OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en psykologisk thriller om ett tvillingpar.

En bok som funnits ganska länge på min inköpslista är Janelle Browns psykologiska thriller I’ll be you. För ett par år sen hittade jag en annan bok av samma författare, köpte den och läste. Men i september 2025 kom den bok jag ursprungligen ville läsa hem till mig i postboxen. Jag läste den på originalspråket amerikansk engelska.

Sam och Elli var en gång ett bedårande tvillingpar som blev Hollywoodstjärnor som barn. Men som vuxna blev deras liv annorlunda. Elli bestämde sig för att bli hemmafru, men Sam kom aldrig över sin misslyckade karriär – och inte heller missbruket som följde med den. Så hör deras pappa plötsligt av sig till Sam och berättar att Ellis liv har gått sönder. Hennes man är borta och själv har hon checkat in på ett mystiskt spa. Sam undrar om hennes syster ägnar sig åt nån sorts återhämtning eller om hon har riktiga problem. När Sam börjar undersöka det hela inser hon att bandet dem emellan är mer komplicerat än hon kunnat ana.

Det är intressant, det där med enäggstvillingar, tycker både författaren och jag. För enäggstvillingar är precis det Elli och Sam är. De vet vad den andra tänker, ungefär. Men när de kommer in i tonåren blir de olika. Elli vill bli en vanlig skoltjej, medan Sam vill fortsätta med skådespeleriet. De löser det genom att Sam låtsas vara Elli – och jobbar dubbelt så mycket. Och med det kom missbruket för att orka. Detta känns väldigt realistiskt skildrat. Sam ställer upp på sin syrra, men blir drogberoende på grund av det och därmed familjens svarta får. Men när Elli, nybliven mamma till den adopterade flickan Charlotte, plötsligt försvinner är det Sam som får rycka in. Igen. Karaktärerna är också i sig realistiskt skildrade – utom Elli först. Hon är ju försvunnen (eller på nån sorts retreat). Tjejernas föräldrar känns väldigt svaga. Mamman ägnar sig lite flummigt åt en massa alternativa rörelser, medan pappan är en blek figur.

Det är ett klassiskt grepp, men… Mitt i boken, ungefär, tar berättelsen en ny vändning. Jag hickar till. Bokens berättarperspektiv var ursprungligen Sams, men det växlar till Elli och så tillbaka till Sam. Det blir riktigt spännande! Mina sympatier för vissa karaktärer förstärks inte direkt och de minskar för andra karaktärer. Författaren har en förmåga att ganska skissartat beskriva sina karaktärer, fast det räcker. Det blir så bra, faktiskt. Och frågan är vad som är värst – missbruk eller att fastna i en sekt. Eller är det som att jämföra pest med kolera?

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

En annan bok av Janelle Brown som jag har läst är:

• Pretty things

Livet är kort.