OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Galen, korkad, dement eller understimulerad?

Jag måtte vara galen, korkad eller på väg att bli dement. Nä, jag skämtar inte om det. Det kan vara så att medicinerna spelar in, det kan vara så att min livssituation gör det. Men asså igår kväll… Jag tittade på senaste avsnittet av Färjan på SvT Play. Därefter skulle jag titta på en serie som jag trodde skulle vara spännande, för boken var ju det. Kråkflickan. Jorå, jag började titta och… insåg att jag hade sett serien. Väldigt mycket var väldigt bekant. Genast. Närmare efterforskningar på en blogg nära mig kunde avslöja att jag mycket riktigt hade sett serien. Så sent som i våras! 

Det här var riktig jävla läskigt att inte minnas. Det är nog så att min livssituation påverkar minnet. Ibland går det flera dar utan att jag pratar med nån. Det är ytterst sällan nån hör av sig. Jag ser att man tittar på (snokar?) mina inlägg i sociala medier, men… Jag har också slutat höra av mig, för jag vill inte känna att jag antingen hänger mig på eller stör. Och får man dåligt med input och stimulans av levande slag tror jag man får dåligt minne. Även om jag vill vara ensam, även om jag fixar det, tror jag att vi människor ju är flockdjur, trots allt. Min flock är väldigt liten. Den är bara jag.

Nåja, igår fick jag ta till annan input. Jag mumsade choklad, drack kaffe, läste Glashus, tog ett glas spanskt (!) rött (det kommer så småningom ett separat inlägg om vinet när jag har provat det till nåt ätbart!) och såg I Julies namn. Alla fyra avsnitten betade jag av. Riktigt intressant att se hur en mammas envishet kan leda till att förändra urgamla lagar. Ja, den här brittiska serien är baserad på verkliga händelser.

Fredagsinput.

∼ ♦ ∼

Lördagsstart.

I morse kunde jag somna om efter att ha tagit morgonmedicinen. Jag sov ända till 8.30. Jorå, infektionen påverkar kroppen mer än man tror. Eftersom jag var tystare igår än vanligt hostade jag inte så mycket. Nässprej tog jag sista dosen av i onsdags, för jag vill inte bli beroende. Känner mig rätt OK, om än trött (vilket jag ju är jämt). Men jag låter… inte särskilt frisk.

Så jag tog det lugnt den här lördagsmorgonen. Medan morgonkaffet puttrade i perkolatorn, den nyligen avkalkade (med ättikssprit), tog jag reda på gårdagens tvätt. Det var mest saker att vika ihop och lägga in i skåp och lådor och bara lite strykning att lämna kvar i korgen för ren tvätt. Inget jag tänker göra den här helgen. Med en mugg hett kaffe kröp jag ner i sängen igen och läste till nånstans mellan klockan tio och halv elva.

Morgonens VMA…

Det var en mycket kall, men solig höstdag. Mina lösa planer kullkastades genast av det jag såg på nyheterna i mobilen och fick per sms. VMA. Eh… Jag hade redan innan tänkt om vad gäller promenad ner på stan tack vare att det är marathon i helgen i city. Nån tur med bilen kändes inte heller aktuell. Inte efter sms:et. Det enda jag behövde göra var att ta mig ut och köpa nån middagsmat, för jag var inte så smart att jag tänkte på det igår. Eller… jag åt upp hela biten smörgåstårta.

Men jag gjorde mig ingen brådska. Vem har lust att ge sig ut när det finns farliga föremål i stan, förutom lycrademoner som springer marathon?! Nu ligger Svartbäcken en bit bort från där jag bor. Men ändå. Ett stort område var avspärrat. Folk och trafik leddes om. Till och med springtävlingen fick flytta sig lite, vilket säger en del om att det var allvarligt. Sport går ofta före allt, annars. Strax före 14 kom sms om faran över.

Jag åt en rejäl frukost mitt på dan. Det blev både rostat bröd och fil med bär. Sen skred jag till verket med nåt jag hade tänkt göra ändå: kolla adventsljusstakar och dito stjärnor. Det visade sig att en är helt trasig, men hade fungerande lampor, så dem sparade den snåle. Två små stakar, en stjärna på fot och en ljusboll får bli reserver. Det enda jag behövde köpa var en fin adventsljusstake till sovrummet samt en ljusslinga till balkongen. Kanske kunde jag kika på det i morrn, ta bilen och åka till några olika ställen…

En rejäl frukost först.

Sen gick jag igenom detta…

Men jag är en doer. Jag tog en dusch och sen stack jag iväg med bilen. Köpte både en ljusslinga till balkongen och en adventsljusstake i mässing till sovrummet. Den ena var svindyr, den andra skitbillig. Den skitbilliga köpte jag på Fullerö handel, den svindyra hos Elon Bo Wahlgren. Kan du gissa vad som kostade 1 200 spänn och vad som kostade 300??? Jag passade också på att fråga om en annan svindyr sak som jag funderar på att köpa mig till julklapp. Jo då, den fanns inte i butiken, men kunde tas hem. Jag funderar en stund till…

En adventssljusstake och en ljusslinga köpte jag idag. Den ena var svindyr, den andra skitbillig.

När jag ändå var ute köpte jag en grillad kyckling och potatissallad med crème fraiche. En halv pippi åt jag till lördagsmiddag, resten blir söndagsmiddag. Jag handlade på City Gross. Det var ett ganska magert exemplar kyckling, men den var bra kryddad. Jag åt en tidig middag och tog ett glas spanskt rött till maten. Det smakade riktigt gott!

En tidig middag, grillad kyckling med potatissallad med crème fraiche. I glaset spanskt, på bordet mitt sällskap Hopptikissen och Hopptimisten samt Glashus.

Det blev inget eftermiddagsfika idag, så det tog jag i stället som dessert med en mugg kaffe på maten. Och du vet ju vad, kära dagbok. En noisette, förstås.

Lördagsfika som blev dessert.

∼ ♦ ∼

På väg upp i hissen klev grannen under med sällskap in och berättade att h*n i princip har fest i kväll. Jag fick säga till om jag blev störd. Jag svamlade det nåt konstigt svar om ungar ovanpå. Springande och gapiga ungar är jobbigare än festande vuxna, enligt min mening, men jag tror inte att jag fick fram det. Ja ja, bjuden på nån fest är jag inte den här helgen heller. Ingen input av intryck från levande människor. Men jag kan festa ändå, med mig själv, för vinskåpet är rätt välfyllt. 

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… planer för morgondagen har jag inga lika lite som jag har planer för resten av lördagskvällen. Jag behöver väl kanske handla nåt till kylen i veckan. Sen kan jag ju åka och beställa den där julklappen till mig. Om jag vill.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.