OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, hur ska jag orka..?

Söndagsstart.

Det blev tidig sänggång igår på lördagskvällen, så jag skriver inte så mycket mer om den. Jag kollade sista delen på en dansk spännande serie, Inte ett ord, och den första delen av en amerikansk true crime-serie som bara fick mig att gäspa, Don’t date Brandon. Ett halvt glas primitivo till och lördagsgodis, sen god natt.

I morse stapplade jag upp och tog medicin och lyckades därefter somna om. Klockan var 9.15 när jag vaknade. Då hade jag alltså sovit mer än tio timmar… Skönt, men jävla sjukdom (och mediciner) som gör mig så trött. Hur jag ska orka jobba och det på plats på jobbet hela nästa vecka begriper jag inte. Men jag ska försöka. Jag orkar inte ta en ny diskussion med chefen om att jag har en liten hjärtsjukdom. Och när jag väl vaknade idag blev det läsning av Ynglingamorden och kaffe på sängen i lite drygt en timme. Det är ju trots allt söndag och vilodag. Jag bara vek gårdagens rena och torra tvätt medan jag väntade på kaffet.

∼ ♦ ∼

Slingrande

Men jag hade en för mig jobbig sak på agendan som jag hade bestämt mig för att fixa idag: sätta upp min nya ljusslinga på balkongen. Tidigare i höst köpte jag en ny slinga eftersom den gamla hade gått sönder. Jag köpte en likadan som tidigare, för jag tycker att det är lite fint när snön lägger sig på fejkbarren och de små ljusen lyser igenom. Fast det är inte roligt när en ska sätta upp en sån slinga, minst av allt första gången. Då är den nämligen mycket fint och kompakt ihopvikt i kartongen. Nu lyckades jag emellertid – stort X i taket! – få upp skiten. Den slingrar sig snyggt runt balkongräcket. Hoppas bara att den inte blåser bort.

Kartongen med ljusslingan.

Slingan är uppackad och utvecklad…

…och på plats.

∼ ♦ ∼

Måsten

Jag visste att det skulle bli en massa barr på mattan, så då måste jag dammsuga lite också. När Helvetesmonstret* ändå var framme gick jag ett varv med det i hallen, badrummet och köket också. Det rasslade inte särskilt mycket. Sån skillnad det är att bo ensam!

Nästa måste var att fördela den kommande veckans medicin i dosetten. Jag ska ju ut och spatsera på stan i kväll, så detta behövde fixas innan dess. Det tar fan en kvart att få till det, för mina fingrar och händer är inte helt samarbetsvilliga när tabletterna ska tryckas ut ur sina idiotiska blisterförpackningar.

Nästa veckas medicin är fördelad.

∼ ♦ ∼

Flera novemberknoppar!

Nu låter jag bara så negativ att jag behöver lyfta nåt fint och positivt. Jag upptäckte att novemberkaktusen i ampeln i vardagsrummet inte bara har en urvacker blomma i vitt och rosa (det såg jag redan häromdan, ju). På kaktusen såg jag också flera små knoppar. Det kommer mera, alltså. Synd bara att den röda som står på fönsterbrädan inte vill blomma, det hade varit kul med två blommande kaktusar.

En stor vacker vit blomma med rosa inslag…

…och flera små knoppar i novemberkaktusen i ampeln.

∼ ♦ ∼

Mulnar på

Men så såg jag att det mulnade på. Medan jag skrev det här vid morfars skrivbord i arbetsrummet blev himlen mörk.

Mörk himmel utanför arbetsrumsfönstret.

Jag fick lov att sätta fart med bäddning, frukost, tandborstning, dusch och biltur så att jag skulle vara tillbaka hemma till eftermiddagskaffet. Det hann jag förstås.

En rejäl söndagsfrukost med Hopptisarna och Ynglingamorden.

Söndagsfika med Noisette och familjen vid köksbordet.

∼ ♦ ∼

Allt ljus på Uppsala

Och nu är det dags för årets ljusshow Allt ljus på Uppsala. Jag tänker fota så mycket jag kan men lägger inte ut massor av bilder på Instagram. Det tycker jag är att förstöra nöjet för dem som ännu inte har tittat på ljusverken. Däremot lägger jag ut bilderna här på bloggen i ett bildspel under morgondagen. Då kan den som vill titta. 

Tills vidare får du, kära dagbok, hålla tillgodo med mitt eget ljus, det på balkongräcket. Jag tyckte att det blev fint i alla fall. Försök dock att ignorera grannens ljus mitt emot i bakgrunden på bilden. Där ser alltid ut som ett jävla tivoli.

Allt ljus på balkongen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Julkortet 2024 från Tisslingarna och Anna.

Nej, jag firar inte jul för jag har ingen att fira med. Ska man ”få med”/bjuda in en ensam människa kan man inte tro att man lyckas och kan svära sig fri (”jag försökte”) genom att lägga det i den människans ”knä”, så att säga. En ensam människa skulle nämligen inte tränga sig på när det är en högtid reserverad för familjer. Och när dagarna går får den ensamma människan allt svårare att ta sig utanför dörren. Just sayin’…

Men förra året fick jag flera fina julkort och jag tänker att jag kanske orkar få iväg några såna i år i alla fall. Jag blev faktiskt lite glad över dem jag fick. Det nedan kom från Tisslingarna och Anna och jag tror att de blir arga om de inte får nåt i år igen.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = katternas namn på dammsugaren

Livet är kort.