OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg.

Trevlig bokpost landade i postboxen just innan jag skulle resa på semester. Modernista skickade den fjärde delen i Elly Griffiths Harbinder Kaur-serie, Sista ordet, för recension. Tack! Boken fick följa med på resan ner till Motala.

Natalka och Edwin driver en detektivbyrå i Shoreham i Sussex. Men det går lite trögt och Natalka längtar efter ett större jobb. När så den lokala författaren Melody Chambers hittas död får de en chans. Författarens familj tror att det är mord. Det finns en märklig sak i hennes dödsruna som Edwin upptäcker. Spåren leder till en författarretreat. Snart dör ytterligare en författare. Polisen kopplas in. Natalka och Edwin söker upp sin gamla kompis Harbinder Kaur. Verkligheten tycks överträffa dikten. Fast kanske gåtans lösning finns ändå bland författaren sista ord..?

Den här gången är de egentliga huvudkaraktärerna Natalka och Edwin, som driver detektivbyrån, samt Natalkas man Benedict. Dessa minns jag från Mordkonsulten, del två i den här serien (länk nedan). Jag tycker att Sista ordet får en kvickare start än del tre, vilket ger mig hopp om fortsättningen. För det är så att när en har vissa litterära favoritkaraktärer är det svårt när författaren vill förnya sig och byta folk. Och jag är inte överförtjust i Harbinder Kaur, som givetvis dyker upp i den här boken också – hon är ju seriens egentliga huvudkaraktär. Jag vet inte varför, men hon blir inte riktigt levande för mig, kanske för att hon trots att hon är brun känns väldigt blek i jämförelse med Ruth Galloway…

Sista ordet har en koppling till litteratur i det att författaren (nåja…) tar livet av andra författare. Jag blir lite sugen på att ta reda på om dessa har verkliga förebilder, men fördjupar mig dock inte i det.

Det dröjer emellertid nästan en tredjedel in i boken till dess att läsaren med relativt stor säkerhet får läsa om ett mord. För mig är det för långsamt, jag gillar spänning från början till slut. Vidare är det för tramsigt kring den där detektivbyrån. Det är för mycket annat som pågår i karaktärernas liv. Harbinder Kaur poppar upp, men bara tillfälligt och inte särskilt ofta. Det är som om författaren inte riktigt får ordning på sina karaktärer. Två HBTQ-teman förekommer också. Men det blir som sagt ganska rörigt och inte riktigt spännande förrän på de allra sista sidorna. Jag lyckas inte lista ut vare sig mördare eller motiv på förhand. Det räddar boken.

Sista ordet är den översatta utgåvan av The Last Word. Jag kan givetvis inte bedöma själva översättningen, men blir impad när författaren till exempel får till ett helt gäng fågelnamn. Vidare gillar jag att bli påmind om den brittiska reklamen för Cornetto, jag minns exakt hur melodin till jinglen gick.

Omslaget på Sista ordet är väldigt mörkt. Jag tror att bilden föreställer körsbär och ser inte riktigt kopplingen till storyn där.

Toffelomdömet blir medel.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Harbinder Kaur-serien:

1. Främlingen
2. Mordkonsulten
3. Blödande hjärtan
4. Sista ordet (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.