OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

En mulen dag är en perfekt resdag. Och tack som fan för att det finns AC i bilen och att den fungerande! Jag ställde in inomhustemperaturen på 17 grader och det var nästan så jag frös. När jag steg ur bilen i Uppsala var det typ 31 grader och jag önskade att jag hade gårdagens glassportion till kvällskaffet att dyka ner i.

I den härliga lakrits- och hallonglassen ville jag dyka ner.

En halvtimmes läsning och kaffe på sängen i morse.

Jag hade tänkt åka från Motala senare, men så kände jag att jag ändå ville hem till mitt hem plus att vännerna FEM och Finske Pinnen behövde få några timmar för sig själva. De åker ju till Kreta i morrn. Jag låg därför inte så länge och läste och drack kaffe på sängen, bara nån halvtimme.

Jag kramade om dem båda, Felix fick de hälsa till för katten var ute på förmiddagsjakt. Sen åkte jag. Till Fina Blomsterrum och köpte rosor till graven. På kyrkogården var det stilla, bara en gräsklippare hördes på avstånd. Jag gjorde fint, beundrade att blommorna från Nya Björck Blomsterhandel från i lördags fortfarande var fina, satte rosorna i vaser – rosa till mormor och morfar, röda till mamma och pappa. Sen stannade jag en stund och pratade med dem innan jag pussade stenarna och åkte. Älskade, saknade, men aldrig glömda.

Graven nu också med rosor.

Det har varit bra dagar och jag har verkligen kunnat landa och vila. Hjärtat bråkade bara i början. Sen har det hållit sig lugnt tack vare det lugn jag fick. Värmen och hälsan har gjort att jag inte har orkat göra nåt särskilt. Inte besökt Motormuseet, inte fotat Brona, till exempel. Det viktigaste för mig var att få komma upp till graven och det gjorde jag två gånger. Sen kollade vi några loppisar. Motala har verkligen inget blomstrande affärsliv längre, men jisses så många loppisar och secondhand-ställen där finns! Utöver det har jag bara träffat och umgåtts med dem jag kände är viktiga för mig: vännerna FEM och Finske Pinnen samt mammakusinen M och hennes A. Resten har inte hört av sig sen förra sommaren trots att de vet att jag är jättesjuk. Så de går fetbort. Det är de som bryr sig som räknas. Jag är så tacksam för mina vänner på Workshop Road, för mammakusinen och A som är de närmaste släktingar jag har och för att jag fick vara hos vännerna och bara vila.

∼ ♦ ∼

Klockan var 10.45 när jag åkte från kyrkogården i Motala. Klockan 13.45 parkerade jag i garaget i Uppsala. Så exakt tre timmars körtid blev det idag, för jag stannade inte en enda gång. Det funkar bättre för mig att bara köra på. Och varför ska jag stanna när jag åker ensam? Jag fick hämta grejor i bilen i ett par omgångar, men som tur är har inte hissarbetet påbörjats i min trappuppgång än.

Sen packade jag upp. Vissa saker (läs: böcker) var roligare att packa upp än andra (läs: kläder). Jag insåg att jag är min mammas dotter, för jag hade packat ner massor och inte ens använt hälften… Skyltarna har jag ställt på bänken i köket, precis som jag tänkte och glaskonstverket/brevpressen med blåklinten står i gästrumsfönstret. Muminmuggen står i diskhon i väntan på att bli diskad. Jag delade upp hallonen jag plockade igår och frös in en liten burk och lämnade en kvar i kylskåpet.

Sommarböcker, en del fyndade på loppis, nåt recceex och nåt nyinköp. Vissa lästa, andra inte.

Plåtskyltarna står på bänken i köket.

Blåklintsglaset står i gästrumsfönstret.

Golvfläkten är redo.

Alla mina krukväxter levde, men en orkidé såg ledsen ut. Det var bara på balkongen jag behövde vattna. Lägenhetsvaktande T har gjort ett bra jobb. Här var nerdraget, fast givetvis instängt. Jag vädrar korsdrag och har tagit fram golvfläkten. Fläkten får gå i kväll så att det blir drägligt i sovrummet.

Idag skiter jag i att gå och handla – det är en dag i morrn också och jag har frukostgrejor. Ur frysen tog jag fram en låda med fyra små stekta kalkonbitar och några klyftor, typ en lunchportion. Det räcker bra. Särskilt hungrig är jag inte, mest törstig i värmen.

I kväll tänker jag att jag ser på några avsnitt av ett par serier som jag följer och bara softar. Möjligen kör jag en maskin tvätt och sen ytterligare minst en i morrn. Maskinen sköter sig själv och jag behöver bara hänga tvätten. Det kanske jag orkar.

∼ ♦ ∼

Idag är det 19 år sen min pappa drunknade. Eller hans hjärta la av när han badade. Jag har samma hjärtsjukdom och hoppas att min död ska vara lika snabb. Men när pappa gick bort var det förstås väldigt hastigt och sorgligt för hans nära och kära, det vill säga mamma och mig. När jag går bort finns inga nära och kära som sörjer mig. Min pappa, som var en duktig simmare och som ofta åkte ut och badade med mig när jag var barn, saknar jag fortfarande. Trösten för mig är att han inte är ensam, för mamma är hos honom. Och snart kommer även jag till dem. 

Min pappa.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.