Söndagen den 14 september 2025: Konst, gnisselsprej och italiensk-amerikansk middag


OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Boken Klanen och kaffe på sängen

Söndagsstart med Klanen och mer än en tredjedel av boken är läst.

Nej i morse gick det inte att somna om. Jag vaknade till vid sextiden, slumrade lite och sen var det dags för medicin som vanligt 6.45. Låg och vände och vred på mig en stund efter det. Omöjligt att komma till ro, än mindre somna om. Gav upp efter ett tag och gick ut i köket för att fixa kaffe. Passade på att gå en runda i hemmet medan perkolatorn puttrade för att se så ingen tavla hade ramlat ner. Alla tavlor satt uppe och allt var lugnt.

Tillbaka i sängen låg jag och läste ett par timmar. Jag kom igång ordentligt med Klanen och det är bra. Två muggar kaffe senare och efter mer än en tredjdedel av boken läst klev jag upp och påbörjade en recension av boken.

 

Omma Moons tavla Uralbergen och drinkvagnen

Intill Uralbergen hänger den moderna damen med slöja av Omma Moon.

Den här söndagen kände jag mig inte utvilad, trots att helgen har varit ganska tom på aktiviteter. Kände mig i stället rätt håglös. Det är verkligen inte så att jag ångrar konstköpet igår. Tvärtom är det vackra självporträttet, med en hyllning till Roslin, av Omma Moon en av tillvarons nya ljuspunkter. Jag är mycket glad åt verket som pryder väggen mellan TV:n och Uralbergen. Ja jag fick ju hänga om en del konst igår. Först hade jag tänkt vänta och be nån om hjälp och råd med hängning, men vem fan ska jag be? Det finns ingen och jag kan själv. För inte ville jag att den moderna damen med slöjan skulle ligga kvar ovanpå gästsängen.

Platsen jag valde var rätt given och jag kunde till och med använda befintlig krok. Det lilla Fredrik Ahlstedt-verket flyttade jag till mitten över ekbyffén. Sommartavlan, som satt där, flyttade jag in i sovrummet, ovanför Ellis Wallins franska kvarn (utanför Menton) och hösttavlan. Där passar sommartavlan alldeles utmärkt, för mamma och pappa köpte den och hösttavlan vid samma tillfälle, minns jag. Jag är mycket nöjd och glad över konsten, både den äldre, som äntligen får hänga på mina väggar, och den nyinköpta, som jag har valt själv.

Ett par andra tavlor som jag har på väggarna påminner en del om Fredrik Ahlstedts verk. Den ena är inte signerad och sitter till höger över byffén. På den andra hittade jag en signatur. Det ser inte ut som om det står Fredrik Ahlstedt, signaturen är rätt oläslig, tyvärr. Tavlan är annars fin, ett sommarlandskap.

∼ ♦ ∼

Vädermässigt inleddes den här dan helt i mitt tycke – med regn och blåst. Tyvärr blev det sol och blåst redan före lunchtid. Då får jag dåligt samvete om jag sitter inomhus även om det är vad jag helst vill göra. Några planer för söndagen hade jag inte, men en tur med bilen behövs och piggar alltid upp. Kroppen kände sig rätt OK, det vara bara själen som var lite låg. Först gjorde jag dock frukost. Med många ägg i kylen blev det äggröra och rostat bröd. 

Rostat bröd och äggröra kaffe Hopptisarna Klanen

Idag ställde jag mig vid spisen och gjorde äggröra – det går ju så snabbt och är gott med rostat bröd.

∼ ♦ ∼

Jag drog iväg på en tur med bilen för att komma hemifrån en stund. Men jag höll på att fastna i garaget. Ett par tog god tid på sig att packa in nåt i sin bil och hade ställt den där det inte var nån parkeringsplats. När jag kom sa kvinnan:

Ӏh, du kommer fram!

Sen försvann hon som en avlöning genom en dörr. Jag trodde nog också att jag skulle komma fram. Och det gjorde jag – efter en hel del körande, backande och trixande. När jag återvände efter nån halvtimme, trekvart stod den felaktigt parkerade bilen fortfarande kvar. Kvinnan skymtades och jag hissade ner fönstret och vrålade:

”Flytta bilen!

Multispray

Gnisselsprej kanske hade varit nåt för kvinnan som stod i vägen?

Hon såg skitirriterad ut och gjorde en min åt mig, men när en man anslöt hoppade båda in i bilen och körde ut. Då hade jag åter igen fått köra, backa och trixa för att ta mig till min parkeringsplats. Min mun var som ett streck och hornen i pannan kliade. Ja. Jag är min fars dotter bakom ratten. 👿

Efter detta gick jag in i källarförrådet och rev runt en god stund för att lugna ner mig. Bland annat kollade jag på ett par tavlor som står där nere (de fick vara kvar) samt letade efter en smörj- och rostskyddssprej (hittade den). Sprejen ska jag ha till gnisslande gångjärn samt till min fåtölj när Finske Pinnen vänder på den för att laga den. Fåtöljen gnisslar nämligen irritande.

På söndagar brukar sagde Finske Pinnens sambo vännen FEM och jag stryka. Det behövde göras denna söndag, men det var ingen stor strykhög. För säkerhets skull tog jag en söndagsfika med Noisette, Klanen och Hopptisarna först för att stärka mig. Jag hade inte ont nånstans, men kände mig väldigt seg. Strykningen gick bra och på bilden har jag fångat mina två favoritfärger – en blå tischa och mitt orange strykjärn.


Noisetten
var ju god och valkarna hänger långt över jeanslinningen numera.
Ändå äter jag inte våldsamt mycket mer än tidigare. Det är bara till helgen jag unnar mig Noisette och nån smarrig mat. Idag skulle det dock inte bli nån smarrig mat. Jag hade ingen lust att gå och handla mig nåt, inte heller att ställa mig vid spisen igen (det räcker med en gång per dag). Det fick bli nån färdigmat ur frysen. Helt OK eftersom planen är att jag ska äta go-lunch med en arbetskamrat från en annan avdelning i morrn.

Ur frysen grävde jag fram en mozzarellapizza från ICA. För att piffa till måltiden en aning öppnade jag en flaska bardolino. Mer om vinet kommer längre fram i ett separat inlägg, som vanligt! Pizzan piffade jag till med ketchup och tabasco, mozzarella smakar inte särskilt mycket. Italiensk-amerikansk middag i afton, med andra ord. (Ja, ketchupen är amerikansk och det är tabasco också.)

∼ ♦ ∼

Måndag är det i morrn och en ny arbetsvecka inleds. I veckan väntar en kul lunch (måndag), en avdelningsdag (tisdag) och en spännande intervju (onsdag). Torsdag och fredag hoppas jag kunna arbeta hemifrån och skriva en artikel om inte Uppsala jävla kommuns vägarbete med en förbannad busshållplats låter för jävligt utanför.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Profilbild för Okänd

About Tofflan

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.