OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Igår kväll orkade jag inte göra så mycket när alla måsten var gjorda. Men jag beställde julsprit och läste. (Nåt sköj ska väl även en sån som jag ha i jul. Julen blir mindre… skarp med sprit. Mjukare konturer, liksom.) Jag läste ut boken om den unge doktorn och de fala kvinnorna i 1880-talets Uppsala. Bokbytet gick till en pocketdeckare. Båda böckerna fyndade jag second hand under sommaren 2025. Deckaren jag ska läsa nu är en debut som kom ut för tio år sen. Efter de första kapitlen känns den mer som feelgood. Vi får se hur den artar sig.

Bokbyte igår kväll från en historisk roman från 1880-talets Uppsala till en tioårig deckare från Smögen.

∼ ♦ ∼

Novembermorgnar är inte roliga. De är bara mörka, bruna, grådaskiga. Det hjälper inte att man piffar frukostfilen med röda hallon från Slottsträdgården och tänder levande ljus. Jag läser till filen, försöker att inte tänka på den onda foten, hjärtat som slår lite som det vill och flåsandet. Men det finns där alltid och jag vet inte hur länge till jag orkar gå till jobbet. Det finns liksom inget som pushar mig längre, jag har inga mål, inga visioner. Jag har helt enkelt inget att leva för. Tidigare levde jag för att jag inte kunde lämna den och den, till exempel mamma. Nu finns inte mamma i livet. Jag har ingen familj. Ingen behöver mig i livet och ingen sörjer mig när jag dör. Det här säger jag konstaterande, jag fiskar inte efter uppmärksamhet från dig, kära dagbok. Det bara är som det är.

Piffat med röda hallon i filen, men det hjälpte inte.

Gråbruna växter utanför jobbet.

I morse gick det extra långsamt upp till jobbet. Det var som om jag inte bara hade lim i hjärnan utan även under skorna. Och som vanligt höll jag på att dö i Carolinabacken. Jag är rädd att jag ska falla ihop där, för där finns inget att ta tag i när yrseln sätter in. Så pinsamt det skulle vara! Men även den här morgonen överlevde jag och kom fram till jobbet.

Arbetsdagen idag omfattade möten, skriva, läsa (bland annat förberedelser inför ett möte i morrn) och korrekturläsning. Jag passade också på att fixa ett par ärenden jag hade hos IT-supporten, bland annat en kabel och att få bort ett program som jag inte använder och som dyker upp vid starten.

Vegetarisk slottslunch med A och till den ett gott samtal.

Mitt på dan hade jag en avstämningslunch – dagens höjdpunkt. Precis som igår blev det lunch i sällskap av en före detta arbetskamrat. Vi gick upp till slottet för att kunna prata lite friare. Dagens lunchsamtal blev också ett gott samtal även om alla samtalsämnen inte var ljusa. Ibland behöver man prata allvar också.

Jag märker att jag mår bättre av att äta varm mat och det mitt på dan. I kväll blev det åter en lättare kvällsmat, läs: mackor. I morrn får jag dock värma nåt i micron eller så på kvällen. Därefter väntar två dars distansarbete hemifrån och då kan jag gå och handla nåt ätbart på lunchen. Nästa vecka blir det tufft. Då ska jag ta mig till jobbet fem dar. Utan att dö, helst. Det bara är som det är…

Eftermiddagen bestod mest av ett antal spontana men bra möten. Ibland behöver man faktiskt… mötas. Sen haltade jag hem, trött som fan. (What’s new?..) Några från jobbet skulle gå och se Allt ljus på Uppsala, jag hoppas orka det i helgen. Och gör jag inte det får jag väl skita i det i år igen.

När jag kom hem stapplade jag runt och vattnade krukväxterna innan jag sträckte ut mig en stund på soffan. Skrev sen det här. Därefter var det dags att fixa ett par mackor till kvällsmedicinen. Det blev också skördefest. Fyra små tomater levererade Busk-Margit och de fick bli aftonvardens dessert.

Aftonvard med Hopptisarna, Strandsittaren och tända ljus.

Rikligare tomatskörd när plantan får stå i köksfönstret.

I kväll händer inget särskilt, som vanligt. Det bara är som det är.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… November, på väg hem från jobbet, längs Dag Hammarskjölds väg. Så skönt att jag kan gå än så länge. Bilköer, mörker och fukt, för att inte tala om cyklister och elsparkcyklister som tror att de har nio liv…

November, på väg hem från jobbet.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.