OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.

Bokpaket kan vara trevliga överraskningar som dimper ner i ens postbox. Jag tackar Modernista för recensionsexemplaret av M. W. Cravens senaste bok i Washington Poe-serien, Krypskytten. Det är den sjunde delen i en serie jag inte har läst en enda bok ur. En ny författarbekantskap, dessutom. Men… det funkar för det mesta utmärkt både att läsa senare delar och att införskaffa och läsa tidigare delar i efterhand, trots att de inte är helt fristående. Om man skulle vilja det.

En nybliven brud skjuts till döds vid sitt bröllop i skotska Gretna Green. Mordet liknar en avrättning. Dessvärre är hon varken det första eller det sista offret. Hittills har 17 personer mördats och folk är livrädda för att gå ut. Ingen vet när och var Krypskytten slår till nästa gång, bara att han gör det. Washington Poe kallas in tillsammans med Tilly Bradshaw eftersom ledningen vet att dessa tu bildar det enda teamet som kan hitta mördaren. Men hur finner man en prickskytt som aldrig missar sina mål, aldrig gör några misstag och som jagar över hela landet. Ingen går säker, inte heller de som står närmast Washington Poe…

Den här deckaren är skriven i en helt annan stil än den jag läste innan. Jag får ställa om totalt till ett pratigt, omständigt och sarkastiskt skämtsamt sätt att skriva. Och ärligt talat gillar jag det inte. Däremed inte sagt att boken är dåligt skriven, stilen passar bara inte mig till hundra procent. Själva berättelsen är otäck, men spänningen förtas en aning av att det skämtas hela tiden. Men… jag vänjer mig.

Boken har nånting som gör att jag inte kan låta bli att läsa den, det går inte att komma ifrån. Karaktärerna är samtliga ganska udda och rätt komplicerade, så det är inte karaktärsbeskrivningarna som gör att jag fastnar för boken. Det är författarens sätt att berätta. Till exempel är greppet att ibland gå före i händelserna och sen backa tillbaka kortare perioder är inte alls tokigt. Läsaren får veta hur det går, först därefter beskrivs vägen dit. Vidare gillar jag de totala överraskningar som författaren bjuder på. Det gör berättelsen än mer intressant och ger den en snabbhet som jag uppskattar hos en spänningsroman.

Kapitlen är föredömligt korta och sånt gillar en sån som jag som läser mycket och ofta, gärna så snart ett kort tillfälle ges. Omslaget är lite trist, det hade gärna fått vara mer… spännande, det är ganska intetsägande även om jag ser kopplingen till berättelsen.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Washington Poe-serien:

1. Brännaren
2. Svart sommar
3. Regissören
4. Råttjakten
5. Botanikern
6. Nådastolen
7. Krypskytten (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.