OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Nog var jag astrött igår kväll när jag kom hem. Tröttheten berodde dels på att jag hade sovit dåligt natten till måndag, dels att det hade varit en ganska rörig dag på jobbet. Men jag återhämtade mig och fick en del administrativt arbete gjort hemma samt orkade se Vem bor här?. Jag gissade på de fem boendena och hade ett (1) rätt. Nä, jag är verkligen inte bra på detta, men kul program är det.

Ett rätt igår…

Utöver det läste jag ut boken om en fars död också och publicerade recensionen av den. Det är inte direkt nån tröstbok. Snarare tror jag att den är skriven för författarens skull. Oavsett, den var både tung och bra. Bytet gick nu till en spänningsroman som jag tänkte skulle vara lättsammare. En kamp mot klockan inleds inte direkt… lättsamt. Vidare handlar den inte bara om mord utan om dödlig sjukdom…

Utläst och recenserad.

Bokbytet gick till en klockbok, men den har inte börjat lättsammare…

∼ ♦ ∼

Vallmoklockan, gammal bild, hade inte slut på batteriet…

I natt sov jag bra, men jag hade kunnat sova längre i morse. Det gick tyvärr inte eftersom jag skulle upp och iväg och jobba. Men på tal om klockor (boken jag läser just nu), var jag nog väldigt trött den här tisdagsmorgonen. Jag fick för mig att den ena köksklockan, den med vallmoblommor på, hade stannat. För tio i sex kunde den ju inte vara. Sträckte på mig, lyfte ner den och bytte batteri. Och ställde den. På nio i sex… Alltså… när jag ska upp och iväg till jobbet går jag upp kvart i sex, 5.45. Klockan hade alltså inte stannat utan fem minuter av morgonen förflutit efter uppstigning. Inte vet jag vad som hände i skallen, men nu har i alla fall vallmoklockan nytt batteri.

De levande ljusen räckte knappt till att läsa vid frukosten i morse. Det var en mörk och ganska mulen morgon.

Levande ljus räckte knappt till att läsa i morse…

Men när solen steg bjöd den – och UKK – på följande ljusspel.

Fantastiskt ljusspel i morse.

Visst har jag snygg frisyr, men det ger inte säljare rätt att kommentera mitt utseende.

Morgonen var kylig, sju grader, bara, fast promenaden upp till jobbet gjorde mig varm. Det är otroligt vilken skillnad det är i antal steg när jag går till och från jobbet och när jag jobbar hemifrån! Jag önskar såå att jag kunde orka att gå till jobbet fem dar i veckan. Hemmet ska inte vara nån arbetsplats. Dessutom behöver jag röra på mig. Jag förbrände många kalorier igår. Och jag gick faktiskt över 11 100 steg, rätt snabba dessutom. Stannade definitivt inte på hemvägen igår när en kille dök på mig och kommenterade att jag hade en snygg frisyr. Sen ville han troligen sälja på mig nåt. Jag avskyr när säljare dyker på mig, muttrade nej och gick vidare. Vad ger den där personen rätt att kommentera mitt utseende? Som om smicker skulle få mig att köpa nåt…

Arbeta ska en göra för att få lön även om jag understundom känner att jobbet blir mindre viktigt för mig. Jag kämpar med min åldersklocka och ett taskigt hjärta underlättar inte precis heller. Det är därför jag extra mycket vill skilja på jobb och fritid och helst vara på jobbet när jag jobbar, inte jobba hemifrån. Men nu orkar jag tyvärr inte det och jag får väl vara glad så länge jag får och kan distansarbeta.

Idag var jag alltså på plats på jobbet. Såna dar passar jag på att bjuda in till intervjuer och en sån var bokad till eftermiddagen. Innan dess var det sedvanligt möte, korrläsning och lite annat samt lunch.

Dagens skrivbordslunch på jobbet, med En kamp mot klockan.

Eftermiddagens intervju gick bra, men det var mycket pratigt på den öppna kontorsytan, så att skriva nån artikel var inte att tänka på. Det sparar jag till torsdag. Lyckades i alla fall systemuppdatera mobilerna, det behövde jag ingen tystnad för att göra. Jag blev faktiskt helt slut och hade lite svårt att ta mig hem. Ändå pausade jag genom att prata en stund med E.

Idag hade jag fått fin post i postboxen. Omma Moon, vars självporträtt i olja jag köpte för ett par veckor sen, hade skickat äkthetsintyg med mera. Det förvaras noga.

Spännande brunt kuvert…

…fint äkthetsintyg av begåvad konstnär.

Jag slängde mig på soffan en stund för att vila och passade då på att ringa Anna för att komma överens om en hämtning av ett verktyg. Hade hoppats orka idag, men det var inte att tänka på. I morrn har jag en lättare dag på jobbet, så då ska jag försöka ta bilen till Annas parkering för överlämning.

Middagen blev en repris på igår, (ny bok, bara) för det var hälften kvar i paketet med Thaisoppa. Med mackor till blev jag riktigt mätt.

Repris på igår, förutom boken, som är ny.

Jag hade en tanke om att plocka in växterna från balkongen och svepa in balkongsoffan i en presenning, men inte heller det orkade jag. Det får bli en annan dag när jag har lite energi. I stället ska jag försöka orka göra några säkerhetskopieringar och rensningar bland bilder. Det har varit en kamp med klockan hela dan idag…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… en annan sorts människor än säljare som jag har mycket svårt för är såna som är von oben, det vill säga anser att de är förmer än andra. En del av dem har inga problem att bete sig som rena skitstövlar. En sån person korsade min väg idag. Jag hoppas att vi inte möts igen. Ödmjuka människor, var är ni???

∼ ♦ ∼

Livet är kort.