Det var inte helt fel att röra på sig, men det var definitivt maxlängd på promenader just nu.

Efter promenader, jobb, laserbehandling och handling tyckte jag att jag var värd att få sätta mig i fåtöljen och läsa Blodland en stund, givetvis med onda foten högt. Då hade jag kört en maskin tvätt också och hängt den. Vidare har jag fyllt mitt påskägg med godis och bara provsmakat fem (5) bitar.

Det stora ägget på drinkvagnen är fyllt med godis. Två chokladaskar är också redo att öppnas.

Smörgåstårtbiten var rejäl och den var till i kväll. Men efter att jag hade ätit mig mätt var halva kvar. Kanske tar jag en bit av den i morrn eller på påskafton. Till maten öppnade jag en burk extra stark öl som jag råkade köpa av misstag i somras. Jag drack halva burken – och det kändes som om jag hade dragit i mig en halv vinare. Resterande öl plastades och ställdes in i kylen.

Smörgåstårta med ett glas, det vill säga halva burken, extra stark öl. Och så ett påskljus, Hopptisarna och Blodland intill.

I morrn på långfredagen hade jag tänkt mig varmrökt lax. Nu finns det emellertid smörgåstårta. Jag får se vad jag är sugen på. Laxen håller sig längre än smörgåstårtan. Inte att laga mat i alla fall, så i kväll blir det bara att ställa fram mat. I morrn ska jag dock fixa en bunke Alséns röra. Den har jag inte gjort på 100 år och den är så god. Serveras gör den dock inte förrän på påskafton.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Foten känns mindre ond nu. Den gjorde mer ont när jag kom hem från laserbehandlingen, men det har klingat av. Nu kan jag bara hoppas att det verkligen inte är nån stressfraktur utan att foten bara får läka. Och så är jag nöjd att jag kan fixa saker själv, mer än jag tror. Allting går – om man bara ger sig fan på det.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.