OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en vinstbok.

Ibland har även en sån som jag tur! Hos Helens boktips på Instagram vann jag i september 2025 en bok. Den 10 september hittade Johanna Sernelins bok Murarna mellan oss hem ner i min postbox. Boken var fint paketerad i silkespapper tillsammans med ett kort och ett bokmärke – och en hälsning från författaren. Hälsningar i böcker ger alltid pluspoäng. För mig blev det en bra början på en ny författarbekantskap. Tack till författaren och Helen!

Journalisten Jonas får ett samtal från ett kvinnofängelse. Carina Falkman, livstidsdömd för mordet på sin man, vill berätta sanningen. Men varför har hon väntat i 20 år? Jonas börjar nysta i fallet. Den som möjligen kan veta nåt är Carinas dotter, var hon nu är. Carina hoppas förstås att dottern ska förlåta henne. Det som kan leda till detta är att sanningen kommer fram. Men sanningen kan också föra med sig vissa konsekvenser, inte bara för den som har ljugit…

Jag blir förvånad för jag inser att jag plötsligt har läst en tredjedel av boken på knappt nån tid alls eftersom natt och arbetsdag kom emellan. Det är ett tecken på att jag gillar boken och att den är skriven på ett sätt som passar mitt sätt att läsa. Ibland brukar det vara journalisters sätt att skriva skönlitteratur på som tilltalar mig mest, men den bakgrunden har inte Johanna Sernelin – hon är socionom och författare, med debut 2022. Språket flödar lätt och tjusigt över sidorna, stundtals nästan poetiskt utan att bli omständigt. Och så mitt i detta det hemska mordet som skedde för länge sen och mördaren, maka till mordoffret och mamma till en dotter som också drabbades hårt av mordet på sin pappa.

Ganska tidigt gissar jag hur en sak ligger till – och jag gissar rätt. Det kan ha att göra med att jag som läsare får flera karaktärers vinklar av det som skett. Men det jag inte begriper är mammans, Carina Falkmans, skäl till att vilja få fram sanningen. Fast ju längre jag kommer i boken desto tydligare blir det att alla inblandade har hemligheter – och kommer från mer eller mindre trasiga familjer. Dessutom döljer de detta. Att undanhålla sanningen hjälper inte, som bekant. Författaren skildrar det suveränt bra, liksom karaktärernas känslor och mående. Ellens och Jonas förhållande är väldigt nära och realistiskt beskrivet.

Jag läser den här boken snabbt. Det blir en riktig berg-och-dalbane-resa. Vissa saker listar jag ut i förväg, men långt ifrån alla och framför allt inte slutet, som är mycket känslosamt. Då är det en bra bok och omdömet blir därefter.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.