Fredag kväll den 21 november och lördagen den 22 november 2025: Helgens goda


OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok, jag försöker ta mig i kragen…

Nog försöker jag ta mig i kragen och bita ihop, men det är fan inte lätt. Det var ingen rolig fredagskväll alls. Jag kämpade med hålla ihop och att göra en mysig kväll för mig. Såg på Förrädarna, drack ett glas rött och åt choklad. Helgens egenfixade goda. Men tankarna bara malde och nån jourhavande vän finns inte. Däremot erbjöd Anna hjälp när jag ska in på sjukhus, fast skjutsa kan hon ju inte. Nej, nu ska jag försöka fixa rubbet på egen hand, även om det är gott att veta att åtminstone en person har erbjudit praktisk hjälp. Jag är lösningsfokuserad. I morse, till exempel, letade jag fram ett hänglås att ha till sjukhusets värdeskåp. Check på den! 

Hänglås

Jag letade fram ett hänglås så att jag kan låsa in mina värdesaker när jag är på sjukhus.


Men bara så du vet, kära dagbok, jag grät tills jag somnade. Fy fan, ensamheten är så jävla… ful.

∼ ♦ ∼

Bokbyte

Och du tror väl inte, kära dagbok, att jag kunde ta sovmorgon i morse? Nej då, jag vaknade 6.30 och klev upp en kvart senare för att ta morgonmedicinen. Sen låg jag och grubblade ett tag tills jag gav upp och gick ut i köket för att fixa kaffe. Det var medan det puttrade i perkolatorn som jag letade hänglås. Jag kom på att jag hade två när jag simmade. Jo då, dem hade jag sparat.

Tillbaka i sovrummet och sängen fick jag äntligen ro att läsa ut de sista sidorna i boken om de försvunna kvinnorna. Jag bytte till en av de nyaste böckerna jag köpte till mig själv, Johan Theorins senaste bok Stugorna. Baksidestexten utlovar en blandning av thriller och spökhistoria. Bokbyte alltså.

∼ ♦ ∼

Jag ville se solen…

Solen gick upp och Tivolit var igång, så jag lät persienner och gardiner åt den sidan var nerfällda så länge jag kunde. Men sen ville jag se solen. Den kämpade sig över molnkanten. Det gick sisådär. Igår kväll hade det blivit skitkallt, men i morse låg temperaturen runt nollan. Varmare ska det bli och prognoserna talar om regn.

Soluppgång bakom husen 22 nov 2025 vinter

Solen kämpade sig upp bakom husen och molnkanten.


Jag åt frukost och tog en dusch.
Jag fick näsblod och blödde samtidigt från en självspricka på höger tumme. Det tog fan en kvart att försöka få på ett plåster (tredje försöket lyckades). Nej, ingen bild. Blod gör mig lite klen.

Lördagsfrukost med mackor fil Hopptisarna och Stugorna

Lördagsfrukost utan både blod och plåster.


Bestämde mig för att fortsätta lördagen med en åktur med bilen
innan jag gick iväg för att hämta kvällens middag klockan tolv. Just som jag skulle bädda och sen dra hörde Anna av sig och efterfrågade häftpistolen, ett verktyg vi har gemensam vårdnad om. För tillfället var den hos mig sen början av oktober när jag trodde att jag skulle få min fåtölj fixad. Så dagens åktur gick förbi Annas parkering där jag lämnade pickadollen.

∼ ♦ ∼

Helgens – och lite julens – köpegoda

Maison Francoise Chardonnay

Kvällens vin, Maison Franςoise Chardonnay.

Mitt på dan skulle jag hämta Helgens goda delikasse hos Korgtassen. Innan dess hoppade jag in på Systembolaget. Maten skulle nämligen serveras med chardonnay och det hade jag inget hemma. Jag köpte en literflaska Maison Franςoise Chardonnay. Får hoppas att den passar och är god. Den var inte den som rekommenderades till kassens huvudrätt, utan det var ett Penfoldchardonnay. När jag ändå var där köpte jag några öl till nu och några öl till jul. På Korgtassen köpte jag lite julgodis också. Nu har jag fixat väsentligheter som sprit, öl och godis till jul i alla fall. Bara sillarna kvar, ungefär. Men jag ska väl inte handla för mycket, för jag vet ju inte om jag lever i jul. Det jag handlar nu ska jag konsumera. Unna mig helgens – och vardagens – goda. Och efter Ingreppet får jag inte bära på sju dar, så jag behöver handla tunga saker nu.


Det låg ingen meny med helgkassen, men jag visste att den innehöll tre rätter:

  • Förrätt
    Smörrebröd med kallrökt lax, pepparrot- & limekräm samt ärtskott
  • Huvudrätt
    Fisk- & skaldjursgryta med aioli & surdegsbröd
  • Dessert
    Daimcheesecake

Allt detta för 249 pix, bara. Och dessutom… enkla instruktioner.

När allt var hemburet och instoppat i kyl och skafferi var klockan 12.30, ungefär. Det blev ett par timmar vid datorn för att fördriva tiden samt i badrummet för att försöka fördriva ett envist stopp i handfatet.

Men njuta av annat helgens goda gjorde jag efter det. Lördagsfika på eftermiddagen innebär ju Noisette till. Då hade det redan börjat mörkna igen… Hopptisarna sprang iväg och tände alla fönsterlampor och ljusslingan på balkongen, så de kom inte med på bilden.

Lördagsfika vid köksbordet med tända ljus Noisette och Stugorna

Lördagsfika med levande ljus, Noisette och en spännande bok, Stugorna.

∼ ♦ ∼

Trerätters från Korgtassen

Och så blev det äntligen middagsdags. Jag hällde upp chardonnayvinet (mer om det och omdöme kommer i ett separat inlägg i morrn om jag lever då) och serverade mig förrätt, huvudrätt och dessert med kaffe. Allt smakade superbra och trots små portioner blev jag tvärmätt. Och varm! Det var ju mycket bröd och dessutom potatis (och morötter!) i grytan. Grytan var mild och god och aiolin till satte lagom piff på den.  Mums! Nu kan jag sjunka ner i min trasiga fåtölj alt. min nersuttna soffa och..? Det är väl lite det, att allt inte behöver vara bestämt enligt nån agenda, som utgör helgens godaste..?

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Lova aldrig nån som är i utsatt position att du ska finnas där. Du orsakar besvikelse, ledsenhet och sällar dig till De Opålitligas Gäng när du bryter ditt löfte. Att dessutom låta den som är i underläge fatta beslutet att du inte behövs är inte bara fegt utan grymt. 

Ett svek varje år de senaste åren är ett för mycket.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Profilbild för Okänd

About Tofflan

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet. Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte.