OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Ungefär 150 sidor kvar i The mapping of love and death i morse.

Lördagskvällen bestod av smärta, ingenting annat. Ryggontet med värk, inte bara ont när jag rörde mig, återvände med dubbel styrka. Där fick jag för att jag trodde att ryggen blivit OK för den här gången. Det gjorde att jag gick och la mig tidigt efter att ha druckit mer vin än vanligt – men det var ett gott rödvin! – och somnade ganska snabbt. Jag vägrar ta morfintabletterna ”i onödan” och aldrig till alkohol. Igår ville jag dricka både vin och öl.

I morse när jag vaknade hade jag sovit över nio timmar, endast med avbrott för morgonmedicinen. Ryggen kändes av mindre, men jag har tagit det försiktigt hela dan. Att sitta är värst. Då får jag ont nästan meddetsamma. Undras hur det ska gå att jobba i morrn… Idag var det emellertid söndag och varje ledig dag inleds med läsning och kaffe på sängen. Jag orkade inte läsa så mycket igår kväll som jag hade tänkt, slöglodde på Lynley bara, så jag hade 150 sidor kvar i The mapping of love and death i morse när jag slog upp boken.

Gräslök behövdes till söndagsmiddagen. Sen köpte jag som vanligt lite annat som också var nödvändigt att ha den kommande veckan.

På grund av den tråkiga gårdagen med smärta hela dan hade jag inte gjort några planer för söndagen mer än att köra ytterligare en maskin tvätt. Sen insåg jag att en viktig ingrediens till söndagsmiddagen saknades – gräslök – så jag blev tvungen att ta bilen på en promenad, som mammakusinen L brukade säga enligt hans lillasyster. Min gräslöksodling på balkongen är inte nåt att skryta med utan jag får nog slänga den i sopen.

I vart fall åt jag frukost först och duschade efter den innan jag stack iväg. Jag klev försiktigt i och ur bilen. Att köra gick bra. De flesta som var ute i trafiken idag hade visst körkort eller kunde åtminstone trafikregler – utom en bilist i en Skoda som låg i en svängfil fast h*n skulle rakt fram. Tänk så svårt det är med piktogram, det vill säga en målad pil på vägbanan i det här fallet! <== ironi

Söndagsfrukost med familjen. Ja, även jag leker familj.

∼ ♦ ∼

Söndagsfika med Noisette. Hopptimisten matchar bakverket, medan Hopptikissen matchar boken. Snygg bild (och god kaka!), men de har inte med varandra att göra.

Det hade utlovats regn idag på eftermiddagen och himlen blev allt gråare. Vid 15.30-tiden kom en skur och det blåste riktig höststorm. Sen blev det soligt ett tag och så regn igen. Jag kurade inomhus och njöt av min bok, inköpt second hand hos Röda korset, och av helgens andra Noisette, inköpt färsk i fredags från Butiken på hörnet, det vill säga Triller.

Medan jag njöt av livets goda kunde jag inte hjälpa att fundera över hur bokförlagen tänker kring bloggare och recensioner. På vilka kriterier delar man ut recensionsexemplar? Det verkar inte finnas mycket tänk kring målgrupper och lokal placering (av både författare och recensent, eventuellt också miljö i boken) eller vilka genrer som passar vilka recensenter (recensentens smak, men också målgrupper) eller recensentens målgruppers köpkraft. Sånt spelar faktiskt roll för försäljningen. Inte antal hjärtan, likes. Statistiken, som enbart kontoägaren ser, kan ha en viss betydelse, men hittills har inte ett enda förlag frågat mig efter detta.

Jag kan dessutom känna mig grymt irriterad på vad somliga kallar recensioner av böcker. Möjligen är deras texter och bilder, oftast på Instagram, marknadsföring. Snygga bilder på nya böcker, typ. Gratis marknadsföring för förlagen. (En recensent kan till exempel få lön från en uppdragsgivare såsom en tidning.) Fast att det handlar om det sägs ju inte, utan det sägs att det handlar om ”recensioner”… I vissa fall gör trots allt en del personer försök att skriva recensioner, det vill säga skriver längre och fylligare texter med åsikter – på Instagram. För tillfället är exempelvis

”en tät berättelse/thriller/
kriminalroman

inne att skriva i en recension av spänningslitteratur. Vad är tät? Tät trodde jag var slang för rik…

Men maj gadd, Instagram är inte för långa texter, det är för bilder. Trodde jag. Jag orkar i vart fall inte läsa såna texter där.

Notera dock att jag i kväll fick en inbjudan till en bokrelease i oktober där inbjudaren, en författarduo, uppenbarligen har målgruppstänk (lokala författare till spänningsroman). Av hälsoskäl tvingades jag tacka nej. Det svider.

I vart fall läste jag ut boken om Maisie Dobbs. Och lustigt nog, när jag plockade en bok från min hylla med olästa böcker, blev det en bok på samma tema: brev och kärlek under första världskriget. Burkarna på bilden har inget med böckerna att göra, de är bara snygga.

Bokbyte i eftermiddags där båda böckerna har brev och kärlek under första världskriget som tema.

∼ ♦ ∼

Söndagsmiddagen hade lite av ett medicinskt syfte. I valet mellan alkohol och morfin väljer jag än så länge alkohol. En starköl och två snapsar till sill och potatis – varav en ”potät” från Slottsträdgården. Mycket gott och ryggsmärtan… ja, den känns mindre. Grattis Bartolomeus, som har namnsdag idag!

PS! Jag sjöng till båda snapsarna. Snapsvisorna kom från Lilla snapsviseboken, givetvis.

Grattis på namnsdagen, Bartolomeus! Och ryggsmärtan känns mer hanterbar.

∼ ♦ ∼

I morrn är det måndag. Jag ska göra allt för att ta mig till jobbet. Om inte ungjäveln ovanpå har trillat ner på mig genom golv/tak såsom h*n skenar fram och tillbaka.
Hälsn. Mord i sinnet, ej barnvänlig

∼ ♦ ∼

Livet är kort.