OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, nästan lite skönt…

Det regnade i natt och lite grann i morse och det var rätt skönt. Då blir det inte så mycket pollen som så många reagerar på just nu. Men sen regnade det av och till nästan hela dan och var mer höstlikt än vårlikt. Jag hade tyvärr en jobbig natt. Bland annat blev jag tvungen att gå upp tre gånger. När mobillarmet gick igång klockan 5.45 sov jag som bäst. Nåja. Idag hade jag nåt annorlunda att se fram emot, nåt jag hoppades skulle ge smärtlindring: laserbehandling av hälsporrefoten. Jag duschade, åt min filfrukost med levande ljus och Hopptisarna och läste Lämna inget spår. Det var inte många sidor kvar, men jag fick tyvärr sluta när det var som mest spännande för att packa ihop och gå till jobbet.

Boken närmade sig slutet och var förstås asspännande, men jag hann inte läsa ut den under frukosten.

∼ ♦ ∼

Cykelparkering förbjuden utanför Cykelfabriken

Man får inte parkera cyklar utanför Cykelfabriken…

På första promenaden, den upp till jobbet, försökte jag fota Cykelfabriken. Det är ett hus som en gång var just en cykelfabrik. Nu rymmer huset begravningsbyrå, fastighetsbyrå och bostadsföretag, bland annat. På huset finns en skylt som talar om att det heter Cykelfabriken. Men det roliga är att det sitter en annan skylt på ett av husets fönster som säger ”Inga cyklar här, tack”. Så dumt! Tyvärr blev bilden inte så bra, men nu har jag talat om vad det står på skyltarna.

Jag fick sällskap allra sista biten på min morronpromenad. Uppe på avdelningen var jag dock ensam. Jag passade på att starta utrustningen, läsa mejl, hämta vatten etc. Sen var det dags att packa på sig igen och gå iväg.

∼ ♦ ∼

Laserbehandling

Totalt blev det en promenad på en halvmil i morse – först till jobbet, sen till mottagningen och så åter till jobbet. Jag passade på att fota några snödroppar bakom stängsel på vägen. På tillbakavägen regnade det lite mer. Då fotade jag en vattenpöl. Laserbehandlingen gick bra, den gjorde inte ont, men det kan göra lite mer ont i foten under dan. Jag ska få två tider i veckan till att börja med. Vi bokade in tre, men den tredje fick jag avboka eftersom den krockade med ett möte som jag inte kan boka om. Nästa vecka har jag i alla fall två tider, dels på måndag, dels på skärtorsdagen. Då ska jag också få några nya övningar – de gamla jag kör med har uppenbarligen inte varit till nån större hjälp.

Snödroppar bakom galler…

En ond fot och en icke ond.

Många vattenpölar var det idag…

∼ ♦ ∼

Föredrar mänskliga texter

Åter på jobbet försökte jag jobba lite, bland annat förberedde jag mig inför en diskussion samt gjorde ett par systemuppdateringar. Stora A skickade ett underlag som bland annat omfattade ett test kring AI-skrivna texter och texter skrivna av en människa. Enligt en artikel i New York Times föredrar 54 procent AI-skrivna texter. Jag tillhör INTE den gruppen, jag föredrar texter skrivna av människor, visade testet. Notera dock att testet är på engelska. Det består av fem korta texter i olika genrer: skönlitteratur (fiktion), fantasy, vetenskaplig text, historisk skönlitteratur (fiktion) samt poesi.

Mitt på dan tog jag skrivbordslunch, idag kompletterad med en kexchoklad, nästan en våffla, ju. Det behövdes efter förmiddagens tester och behandling.

Skrivbordslunch med kexchoklad, nästan våffla, och Lämna inget spår.

Under eftermiddagen förberedde jag intervjufrågor – som ska bli till en artikel, skriven av en mänsklig hand (= min). Och sen var det dags att försöka ta sig hem på nylasrad fot som gjorde lite mer ont, precis som sjukgymnasten hade sagt.

∼ ♦ ∼

Titelbyte, bokbyte och våfflor

Ja jisses, jag stapplade hem, på stela ben och ond fot. Men sen fick jag mig ett gott skratt när jag öppnade postboxen. Statistiska Centralbyrån har gett mig en ny titel. Inte visste jag att jag hade bytt från kommunikatör till verkställande direktör…

Verkställande direktör, minsann.

När jag hade skrattat klart la jag mig på soffan och speedläste ut de sista 20 sidorna av Lämna inget spår. Bokbytet gick från en bok om AI som polisverktyg till en bok om en kriminaltekniker som jobbar med två fall kring konstverket Mona Lisa. Den senare har jag fått av Modernista för recension.

Bokbyte från en bok om AI som polisverktyg till en bok om en kriminaltekniker, två fall och Mona Lisa.

Och efter detta var det dags att rota i skafferiet efter våffelmix… Jag visste att jag hade. En påse våffelmix gräddade jag. Det blev… sju våfflor. Jag åt… sju våfflor… Nu mår jag lite illa. Men jädrigt gott var det!

Firandet av våffeldagen 2026 med Hopptisarna och Den mörka porten.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Ett citat ur Lämna inget spår väl värt att läsa av alla som tror sig veta bäst:

”Vet du vad det första man får lära sig som journalist är? ‘Hund biter man’ är ingen nyhet, men ‘Man biter hund’ är det.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.