OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Ja jag blev ju sjuk då. Det har yttrat sig i svårigheter att andas, torrhosta, feber och ont i muskler och leder. Jag har mest sovit sen 21.30 igår kväll. Kanske hoppas jag på att inte vakna mer och somna in i sömnen, så att säga. Nä. Jag har inte glömt dessa tankar. De blir än mer tydliga när jag inser vad ensamheten innebär. Vid ett sånt här tillfälle är det delvis skönt att vara ensam också, för i princip bara sover jag och går på toa. Det hade varit bra med en fungerande reclinerfåtölj nu eftersom jag har svårt med andningen. Men skit samma, sängen är bra och jag pallrar upp med kuddar så att jag ska komma så nära sittliggandet som möjligt. Ibland. Fast mest sover jag. Då ligger jag ner, med två ganska höga kuddar under skallen.

Jag är sjuk. Nån som vill byta?

Jag var uppe i morse en kvart i sju och sjukanmälde mig, skrev ett mejl till mina kollegor och chefen, la in ett autosvar i mejlboxen och kontaktade växeln. Sen fick jag jobba en stund också, men det var försumbart. Efter detta gick jag och la mig och sov till klockan 11.30. Fixade en skål med fil och kaffe då. Filen var svalkande och god i halsen, kaffet sisådär och läsa orkade jag inte riktigt. Efter ytterligare ett par timmars sömn värmde jag på kaffet och tog in en mugg för att dricka på sängen. Då läste jag i en kvart i alla fall.

Frukost kvart i tolv…

…och första kaffet efteråt.

En kvarts läsning och kaffe på sängen ett par timmar senare.

Vid 15-tiden var jag upp och skrev de här raderna plus betalade en räkning. Det finns soppa och mackor till middag om jag vill. Ett annat mål för kvällen är att försöka ta mig ner och ut med sopor. Jag har massor och det luktar inte precis parfym om dem.

Värre är det med morgondagens mål: jag har en bokad tid för att få hjälp med mina fötter. Planen är att jag ska försöka gå upp till Skolgatan, långsamt, för nu är det försent att avboka.

∼ ♦ ∼

Och nu när jag har sovit resten av eftermiddagen inser jag att det vare sig blir soppa eller soprum utan sängen. Igen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.