OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, dagarna går fort, jag går snabbare…

Nu närmar sig slutet av veckan. Dagarna går verkligen fort. Och jag själv… Ja, fort går jag väl inte direkt, men snabbare än tidigare och flåsar mindre. Jag återkommer till det längre ner. Det kanske är bra att grunda med gröt i stället för fil när det är så här kallt. Magen har till och med skärpt till sig.

Det är fortfarande vinter och skitkallt, fast jämfört med igår var det rena vårvärmen i morse – bara knappt nio minusgrader. Ljusare är det också. Till frukosten tänder jag ändå levande ljus, för så jäkla ljust är det inte när jag kliver upp.

Fortfarande skitkallt, men vårvärme jämfört med igår. Gröten värmer mig och är snäll mot min mage.

Igår kväll var jag ganska trött och medtagen efter en rätt strulig dag på jobbet. Eller strulig och strulig… Jag hade massor av möten, en intervju och en krånglande dator. Den senare fick jag strålande hjälp med i form av ytterligare en ny dator. Nu får du hålla tummarna, kära dagbok, att den fortsätter att samarbeta. Jag har i vart fall skickat ett mejltack till IT-supporten som ägnade nästan hela eftermiddagen igår, på plats, för att fixa det hela.

∼ ♦ ∼

Hoppfull

Hoppfull hoppade passerade jag denna fina lykta på väg till jobbet.

Jag var rätt hoppfull när jag gick till jobbet i morse. Fotjäveln gjorde förstås ont, men ljumsken kändes något bättre. Som jag skrev inledningsvis går jag inte fort, men jag går betydligt snabbare än tidigare. I morse blev jag ikappgången av en arbetskamrat från en annan avdelning. Kan du tänka dig, kära dagbok, vi gick och pratade resten av vägen till jobbet, även i Carolinabacken. Och jag höll inte på dö, jag flåsade inte, blev bara lite andfådd! Det är en sån otrolig skillnad mot tidigare och den gör mig väldigt glad. Samtidigt inser jag att kondisen är skitdålig och vikten… Den ska vi inte tala om. Men om… Utifall att… Jag får sluta med medicinen (en eller två) senare i vår… Då ska jag ta tag i saker och ting. Så även för detta får du hålla tummarna, kära dagbok, tack!

När jag anlände till jobbet höll jag andan lite vad gäller nya datorn nr. 2. Testade flera program etc. Och, som sagt, allt verkade funka. Den här torsdagen var det bara ett möte för min del och jag bestämde mig för att ägna dan åt att skriva artikeln efter intervjun igår samt förbereda nästa intervju som är nästa vecka. Som vanligt tog jag lunch mitt på dan. Det blev skrivbordslunch, men jag uppmuntrade mig med en kexchoklad och det var bra.

Skrivbordslunch med liten uppmuntran.

∼ ♦ ∼

Mer social, laddad till helgen och mätt även i kväll

Pizza till frysen, tandoori bordskyckling till lördag, smörgåstårta till i morrn och räksallad till i kväll. Ballisar till alla kvällar.

På vägen hem från jobbet fick jag också sällskap av en av våra chefer. Vi pratade inte alls jobb utan hjärtan och mediciner, halka och garage med mera. Nu var det visserligen nerför, men med tanke på kylan brukar jag bli flåsig ändå. Det blev jag inte. Jag vågar knappt skriva det, fast jag har gjort det nyligen: det är som att jag har fått en del av mitt gamla liv tillbaka. Det är som att jag först nu börjar fatta i vilket risigt skick jag var.

Det var till och med så att jag även idag orkade hoppa in på Korgtassen och handla i stället för att bara hasa förbi och tänka att jag gör det i morrn. Jag köpte givetvis en bit smörgåstårta till i morrn, men även en pizza att stoppa i frysen och bordskyckling till lördagsmiddag med mera.

I kväll hade jag tänkt äta pannkakor. Det var jag inte så sugen på utan jag tog fram kycklingkorvar som jag grillade i ugnen och serverade med bröd, bostongurka och räksallad. Ja jag veeet. Jag är inte så variationsrik när det gäller mat.

Torsdagsmiddag med Hopptisarna och Utan dig.

Några stora planer för resten av aftonen finns inte. Jag har vattnat krukväxterna för det behövdes och sen gissar att jag läser Utan dig för boken är spännande. I morrn jobbar jag hemifrån. Det är perfekt för då kan jag gå med dammvippan som mikropaus och dammsuga efter jobbet. På lunchen blir det en promenad neråt hörnet, givetvis. Varför ändra på goda vanor???

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Den här bilden nedan hittade jag häromdan någonstans i universitetsvärlden. Jag la ut den på Instagram, men tänker att den passar även här på bloggen. Det är ju en rätt viktig instruktion…

Se detta framför dig nästa gång du går på toa.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.